necs-rapport

Michael Jacksons död passerade ganska obemärkt för egen del. Enligt ryktet var det någon av konferensdeltagarna som i sin powerpoint-presentation hade lagt in en liten bild på Farah Fawcett och en liten bild på Micheal Jackson på varje "slide".

Fyra intensiva dagar har det varit -- paneler och paperpresentationer, keynote-talare, wine receptions (känner mig lätt marinerad vid det här laget) och prat, prat, prat... I går var den tyngsta dagen. Kl. 9.00 på morgonen var jag chair på en panel - dvs den som presenterar presentatörerna, ser till att de håller tiden samt fördelar ordet vid diskussionen. Dessutom är det en del teknik att hålla reda på. Halvfyra på eftermiddagen var det dags för min egen presentation i en panel som jag hade försökt organisera genom att dra ihop ett gäng vars texter hade i alla fall något gemensamt. Det var Elisabet Björklund som pratade om Liza Marklunds dokumentärer om HIV/AIDS i St Peterburg och Cambodia, Tommy Gustafsson som pratade om Den sista hunden i Rwanda, jag själv som pratade om Torsk på Tallinn, Buy Bye Beauty och Lilja 4-ever (dvs utifrån den där artikeln som har tjatats om och om igen här på bloggen...), Karin Sarsenov som pratade om rysk TV och Ulf Zander som pratade om Raoul Wallenberg som TV-hjälte.

Jag lyssnade också på ett flertal papers och så naturligtvis alla keynote-talarna, som var Ginette Vincendeau vars föredrag handlade om "Frenchness" i fransk film (om språkets betydelse för filmers nationalitet), Duncan Petrie som håller på med ett projekt om filmskolor och Janet Staiger som pratade om "film practices" och deras betydelse vid filmhistorieskrivning.

Stämningen var väldigt god, hela tiden, från det inledande välkomsttalet till den sista, lite improviserade lunchen. Nu är konferensen slut för i år. Nästa sommar hålls den i Istanbul.

Och jag är helt enkelt ganska mör...