a la recherche...

I morgon är det tolv år sedan jag började på forskarutbildningen. Det var den 1 april 1999. Jag tänkte på det i går när jag gick igenom UB-parken i Lund och hörde råkorna för det var precis det ljudet jag hörde genom mitt fönster när jag satt på dåvarande litteraturvetenskapliga institutionen (där filmvetenskapen hölls) och läste om Hegel och Kant och poststrukturalismen och nykritiken. Känns lite konstigt att tänka på. Och lite vemodigt. Undrar vad jag gör om tolv år?

my life in post it

Sitter och sorterar igenom mina post it-lappar. När telefonen ringer, jag får mail, eller någon tittar in på rum i något ärende, skriver jag upp det på en post it-lapp. Lappen sitter sedan på bordet vid min dator tills jag gör något åt det. Sedan slänger jag (förhoppningsvis) lappen. Men jag använder också post it-lappar för att hålla reda på mina högar. Just nu har jag en ansenlig grupp post it-lappar att gå igenom och (förhoppningsvis) slänga:

Klara, Ingrid, Arne och Hanna
(medverkande, tills m mig och Sven-Axel Månsson, i symposiet Sexuella rum den 12 april)

15/9 på webben
(om ifall vi skall ha antagning och programstart på sexologmastern redan VT 2012)

vattenpass torcs? torx?
(privat)

Scannas!
(annonser från KvP som jag har scannat in)

Kostnadställe för fjärrlån?
(en kollega som frågade)

ESTA
twilight
printa ut e-ticket
(inför USA-resan)

1/9 15/9 29/9 6/10 20/10 3/11
(möjliga datum för första kursen på sexologprogrammet i höst) (och om några studenter läser här är de datumen YTTERST preliminära!!!)

Kom ihåg: Konstruktionen av rum -- att slinka in på en porrbiograf Wickman most successful!
(kryptisk påminnelse om en sak jag kom på som skall in i det kapitel jag har lagt åt sidan för att skriva antologitext)

CFP 4/4!!!
(ett proposal jag skall skicka in)

art om Pippi Examples
(artikeltips apropå diskussioner om barnpornografilagstiftning)

SOU 1976:9
(sexualbrottsutredningen -- hade lånat den men fick krav så lappen är för att jag inte skall glömma att beställa den igen)

Twilight-intro printa!
(ja, just det)

Har precis insett att de närmaste veckorna kommer att vara hyperstressiga. I nästa vecka skall jag prata om Mai Zetterling i Göteborg och om sexklubbar och -butiker i Malmö, samt hålla i ämnesgruppsmöte. Enormt skönt att ha rensat ut de här lapparna. Och insett att det mesta är gjort, planerat eller vidareskickat till någon annan...

mer om mangadomen

Mangaporrdomen fortsätter att debatteras. Både Ulrika Knutsson i Fokus och Carl-Michael Edenborg på Vertigobloggen har skrivit nyligen. Båda två tar upp att översättaren inte längre får jobba hos Bonnier Carlsén och i praktiken är arbetslös. Själv fortsätter jag att stå lite handfallen inför vad jag uppfattar är en dåligt genomtänkt lag, en lag där man inte undersökt konsekvenserna tillräckligt, en lag som verkar vara skriven av någon (eller några) som inte tänkt igenom det här med bilders relation till verkligheten, som inte har försökt föreställa sig olika möjliga problem som kan uppkomma och som inte ser problemet med att göra en sådan åtskillnad mellan det skrivna ordet och den tecknade bilden.

