arkeologi

Så går ytterligare en av de gamla mästarna ur tiden: Eric Rohmer. Eftersom jag är ganska jättestressad för tillfället får jag hänvisa till Hynek (han har också några lämpliga länkar) och Criterion.

Men en tanke som har gnagt i mig ganska länge och fick blomma ut nu i anslutning till Rohmers död är att det ibland känns som att man som filmvetare oundvikligen är en 1900-talsforskare. Jag menar, jag håller ju på med filmhistoria (först sextiotalet med Mai Zetterling och nu sjuttiotalet med porren), men själva ämnet i sig är liksom en starkt präglande 1900-talsföreteelse. Jag är inte filmessentialist som tror att själva filmens väsen ligger i de där rullarna med film och biografens mörker men jag har ändå en stark känsla av att film och 1900-talet hänger ihop. Sedan kan det mycket väl vara så att den rörliga bilden fortsätter att underhålla under det 21 århundradet, men hela den digitala revolutionen, generationsskiftena och förändrade konsumtionsmönster påverkar ändå.

Eller har jag bara åldersnoja.