framtidsfunderingar

Med mindre än ett år kvar av mina postdokpengar har det blivit dags att söka jobb och pengar igen. Jag har medvetet låtit bli under första året, eftersom det är så extremt tidskrävande -- för att inte tala om känslomässigt påfrestande. Även om man vet, rent rationellt, att chanserna för att få något är mycket små, kan man inte hjälpa att ett litet hopp tänds varje gång man skickar i väg en ansökan. Man kan inte heller låta bli att söka för om inte söker är ju chansen definitivt noll. Och man blir både besviken och arg på sig själv för att man blir besviken när det inte blir något.

Tanken på att tiden börjar rinna ut stressar i förhållande till projektet också. Å ena sidan har jag inget att ha ångest över -- jag har varit produktiv och det är bra. Å den andra har jag sedan någon gång i höstas haft den där hemska känslan av allt jag INTE har gjort, som jag borde ha gjort, att jag egentligen borde tacka nej till alla erbjudanden och bara isolera mig under resten av min postdoktid. I går gjorde jag emellertid något som jag borde ha gjort för länge sedan: satte mig ner och gjorde upp en plan för det som återstår att göra i rena forskningsinsatser, gjorde en tidsberäkning och insåg att jag hinner. Det är liksom fysiskt möjligt att göra det och att skriva de artiklar jag planerat innan tiden är slut. En suck av lättnad.

Samtidigt har mitt projekt svällt över alla bräddar. Tiden räcker till om jag håller mig till vad jag skrev i min projektansökan, men jag inser ju att jag vill så mycket mer. Min förhoppning är att jag skall kunna fortsätta med detta även efter postdoktiden. Och då är frågan hur. Vilken form, vilken finansiering, hur skall jag formulera fortsättningen av projektet i förhållande till vad jag gjort, och så vidare. Det är mycket som gror och pyr i huvudet just nu, helt enkelt.

nu på turkiska

Jag gick omkring hela julen och var glad över att en samförfattad artikel hade blivit översatt till tyska, med titeln "Skandinavische Lust und europäisches Kino: Eine schwedische Filmographie". Tidskriftnumret där den publiceras kommer inom kort. Nu har en konferensvolym från den där konferensen jag var på i Istanbul i höstas kommit och det är minsann inte en volym utan två, där den ena består av samma texter -- fast på turkiska! I den andra är texterna på engelska. Så nu har jag alltså ytterligare en översatt samförfattad artikel, denna gång på turkiska! Den turkiska konferensvolymen heter Avrupa'da medya, kültür ve kimlik och vår artikel heter "Ulusal Sınırlar? 1970'lerin İsveç Porno Filmleri Üzerine Notlar". Det är jätteroligt men också lite läskigt för tala om beyond my control -- översättaren kan ju ha hittat på precis vad som helst... Tyska försöker jag lära mig, men turkiska är typ överkurs.

Samtidigt korrekturläser jag en text för ett läromedel i sexologi -- också den samförfattad. Den boken beräknas komma ut under våren. Helt plötsligt börjar alla de texter jag jobbade med förra året komma ut (och typiskt nog, de jag skrev senare under året kommer först) och det är en väldigt trevlig känsla. Skördetid, liksom.

antisemitism i an education?

För ett slag sedan såg jag den i svenska tidningar hyllade filmen An Education, regisserad av danskan Lone Scherfig och med ett fantastiskt gäng skådespelare i huvudrollerna. Jag tyckte att den var riktigt, riktigt bra -- otäck och spännande och drog liksom in en som åskådare på ett alldeles utmärkt sätt. Men... det var något som kröp i mig, något som kändes fullständigt onödigt och samtidigt läskigt välbekant. För den som har läst om hur judar skildrats i svensk tjugo- och trettiotalsfilm, låg Peter Sarsgaards karaktär David Goldman obehagligt nära de judiska stereotyper som hotar "the gentiles", bland annat genom att lägga an på deras döttrar. Det finns skrivet om detta både i Rochelle Wrights The Visible Wall: Jews and Other Ethnic Outsiders in Swedish Film från 1998 (recension här) och Tommy Gustafssons avhandling En fiende till civilisationen: manlighet, genusrelationer, sexualitet och rasstereotyper i svensk filmkultur under 1920-talet från 2007.

Det som irriterade mig mest med det var att det var så onödigt. Nu visar det sig när jag läser Lynn Barbers historia som ligger till grund för filmen att Simon Goldman, som han hette i verkligheten, var judisk och poängterade sin judiskhet redan vid deras första möte och naturligtvis blir det då en fråga om hur nära verkligheten man vill ligga när man gör en film och hur viktigt det är -- och kanske hade det blivit ett slags omvänd diskriminering om man inte hade tagit upp det i filmen? Men oavsett vad, tycker jag att det är lite konstigt att svenska recensenter (i alla fall inte i de recensioner jag läst) har tagit upp det till diskussion. Är svenskar så blinda för antisemitism att de inte ens ser att det är det? Eller blir man lite generad och känner att "better not go there"? Fast svenskar och svenskar, Ebert tar inte heller upp det.

Efter samtal med bekanta fick jag följande länk. Det var alltså inte bara jag.

för och emot

Efter gårdagens motgångar är jag glad och tacksam över att ha någorlunda koll på läget igen. Bara någorlunda, i och för sig, men jag har i alla fall gjort allt på att göra-listan och det är inte så dumt. Det sista jag gjorde innan jag nu skall bege mig till Lund för ett filmseminarium var att jag kopierade upp diskussionsuppgifter inför en föreläsning på måndag. Om pornografi, för och emot. (Inte för ELLER emot, utan både och.)