Uppdatering 110329: Upptäckte att jag länkat fel -- två gånger till Knutsson i Fokus och inte alls till Edenborg. Felet är nu korrigerat.

en salig röra

Oj vad det känns som fredag. Jag kämpar med det där kapitlet och det går... framåt men det känns som att jag skriver om allt annat än vad det skall handla om. Lite som att "för att säga det så måste jag ha sagt det och då måste jag förklara det och då måste de veta det här". För att uttrycka det rakt på sak: för att vara en text i en bok om sex handlar den väldigt lite om just sex. I stället handlar den om censur, kulturella hierarkier, filmhistoria, estetik och fan och hans mormor. Den har en miljon (något överdrivet) referenser till vitt skilda källor, spretar åt alla håll och kanter och blandar högt och lågt i en enda salig röra.

Men den skall inte in förrän på onsdag. Mycket kan hinna hända innan dess.

elizabeth taylor r i p

Elizabeth Taylor har gått bort. I dag. Hon blev sjuttionio år gammal och dog av "congestive heart failure" -- jag antar att det är typ hjärtinfarkt. Här är trailern för Cat on a Hot Tin Roof. Här är minnesrunan i LA Times. Tidigare i dag tog rubriken upp allt utrymme på hemsidan, vilket säger något om nyhetens dignitet.

other joys of academic life

Admin, admin -- jobbar intensivt just nu med utbildningsplanen för mastern i sexologi som vi håller på att revidera. Vi funderar på att ha tre-terminsantagning eller vad man skall kalla det, dvs antagning var tredje termin. Programmet löper alltså över tre år, två år på halvfart och ett på helfart och tar vi in varje år kommer vi att ha tre kullar parallellt vilket både skulle kräva en ökad lärarkår samt en himla massa planering vid schemaläggning. Att hålla på att alternera mellan varje och vartannat år blir också problematiskt. Just nu känner jag mig som en vandrande matris där jag nästan tredimensionellt ser framför mig hur kurserna lägger sig i parallella fåror. Det bor uppenbarligen en liten byråkrat i mig för jag tycker att det är ganska kul.

Utöver detta har jag lagt boken och de sexuella rummen åt sidan ett tag för att arbeta med mitt kapitel till den antologi jag och kollegerna här arbetar med. Alltså inte Twilight-boken (som också kniper en del av min tid) utan en annan antologi som gudskelov inte jag är redaktör för.

Efter ett blogginlägg av Kristin Thompson på Bordwell&Thompsons blogg (i sin tur inspirerat av ett inlägg på en annan blogg), frågar Jonas Holmberg på FLM hur man som filmvetare/filmkritiker besvarar frågan om favoritfilm i olika sociala sammanhang. Jag har med intresse och lite lätt bävan följt kommentarerna -- det ÄR svårt men det är också lite för lätt att anta en attityd av nedlåtenhet eller, för den delen självförhärligande när man pratar om det. (Även om jag gillar Jonas bekännelse om fåfängan som slår in -- lite av "visa mig din bokhylla och jag skall säga dig vem du är"-känslan...) Men hur tror filmvetare/filmkritiker att barnmorskor, grundskolelärare eller tandläkare egentligen har det? Tänk att bli översköljd av förlossningsberättelser, självbiografiska anekdoter om dåliga -- eller ännu värre, orättvisa! -- lärare eller klagolåtar över hur dyrt det är att gå till tandläkaren det är nuförtiden varenda gång man berättar om sitt jobb i privata, sociala sammanhang. Huga. Då berättar jag långt mycket hellre om filmer jag tycker om. Och jag har ett standardsvar: "Jag brukar vara svag för Clint Eastwoods filmer," säger jag. Det har massor med fördelar:

1.) Det är sant.
2.) I princip alla vet vem han är.
3.) Det är oftast inte vad folk förväntar sig att jag skall säga.
4.) Det är ingen conversation stopper, för folk undrar alltid varför. Och det är ganska lätt att förklara. Än så länge brukar det dessutom finnas någon film som är relativt aktuell som han har gjort (låt vara att jag inte har gillat de två senaste så mycket).

