Kinseys filmer

Apropå Williams bok: hon skriver en del om sexforskaren Alfred C Kinsey som kom ut med de två viktiga, för att inte säga banbrytande, verken Sexual Behavior in the Human Male (1948) och Sexual Behavior in the Human Female (1953). Kinseys huvudsakliga undersökningsmetod var intervjuer men han gjorde också, i yttersta hemlighet, filmer av människor som hade samlag eller onanerade. Detta för att inte bara få återberättat för sig om sexuella beteenden utan också kunna studera dem "in action". (Han gjorde också observationer av prostituerade.)

Ända sedan jag hörde talas om dessa filmer, har jag tänkt på dem och tänkt på pornografins koppling till det Linda Williams i Hardcore (utifrån Foucault) kallar scientia sexualis, ett sökande efter vetenskaplig sanning om sexualitet, att avslöja och göra synligt det som annars är fördolt eller som ögat inte hinner uppfatta. I Screening Sex tar hon upp dessa filmer som - hardly surprising - inte är tillgängliga för forskning fast de finns bevarade på the Kinsey Institute.

Film och sexualitet är alltså på något vis tätt förbundna med varandra. Forskaren i artikeln i NY Times som jag länkade till tidigare visade ju film för att utröna vad som tänder människor. På sextiotalet gjorde Masters & Johnson filmer av par som hade sex. Konceptet lånades in av den svenska sexualupplysningsfilmen Ur kärlekens språk som använde sig av ett slags vetenskaplig diskurs för att kunna visa samlag på vita duken. (I någon mån lånades konceptet vetenskaplighet in av en rad olika porrfilmer i lite olika former - Harry Reems läkare i Långt ner i halsen till exempel är sprungen ur detta.) Kärlekens språk, i sin tur, lite förenklat och högst förkortat, banade vägen för den svenska porrvågen på sjuttiotalet.

Vet inte vad jag vill säga med detta mer än att det är intressant. Kommer kanske en längre utläggning om detta (och alldeles säkert om Kinsey!) längre fram.

Mer Linda Williams

Nu har jag läst två tredjedelar av Screening Sex. Den är bra, den kan verkligen rekommenderas och den blir faktiskt (så här långt i alla fall) bara bättre och bättre allteftersom. Det är ett tydligt tecken på mitt eget intresse att min största invändning så här långt är att jag vill ha mer, mer, mer om varje film, varje tid, varje tendens som Williams skönjer. Jag är lätt skeptisk till vissa av hennes psykoanalytiskt inriktade teoretiska anslag, men de tar inte över på något vis. Tydligt är också att såväl Williams själv som fältet "porn studies" har etablerats på de tjugo år som gått sedan Hardcore kom ut. Hardcore var ganska torr och teoretiskt tung, inga bilder, inga personliga reflektioner och mycket Marx, Freud och Foucault. Screening Sex har naturligtvis kvar en del av framför allt Freud och Foucault, men är öppnare, mer tilltalande och innehåller både bilder och vissa självbiografiska, ganska personliga, reflektioner.

Boken behandlar sex på vita duken - "screening" får stå både för det som visas och det som så att säga döljs bakom en skärm, dvs pga censur och sociala normer. Så här långt har Williams behandlat kyssen (med början i Edisons The Kiss från 1896), sex i amerikanska filmer på sextiotalet (t ex Mandomsprovet) när produktionskoden släppte och så småningom ersattes med nuvarande rating system, ställt hårdporr i Långt ner i halsen mot erotisk konstfilm i Sista tangon i Paris, analyserat gayporrfilmen Boys in the Sand, undersökt kvinnlig orgasm i filmer med Jane Fonda och just nu läser jag om Sinnenas rike, den berömda fransk-japanska pornografiska konstfilmen från 1970-talet, som klipptes av svenska censuren innan den släpptes med femtonårsgräns.

and now to something completely different... or not

Har lagt porren åt sidan ett slag för att skriva en artikel om Stefan Jarl och hans filmer Naturens hämnd och Hotet. Läser den nya intervjuboken Stefan Jarl av Cyril Hellman och kan naturligtvis, trots att artikeln INTE skall handla om det, inte låta bli att läsa om Modstrilogin. Jarl berättar om Kentas och Stoffes och de andras bakgrunder och om hur folk dog som flugor medan de spelade in Ett anständigt liv eller efteråt. De två första filmerna i trilogin ligger nästan som startskott och målsnöre för den period jag studerar --- Dom kallar oss mods kom 1968 och Ett anständigt liv 1979. Dom kallar oss mods vållade ju censurdebatt eftersom den innehåller en samlagsscen och Ett anständigt liv blev en enormt framgångsrik dokumentärfilm som både fick stor publik och ett politiskt genomslag, bland annat refererade Olof Palme till den i sina tal. När man ser filmerna, framför allt Ett anständigt liv, är det svårt att inte undra över hur det kunde gå så snett, med alla visioner och utopiska idéer man hade om välfärdssamhället och så slutar det med en människospillror på Plattan med nålar i armarna. Den känns också som ett tidsdokument för aldrig har nog Sverige varit så fult som då.

Ett annat slags tidsdokument är då Hotet. Inte så mycket i hur den ser ut, men för att den väcker de undergångsstämningar som man minns från Tjeronbylkatastrofen. Hittade Rapportinslag på SVTs öppna arkiv och mitt i den obehagliga stämningen (man visste inte i början varifrån strålningen kom, först efter något dygn gick Sovjetunionen ut och berättade om olyckan) kan jag inte låta bli att fnittra till över glasögonmodellerna. Som ju dessutom är på väg tillbaka!

What women want

Intressant reportage i NY times. Ur två perspektiv för mig - dels naturligtvis forskningen och dess eventuella resultat men dels också, och kanske framför allt, för det faktum att forskaren använder film för att undersöka begärets dunkla mål och meningar.

Ett smakprov

Just nu mest administration, kommunikation, småfix och föreläsningsförberedelser. Medan ni väntar på nya forskningsrapporter kan jag erbjuda ett smakprov ur Linda Williams Screening Sex:

With hindsight, however, we can discern a distinct thread of demographic, cultural, and technological change that can be labeled the sexual revolution and that came to some kind of climax in the late 1960s though reverberating throughout the next decade. This revolution overlapped with and was inextricable from the rise of feminism, the reduction - not the end! - of the double standard, and the emergence of gay and lesbian communities. (Williams, 2008, p. 8)

Detta ligger nära mina tankar kring mitt eget projekt: att porren och kvinnorörelsen på sjuttiotalet båda är en produkt av tidigare tankegångar (sextiotalet och sexualitetsforskare som Alfred Kinsey och Masters och Johnson som Williams också tar upp). Ur deras möte på sjuttiotalet uppstår ett slags kamp eller förhandling om sexualitet som i sin tur är med och påverkar hur vi ser på sex - eller som Williams nog skulle formulera det, producerar sex - i dag.

Lästips

Läser just nu Linda Williams senaste, Screening Sex. Den kom redan förra året, men försvann för mig litet i allt annat som hände då. Nu har jag emellertid äntligen tid.

Linda Williams blev berömd i universitetsvärlden - eller i alla fall den filmvetenskapliga delen av den - när hon kom ut med Hardcore: Power, Pleasure, and the "Frenzy of the Visible" för en tjugo år sedan. Den första seriösa, genomgripande genrestudien av pornografisk film blev banbrytande och sedan dess har fältet "porn studies" vuxit lavinartat. Mitt eget intresse för genren är en produkt av Hardcore-vågen. Däremot har många som kommit efter Williams med rätta haft invändningar på flera punkter mot såväl de slutsatser hon drar om den berättande pornografiska filmen som hennes fokus på just den berättande pornografiska filmen. Enligt vissa är denna endast en mellanakt, en parantes i den pornografiska filmens historia. Läs till exempel Eric Schaefer i Linda Williams antologi Porn Studies, eller Chuck Kleinhans och Peter Lehman i Peter Lehmans antologi Pornography: Film and Culture.

Screening Sex handlar bara delvis om pornografi. Den handlar om sex på vita duken, i vanliga spelfilmer likaväl som i porrfilmer. Jag återkommer nog med en rapport när jag läst klart den. Tills vidare kan ni läsa här, här och här.

Arbete

Har varit ganska upptagen av arbete den senaste veckan. En artikel som skulle bli färdigställd. Den är nästan klar nu, och den är de facto det första arbetet jag gör på mitt forskningsprojekt sedan jag fick postdok-pengarna. Det har varit vansinnigt roligt och jag har suttit med gamla annonser för sexklubbar från Kvällsposten framför mig på mikrofilmsskärmen, beställt censurakter från Statens biografbyrå och försökt begripa mig på Polismyndighetens arkiv. Censurakten från Biografbyrån var helspännande och gav mig direkt nya uppslag. När man går från engagerad cineast till torr och tråkig forskare (förhoppningsvis är man fortfarande engagerad cineast...), får denna på många sätt otrevliga institution filmcensuren en helt ny innebörd - massor med material! All film för offentlig visning i Sverige sedan 1911 har gått genom filmcensuren! Jag försökte förmedla denna entusiasm till studenterna vid ett tillfälle genom att presentera dem med akten för Martin Scorseses Casino (1995), men de tyckte nog mest att det var knastertorrt. Annars brukar de vara intresserade av censurfrågor...

Hemmaporren

Sedan strax före jul pågår en debatt (kanske har den ebbat ut nu) på Newsmill om "hemmaporren" som enligt sidan håller på att slå ut den etablerade porrindustrin. "Är detta slutet för den nedvärderande kvinnosynen i den kommersiella pornografin?" står det i diskussionsuppmaningen. Efter att ha studerat en liten bråkdel av den amatörpornografi - eller hemmaporr, det är egentligen ett bättre ord eftersom "amatör" är ett begrepp inom porrvärlden som inte riktigt betyder samma sak som "amatör" i dagligt tal - som finns på nätet, tror jag att det är en kanske lite orealistisk förhoppning. För att inte tala om att det finns alldeles för mycket hemmaporr därute för att man skall kunna dra några slutsatser utan en ganska stor insats. Jag satt i flera månader och sökte amatörporr i olika former och kände ändå att jag inte hade undersökt mycket mer än just en bråkdel. Däremot att hemmaporren kan få en rad konsekvenser, både på ett industriellt och på ett individuellt och personligt plan, är väl tänkbart.

Newsmilldebatten om hemmaporren har en intressant knorr. Alla "millningarna" är blå, det vill säga att folk känner sig glada för hemmaporr utom den på Dick Wases artikel, den är röd. Det ser lite udda ut, men när man skrollar ner på sidan ser man att den millningen gäller hur man känner för moralisten. Den genomsnittliga millande Newsmilläsaren har uppenbarligen inte samma syn på pornografi (eller i alla fall hemmapornografi) som t ex Madeleine Leijonhufvud.

Den artikel som fångar den politiska problematiken bäst med pornografi (tycker jag), är Elin Grelssons:

men den könsmaktsordning man anser dominerar och kommer till uttryck i dagens pornografi är en del av en större samhällsstruktur. Likväl finns det också pornografi som hotar och utmanar på ett annat sätt, än att enbart reproducera heterosexuella maktstrukturer. Mycket av det som inte ryms i den "goda" sexualiteten bestående av heterosexuell tvåsamhet kommer till uttryck inom pornografi.

Mitt projekt: Visningen av pornografisk film i Malmö 1971-ca 1980

Vissa porrhistoriker har kallat sjuttiotalet ”porrens guldålder”, inte bara för att filmerna visades på biograf utan också för att de var relativt påkostade och berättade en historia, som motiverade de sexuella inslagen. Andra har sagt att sjuttiotalet - eller snarare från det sena sextiotalet till det tidiga åttiotalet - är en parantes i den pornografiska filmens historia. Mitt intresse för den här perioden handlar om att under en ganska kort period finns den pornografiska filmen ute i offentligheten. Innan sjuttiotalet (eller det sena sextiotalet) cirkulerade den främst i slutna sällskap och visades på bordeller. Efter videons genombrott kom den in i hemmen, i det privata rummet.

Sjuttiotalet är en fascinerande period, där sextiotalets dröm om ett slags sexuell utopi krockar med en verklighet som inte är fullt så vacker. När porren kommer ut i offentligheten hamnar den plötsligt i blickfånget - och det är inte alla som gillar vad de ser. Den framväxande kvinnorörelsen - vars förhållande till sextiotalets sexualliberalism var minst sagt kluvet - gick i häftig polemik med vad de uppfattade som porrens budskap.

Mitt forskningsprojekt handlar om den här tiden, med särskilt fokus på porrbiografer och sexklubbar i Malmö. Jag har en två-årig postdoktjänst på Malmö Högskola, Hälsa och samhälle. Mitt projekt har precis inletts och i den här bloggen tänker jag rapportera om min pågående forskning och annat som är relevant för mitt arbete.