måndag 28 december 2009

mellandagsjobb

Förra året vid den här tiden läste jag uppsatser för brinnande livet. Studenterna hade sin näst sista deadline den 23 december och jag skulle komma med respons kring nyår. Även om just C-uppsatshandledning är ganska kul eftersom det är färre och mer rejäla uppsatser jämfört med B-uppsatserna är det lite skönt att inte spendera dagarna mellan jul och nyår med att hetsläsa nästan-färdiga uppsatser och veta att det är sista chansen att säga de där superviktiga sakerna innan den sista inlämningen inför seminariet...

I stället skriver jag introduktioner till antologin om svensk film. Jag började i dag så det är inte helt lätt att säga hur det går ännu. Men det är verkligen roligt att känna att nu börjar det faktiskt likna något, att det kommer att bli klart, det kommer att bli en bok av detta långa, ganska struliga och hemskt utdragna arbete...

Och så har jag äntligen läst ut Berl Kutchinsky. Det segade ett tag för jag hade så mycket annat att göra och så hade jag kommit till de undersökningar de gjorde. Dessa undersökning innebar mycket kvantitativ forskning, experiment (exempelvis lät de ett gäng personer titta på och lyssna på pornografi -- film, tidningar, böcker -- under en timmes tid och så fick de fylla i enkäter före och efter) och statistik över olika kategorier av sexualrelaterad brottslighet. Kutchinskys poäng är ju att det inte går att sätta ett samband mellan förekomsten av pornografi och en ökad sexualbrottslighet -- en poäng som refererats i en massa olika sammanhang och också kritiserats av framför allt porrmotståndare och den del av kvinnorörelsen som hävdade att pornografi är teori och våldtäkt praktiken. Slutet av boken var också en lång uppläxning av hans kritiker men eftersom manuset publicerades efter hans död är det svårt att säga om han hade kommit att redigera slutet om han hade kunnat jobba vidare med det. Kanske hade han i så fall tonat ner motkritiken lite grann för han framstår helt plötsligt som aggressiv, hetsig och, ja, faktiskt, lite bitter, när han under hela den tidigare texten framstår som lugn och saklig (så som jag tycker att man skall sträva efter att vara...). Ett lite anmärkningsvärt stilbrott som sannolikt har att göra med den posthuma publiceringen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar