salander del 2,5: if you live outside the law you must be honest

Stieg Larsson är fortfarande på tapeten -- nu kommer Kurdo Baksis bok om honom. Också Baksi har funderingar kring böckernas hämndtema, om än helt kopplade till författarens biografi. Eftersom jag dessutom läste om Millennium-trilogin under julhelgerna har jag några uppföljande tankar kring mina inlägg här på bloggen om Salander. Dels skulle jag vilja göra en liten korrigering: bröderna Ranta, traffickingbröderna som omtalas i böckerna (men som läsarna inte kommer i direktkontakt med), är i och för sig av "estnisk härstamning" men kommer från Finland. Att jag identifierade dem som ester hänger ihop med att de försvinner till Tallinn på en extended semester när det börjar osa hett och de behöver ligga lågt.

Dels insåg jag också att det finns en viktig skillnad mellan Salander och Dirty Harry vad gäller deras förhållande till lagen. Som polis representerar Harry Callahan lagen, medan Salander är omyndigförklarad. Därmed blir deras respektive skäl till att ta lagen i egna händer olika på ett ganska avgörande sätt: Salanders rättigheter har tagits ifrån henne av samhället och hon menar sig därför ha rätt att själv sköta sina egna angelägenheter. När hon i slutet av tredje boken har fått omyndighetsförklaringen upphävd och har en chans att döda sin halvbror, väljer hon i stället en annan väg. Egentligen spelar det inte så stor roll för halvbrodern, men det finns ganska klara resonemang i texten som handlar om att nu har hon inte bara rättigheter i samhället utan också skyldigheter.

Min arbetsvecka kom att avslutas i intensitetens tecken -- jag fortsatte på fredagen med att förbereda texter för språkgranskning och har nu ytterligare en laddning att skicka i väg i morgon förmiddag. På eftermiddagen var det något av en launch för en ny filmtidskrift -- Journal of Scandinavian Cinema -- med workshop/seminarium där en rad nordiska och skandinavistiska filmvetare var med, med efterföljande mingel och därefter middag på lokal. Det är enormt trevligt att ha med alla dessa människor att göra!

Men det är också stressande. De flesta av dem är högpresterande akademiska djur och man känner liksom pressen att också vara det. På gott och ont... Så nu sitter jag och försöker lägga ner några timmar på att förbereda ytterligare antologitexter för språkgranskning, för att morgondagen skall kunna läggas på annat.