Lite off topic för den här bloggen: Såg Män som hatar kvinnor i går. Eftersom jag är mycket, mycket förtjust i böckerna och framför allt den första, och ganska pessimistisk inför svensk films förmåga att förvalta den välskrivna spänningslitteratur som finns, var det med skepsis och bävan jag tog mig till biografen. Den var bättre än jag hade trott, faktiskt, och Noomi Rapace var en inte helt oäven Lisbeth Salander. MEN: Why, oh why har de tagit bort alla Mikael Blomkvists kvinnohistorier??? Jag VET att många tycker att de är pinsamma redan i boken, jag förstår att det hade blivit skrattretande med Michael Nyqvist som något slags folkhemsdonjuan, jag misstänker ett visst mått av moralism och naturligtvis måste man skära bort bihistorier för att skapa en tät film MEN MEN MEN det enda som nu återstår är Lisbeth och Mikael i en lätt pinsam love story, där alla skämten görs på hans bekostnad och även om Lisbeth varken i filmen eller boken är lammköttsmaterial fanns alla de där kvinnorna i femtioårsåldern i boken som en motvikt till tjugofyraåringen.
Annars: försöker få undan en massa admin shit för att kunna koncentrera mig på förberedelser inför föreläsning om porrfilmens historia på torsdag och presentation på temadagen "äga rum" på måndag.
PS: Varför kallar ett flertal recensenter (minst två) Salander för anorektisk? Framför allt i filmen är hon ju ett (om än deffat) muskelknippe och det markeras tydligt i boken och lite implicit i filmen att hon inte har några ätstörningar.
1 dag sedan
Lisbeth Salander, liksom hennes uttolkare Noomi Rapace, är ett matvrak och ett muskelknippe. Att hon inte har mer hull än hon har, beror antagligen helt på att energin gått åt att bygga muskler. En anorektiker har inte en sådan fysik.
SvaraRadera