Men nu när jag har outat mig själv som Eastwood-fan får jag väl hitta på något nytt, antar jag.

the joys of academic life

Kämpar på med kapitlet om sexuella rum. I dag blev jag så försjunken i det att tiden bara flög i väg och nu är jag lite försenad med allt annat jag måste göra. Det svåraste tycker jag är att kombinera ihop allt jag läst in mig på om "space" med dels annonserna -- där jag försöker kartlägga vilka ställen som fanns, var de låg, vilka öppettider de hade (väldigt olika, faktiskt) och dels de intervjuer och samtal jag har gjort. Egentligen borde jag bara låsa in mig i några veckor...

Men roligt är det! Och jag skall prata om de här sakerna om bara ett par veckor, både som inhoppare på kursen Arkitektur och visuell kultur och på vårt symposium om sexuella rum, så jag får en chans att bearbeta det medan jag jobbar. Nej, man bör inte låsa in sig.

semiotik

Medan jag har varit borta har DN skrivit om kritiken mot den så kallade mangadomen. Jag har ju tidigare skrivit om den här på bloggen, men när jag nu tittar närmare i DNs faktaruta läser jag:

Ytterligare en ändring i lagen genomfördes den 1 januari 2011. Genom en förändrad definition av begreppet barn utvidgades det straffbara området. Lagen omfattar alla slags bilder, även tecknade. Orsak: Sådana bilder anses kränkande för alla barn, inte bara det avbildade. Verklighetstrogenheten saknar betydelse.

Det är alltså -- om nu DNs faktaruta stämmer, det kan ju bli fel ibland -- så att man betraktar barnpornografi som ett brott mot barn i allmänhet, inte bara det enskilda barnet som finns i bilden. Vilket är högintressant, för det säger jättemycket om vår syn på såväl brottslighet och bilder som på sexualitet och barn. Är andra brott som begås mot ett barn -- till exempel aga -- också kränkande för alla barn?

Men om jag koncentrerar mig på vad det säger om vår syn på bilden: Menar man att bilden bär på ett slags representativitetsfaktor, där en bild inte bara har ett indexikalt värde (dvs att den registrerar det som finns framför kameran) utan också ses som en symbol som representerar inte bara det specifika barnet utan egentligen vilket barn som helst? I så fall är det ju fullt logiskt att döma en tecknad bild, där det INTE finns ett specifikt barn framför tecknaren utan bara den abstrakta idén av ett barn. I så fall är de som skriver lagarna betydligt mer sofistiskerade än vad jag har givit dem credit för. Och då är det ju dessutom fantasierna man är ute efter.

Annars brukar man ju säga att det beror på ett osofistikerat förhållande till bildmaterial när man försöker förtrycka visuella uttryck. En kritik mot porrmotståndare handlar till exempel om att porrmotståndare tänker sig att bilden har ett slags direkt och nära relation till det den avbildar, att den inte bara återger ett skeende utan re-presenterar, det händer liksom igen i bilden. När man till exempel säger att ett övergrepp upprepas varje gång någon tittar på bilden/filmen av övergreppet, så menar man att bilden har makten att återupprepa, nästan återuppliva, om och om igen, det som en gång skedde framför kameran. Inom filmteorin var det André Bazin som formulerade de här tankarna om film och i den poststrukturalistiska yran på åttiotalet betraktades hans syn på film och realism som naiv, att han inte tog hänsyn till saker som perspektiv och ideologi och att vi uppfattar saker som realistiska för att vi är själva inbegripna i ett visst sätt -- borgerligt, patriarkalt, kapitalistiskt -- att se på saker. En bild -- rörlig eller stilla -- är en bild. Verkligheten är något annat. Det som sker i bilden upprepas inte för att någon tittar på den igen. Men om det som står i DNs faktaruta stämmer, att en bild av ett övergrepp på ett barn betraktas som kränkande för alla barn, har man ju så att säga lyft bilden från det den avbildar till vad den representerar.

Jag kanske inte tänker helt klart här ännu. Men vad är implikationerna om man tänker vidare på det? Jag tror att jag kommer att återkomma i frågan. Just nu hissnar min tanke något. Måste andas lite.

orgasm inc

Eftersom SCMS-konferensen är en filmvetarkonferens finns det naturligtvis ett "screening room" där de visar dokumentärfilmer, kortfilmer och annat. Vanligtvis är man (eller jag i alla fall) så upptagen av att följa de akademiska presentationerna att filmerna kommer lite i skymundan, men i år gled jag in på visningen av Liz Canners dokumentär Orgasm Inc. För ungefär tio år sedan engagerades Liz Canner av ett läkemedelsbolag för att sätta ihop erotiska filmklipp (läs: porr) som kunde användas för studier av kvinnors sexuella lust. Bolaget skulle testa en ny kräm som, hoppades man, skulle ha motsvarande effekt som Viagra fast för kvinnor då. Canner blev nyfiken på såväl krämen som den nya sjukdom man menade den skulle bota, "FSD" eller female sexual dysfunction. Hon gjorde en dokumentärfilm som kritiskt granskar den amerikanska läkemedelsindustrin, intim plastikkirurgi samt bristen på sexualundervisning i amerikanska skolor.

En av de medverkande i filmen är Leonore Tiefer som jag skrivit om tidigare på bloggen. Filmen är ju naturligtvis helkritisk mot vad man brukar kallar medikaliseringen av sexualiteten, men är det med en stor portion humor. Den fokuserar ett amerikanskt sammanhang, vilket är belysande, inte minst för oss som studerar de här sakerna och ofta läser artiklar och andra texter av amerikanska forskare.

Eftersom Canner själv var närvarande under filmvisningen och efter den gjorde en "Q&A", en question and answer session med publiken, kunde hon också berätta att den medicin som slutligen, av ett annat bolag, presenterades för FDA (Federal Drug Administration) för att bli godkänt, godkändes i Europa trots att den underkänts i USA men att den knappt skrivs ut i Europa. Detta beror på dels att Europa inte tillåter reklam för receptbelagda läkemedel (dvs patienter kan inte be att få utskrivet en medicin som de sett reklam för), dels på att vi inte heller har möjligheten att skriva ut medicin för andra åkommor än de som de är till för, vilket man tydligen kan i USA, om jag förstod det hela rätt.

Och krämen som var upprinnelsen till dokumentären? Tja, studierna som gjordes visade att placebokrämen hade lika god effekt som den riktiga krämen. Det vill säga, som en av de intervjuade från bolaget sade, halvt på skoj: Vi bevisade att "porn works".

hemkommen

Hemkommen från New Orleans sitter jag lite lagom vimsig på den pedagogiska kurs jag går just nu. I dag har vi filmat, det var lite kul. Funderar på en massa möjliga och omöjliga undervisningsmoment som passar att filma. Det är ju så enkelt nuförtiden. Och jag tror att de flesta tyckte att det skulle vara lite läskigt, men det var det faktiskt inte. Fast det kanske blir det sedan när vi skall titta på dem?

Konferensen i New Orleans var bra. Jag gick på lite färre paneler än vanligt, men såg till att välja ut sådana som var relevanta för mitt område och de var högintressanta. Bland annat var det en som handlade om strategier för att göra sexskildringar "safe", det vill säga, tvätta bort stämpeln av snusk. Det kan vara hur man betonar berättelsen i "couples porn" eller de olika alibin som användes i slutet på sextiotalet för att sexskildringarna inte skulle drabbas av den amerikanska obscenitetslagstiftningen. Så snart jag hämtat mig lite från jet lagen skall jag försöka skriva en mer utförlig rapport.

