onsdag 12 augusti 2009

till min syster

I förrgår såg jag Catherine Breillats A ma soeur! (2001). Egentligen borde jag sett den för länge sedan -- ekvationen avhandling om kvinnlig filmregissör+nuvarande projekt om pornografisk film innebär att konstfilmer av intelletuella franska kvinnor som utforskar kvinnlig identitet och sexualitet medelst explicita sexualitetsskildringar står på min "måste-se"-lista. Alltid. Men av någon anledning har det inte blivit av. Den var djupt obehaglig men bra, betydligt bättre än den omskrivna Romance (1999) som jag alltid irriterat mig lite på, trots att jag undervisat om den jag vet inte hur många gånger. Dessutom var den föredömligt kort, en timme och tjugo minuter.

Dess engelska titel är Fat girl och på ett sätt är den engelska titeln brutalt ärlig som inte den franska är (den däremot kanske är komplex och nyanserad): den handlar om två systrar, en äldre som är smal och vacker och en yngre som är klumpigt överviktig, under ett sommarlov. Den äldre systern undersöker sin dragningskraft på det motsatta könet och upplever en kort romans och förlorar sin oskuld med en äldre kille som förför henne med en rad machismorepliker och ord som "bevis på kärlek", allt medan den yngre systern ligger i sin säng i samma rum och hör allting.

Filmen påminner oss obönhörligen om den betydelse vi lägger vid skönhet, framför allt hos kvinnor, till och med unga kvinnor, nästan barn. I det här fallet tolv eller tretton år. Lillasystern får hela tiden det faktum att hennes syster är vacker slängt i ansiktet. Samtidigt handlar den också om sex och pubertal nyfikenhet på sex. Storasystern tror på den sanna kärleken och vill att den förste skall vara någon som verkligen älskar henne. Lillasystern säger att första gången kan gott vara med någon som inte betyder något.

Hittar inga svenska recensioner. (Den kanske inte släpptes i Sverige? Hittar den inte heller på biografbyråns hemsida. Fast jag har för mig att jag läste något i svenska tidningar när den kom.) Roger Eberts recension finns här. Ginette Vincendeau skriver här.

7 kommentarer:

  1. Ja! Det är en väldigt bra film. På min måste-köpa-lista sen länge, tack för att du påminde mig om det!

    SvaraRadera
  2. Men vet du om den släpptes på bio i Sverige?

    SvaraRadera
  3. Nä, det gjorde den inte.
    (Dubbelkolla gärna dock - kanske gick den ändå 1 vecka i Sthlm eller så, fast jag är rätt övertygad om inte.)

    SvaraRadera
  4. Nej, jag tror inte det. Den kan naturligtvis ha visats på Cinemateket eller på någon filmstudio men den finns inte i biografbyråns register vilket borde tyda på att den inte gått igenom censuren.

    SvaraRadera
  5. Jag skrev om Criterionutgåvan i SvD. Men den tycks inte finnas på nätet, och heller inte på min nya hårddisk. Men visst är den utmärkt. Vill minnas att jag skrev om den och Maurice Pialats A nos amours i samma text eftersom det finns en hel del överlappande teman mellan filmerna. CB skrev för övrigt manus till Pialats film Police och intervjuas på Criterionutgåvan till A nos amours.

    SvaraRadera
  6. Karolina Westling16 augusti 2009 kl. 15:08

    A ma soeur visades på filmfestivalen i Göteborg. Det var fullsatt i salongen, många ungdomar, antagligen några gymnasieklasser som förväntade sig en fransk ungdomsfilm. Filmen är ju ganska rolig, jämfört med andra av Breillats filmer och det var en rätt god stämning under visningen - tills Breillat börjar göra skräckfilm i slutet. Publiken blev knäpptyst och smög ut... Jag fick precis med den i min uppsats om franska kvinnliga regissörer, så det borde väl vara 2002. Det är ju även intressant att lillasyrran Anaïs lustbegär snarare är mot mat än sex.

    SvaraRadera
  7. Tack för info! Det förklarar också varför jag minns så tydligt varför jag läst om den i svenska tidningar.

    SvaraRadera