hiv och porr III: riskbeteende

Förutom att jag de senaste dagarna har jobbat med översättningar och försökt korta min alltför långa och överambitiösa artikel om Torsk på Tallinn m fl till ett presentabel konferenspaper-format, har jag försökt sätta mig in lite i riskfrågan vad gäller HIV i porrbranschen. Riskbeteenden är inte mitt område, det måste jag understryka. Eftersom mitt projekt handlar om sjuttiotalet ligger det också tidsmässigt i "pre-HIV-eran", vilket gör att HIV/AIDS blir intressant först som något som förändrar förutsättningarna för den bransch jag undersöker, inte i sig.

Däremot uppfattar jag att HIV/AIDS är en högst relevant fråga både ur ett filmsociologiskt perspektiv generellt (man pratar ju ibland om "post-AIDS filmer" som t ex Fatal Attraction där den icke-monogama sexualiteten framställs som ett hot) och för den pornografiska branschen i dag. Jag uppfattar också att det är relevant för mig att sätta mig in i så många diskurser som möjligt som kan hjälpa mig att förstå såväl pornografi som sjuttiotalet. HIV är ett sådant område där diskussioner om sexualitet, riskbeteenden, sexuella script och så vidare kan bidra till en retrospektiv förståelse även för sådant som hände före HIV, så att säga.

Jag har alltså haft samtal och e-postkontakt med ett par personer för att försöka bli lite klokare. Dels med sexualupplysaren Jack Lukkerz och dels med en forskare i Göteborg och Malmö, Ronny Tikkanen, som bland annat forskat om HIV-prevention bland män som har sex med män. Det var givande, även om det kanske snarast var ett första steg än hela vägen fram. Dessutom innebar mitt samtal med Ronny Tikkanen att jag fick en första inblick i något som jag egentligen har mycket dålig koll på, nämligen gayporren.

Vad gäller heteroporrindustrin i San Fernando valley: det HIV-test som görs regelbundet tycks vara ett som heter HIV/PCR DNA qualitative test och är tydligen ett tämligen säkert test för att upptäcka HIV-smitta på ett tidigt stadium. Dessvärre är det så att HIV smittar som allra mest typ precis innan det syns att man har det (liksom t ex vattkoppor...) De resonemang jag läst, bland annat på Renegade Evolutions blogg men också i någon av artiklarna, om att porrsex och kondom inte är ultimat ur smittorisksynpunkt eftersom man håller på länge, byter partner och byter ställning vilket innebär både risk för skav och irritationer och risk för att kondomen skall glida av eller gå sönder. Täta tester är att föredra, menar kvinnliga porrskådisar.

Samtidigt hänger det systemet på att skådisarna har en hög grad av medvetenhet och självbevarelsedrift och kräver att få se alla medverkandes intyg innan inspelningarna. Förutsatt detta, är det sannolikt inte ett större riskbeteende att ha sex utan kondom inom (den amerikanska, valley-producerade) porren än att ha sex med många partners utan kondom utanför porren. (Tilläggas bör att jag fortfarande inte vet hur man gör med tester och liknande inom t ex den svenska porren eller i det europeiska produktionscentrat Budapest.)