amatörporr i ottar

Om förhoppningarna på "fulsex" eller amatörporr i Ottar. Hm. I princip kan jag hålla med författaren men såvitt jag minns mina undersökningar av "äkta" amatörporr för några år sedan var det ändå de klippen med relativt sett unga och konventionellt snygga kroppar som sågs mest, eller som var mest klickade i alla fall. Att å ena sidan vara medveten om människokroppen så som den verkligen ser ut och å den andra vilja titta på den i alla lägen är inte riktigt samma sak. Det betyder inte, vill jag verkligen understryka, att bara unga och konventionellt snygga kroppar har rätt till sex. Absolut inte. Det betyder inte heller att bara unga och konventionellt snygga kroppar får vara med i porr heller -- tvärtom uppfattar jag, lite i motsats till artikelförfattaren, att jämfört med mainstreamkulturen i allmänhet är porren mer demokratisk ur det perspektivet. Fler typer av kroppar är OK i porren än i modellvärlden, till exempel, eller i mainstreamfilmen. Att det är mer big dicks i porren har inte bara att göra med en visuell fixering vid erektionen och utlösningen utan också med de rent "samlag-för-kameran"-tekniska frågorna.

Men i rörlig bild är det ändå, som porrfilmsproducenten Anna Span uttryckte det "five senses crammed into two". Vi ser och vi hör. Inga dofter, ingen hudkontakt, ingen smak, utan bara syn och hörsel. Det är viktigt att komma ihåg när man försöker tänka sig film i relation till verklighet generellt men faktiskt kanske i allra högsta grad när det handlar om porr. Porr är inte lika med sex. Porr har med sex att göra, i allra högsta grad. Att titta på porr är oftast en del av ett sexuellt beteende. Men det går inte att sätta ett självklart = mellan porr och sex. Det vi ser på skärmen är, för det mesta i alla fall, gjort för att visas på en skärm (eller en duk, om det är gamla filmer).

Det säger ju inte Tomas Hemstad heller. Hans text är en positiv hyllning till människan och att amatörporren visar oss människan som hon är. Jag vill bara muttra lite på mitt håll eftersom jag alltid blir lite på tvären när den stora hyllningskören till amatörporren går i gång, för, jovisst, är det kul och trevligt om vi blir mer frigjorda och klokare och ser fler kroppar och fler sexuella beteenden men amatörporr är ändå inte riktigt så enkelt.

akademisk vardag

Skriver inte mycket på bloggen just nu. Kanske mest för att jag inte vill upprepa mig: "I dag har jag ägnat mig åt administration, Twilight-boken och mitt projekt." För det är mest så det har varit -- väldigt mycket admin, väldigt mycket Twilight och väldigt mycket arbete på boken. Jag går en pedagogisk kurs som är ganska spännande men tar hela dagar i anspråk, och däremellan försöker jag sköta mina uppdrag så gott jag kan.

I övermorgon drar jag dock i väg på konferens i New Orleans. Det är Society for Cinema and Media Studies årliga konferens, den som var i LA förra året när jag pratade om Bergman och porr. I år skall jag emellertid inte presentera något, vilket känns lite tomt. Å andra sidan är det skönt att inte behöva sitta och kämpa med ett paper när jag just nu försöker tänka lite större, i bokform snarare än i paper/artikelform.

En annan sak som är på G är faktiskt en artikel eller snarare ett bokkapitel, om sexualitet i film. Den skall ingå i ett läromedel, en antologi som en kollega är redaktör för. Ytterligare en sak som är på G är Vetenskapsrådets utlysningar... de där bidragen som så få får men som alla söker och där jag har en idé om ett projekt som kan bli jättespännande men som ännu är i sin linda.

Så att det är och har varit lite dött på bloggen har alltså inte att göra med att jag lagt av eller lagt ner. Tvärtom så jobbar jag på allt vad jag orkar, men just nu är det i ett slags rytm som är svårförmedlad utan att upprepa sig och bli tjatig.

r i p jane russell, 89

Jane Russell har gått bort. Hon blev 89 år gammal.

Här är hennes nummer Ain't there anyone here for love? ur Gentlemen Prefer Blondes och här kan ni se den berömda affischen till The Outlaw.