till min syster

I förrgår såg jag Catherine Breillats A ma soeur! (2001). Egentligen borde jag sett den för länge sedan -- ekvationen avhandling om kvinnlig filmregissör+nuvarande projekt om pornografisk film innebär att konstfilmer av intelletuella franska kvinnor som utforskar kvinnlig identitet och sexualitet medelst explicita sexualitetsskildringar står på min "måste-se"-lista. Alltid. Men av någon anledning har det inte blivit av. Den var djupt obehaglig men bra, betydligt bättre än den omskrivna Romance (1999) som jag alltid irriterat mig lite på, trots att jag undervisat om den jag vet inte hur många gånger. Dessutom var den föredömligt kort, en timme och tjugo minuter.

Dess engelska titel är Fat girl och på ett sätt är den engelska titeln brutalt ärlig som inte den franska är (den däremot kanske är komplex och nyanserad): den handlar om två systrar, en äldre som är smal och vacker och en yngre som är klumpigt överviktig, under ett sommarlov. Den äldre systern undersöker sin dragningskraft på det motsatta könet och upplever en kort romans och förlorar sin oskuld med en äldre kille som förför henne med en rad machismorepliker och ord som "bevis på kärlek", allt medan den yngre systern ligger i sin säng i samma rum och hör allting.

Filmen påminner oss obönhörligen om den betydelse vi lägger vid skönhet, framför allt hos kvinnor, till och med unga kvinnor, nästan barn. I det här fallet tolv eller tretton år. Lillasystern får hela tiden det faktum att hennes syster är vacker slängt i ansiktet. Samtidigt handlar den också om sex och pubertal nyfikenhet på sex. Storasystern tror på den sanna kärleken och vill att den förste skall vara någon som verkligen älskar henne. Lillasystern säger att första gången kan gott vara med någon som inte betyder något.

Hittar inga svenska recensioner. (Den kanske inte släpptes i Sverige? Hittar den inte heller på biografbyråns hemsida. Fast jag har för mig att jag läste något i svenska tidningar när den kom.) Roger Eberts recension finns här. Ginette Vincendeau skriver här.