Det är svårt det där. Blev tillfrågad om det av studenterna i går. "Vad tycker du, egentligen?" Insåg när jag hade pratat i flera minuter att jag inte kunde svara på frågan. Borde hitta en klatschig one-liner som tar mig ur knipan när jag får frågan. För det lite fascinerande är (och det hände med Mai Zetterling efter ett tag också, när jag skrev avhandlingen) att man slutar tycka. Hur skall man kunna tycka något om något man håller på med hela tiden? Och som dessutom folk har starka åsikter om, som man ständigt konfronteras med? Där man dessutom inser att ens eget tyckande skulle kunna stå i vägen för det man är mest ute efter, det vill säga kunskap.

Jag har massor med åsikter. Men de gäller specifika, konkreta saker inom och utom porren. Inte "porr" eller "porrfilm" eller ens "visningen av pornografisk film i Malmö på sjuttiotalet". Det är för stort och generellt. Det är inte ens så att det handlar om att jag försöker låtsas att jag är objektiv, för det tror jag inte man kan vara riktigt. Utan mer att det är så komplext och komplicerat.

hybris, murphy's law och beyond my control

Så som jag skrev i går skall man aldrig skriva. Det är hybris. Det är som att tigga och be om att allt skall gå åt helvete. I dag var en riktig Murphy's law dag -- det vill säga en dag när allt som kunde gå fel gick fel. Christina Lindberg skulle gästa kursen Sexualitet i ord och bild i dag och efter ett förberedande pass på förmiddagen var det tänkt att hon skulle träffa studenterna kl. 14. Min mobil, upptäckte jag när jag skulle stänga av den inför morgonens föreläsningen, var helt urladdad. Alltså ringde jag henne för säkerhets skull från mitt rum i en paus vid kl. 11. Tåget var då två timmar försenat! Gah! När man då läser DN om Banverkets och SJs försök till försvar för alla förseningar inför trafikutskottet och står med en grupp studenter varav många har rest en bra bit för att närvara -- tja, då är det liksom bara att gilla läget och försöka lösa situationen så gott det går. Så jag höll en improviserad extraföreläsning och underhöll studenterna så gott jag kunde och till sist fick de i alla fall träffa henne. Sedan fick vi kasta oss in i en taxi och åka tillbaka till stationen för att hon skulle med ett tåg hem (som naturligtvis också var försenat!) Och själv stod jag inklämd bland en massa trötta pendlare på ett annat tåg som också det var försenat...

Nåja, efter omständigheterna gick det så bra det kunde i alla fall. Man kan inte råda över sådant som är beyond one's control. Fast jag måste bli bättre på att hålla mobilen laddad, för det var jobbigt att springa till rummet från föreläsningssalen i varenda paus och ringa. Åtminstone det är ju within my control...

the flow

Helt plötsligt har jag kommit in i "the flow" igen. Det känns bra, det är det man strävar efter när man stressar -- dvs att man slutar stressa och bara jobbar, metodiskt och systematiskt, lugnt men effektivt, utan att jaga upp sig.

Det är aldrig särskilt långvarigt. Tyvärr. Samtidigt är det skönt att det blir så emellanåt, att man får en överblick och tänker att jag fixar detta.

exposure and intimacy

På ett tips från Klara (se kommentar nedan) läste jag John Champagne's artikel "'Stop Reading Films!': Film Studies, Close Analysis, and Gay Pornography" i Cinema Journal vol 36, no 4, 1997, och ramlade samtidigt över Amy Herzog's betydligt senare text "In the Flesh: Space and Embodiment in the Pornographic Peep Show Arcade" ur Velvet Light Trap vol 62, hösten 2008. Champagne's argument bygger på att filmvetenskapen traditionellt har koncentrerat sig på närläsning och analys av enskilda filmer men att när man studerar pornografi är kontexten minst lika viktig -- ett argument som jag skriver under på till hundra procent. Hur och var man tittar på porr, vem som tittar och i vilket sammanhang, är minst lika viktigt som vad filmerna visar. Därefter redogör han för visningskontexten i ett litet antal "peep show arcades" och tar upp just den labyrintiska konstruktionen som inte är allenarådande -- det finns sådana arkader som är ganska icke-labyrintiska -- men gemensamt är att det finns en glidning mellan privat och offentligt, mellan interaktion mellan åskådare och film och mellan olika åskådare eller besökare kanske man snarare skulle säga.

Herzog's slutsatser påminner lite om Champagne's, även om hon gör en del "close analysis" av några av de filmer, s k loops, som visades i peep show båsen: "Just as the filmed bodies exist in a suspended yet politically charged space between exposure and intimacy, the bodies in the archade enact a self-conscious performance that is at once personal and socially contingent." (s. 41)

Nu skiljer sig den amerikanska kontexten ganska mycket från den svenska, men just idén om glidningen mellan det privata och det offentliga eller sammanblandningen av det privata och det offentliga -- som dessutom, enligt dessa författare, tycks vara det huvudsakliga obscenitetsproblemet för myndigheter, inte filmerna i sig -- går att överföra till den svenska sjuttiotalskontexten. Det är rätt tydligt, när man tittar på visningen av pornografisk film i Malmö på sjuttiotalet, att det inte är porren som är problemet. Det är vad porren för med sig i form av oönskade sociala beteenden.

städning

Har gjort några justeringar i min blogglista. Jag vill understryka att de bloggar som finns där inte är alla bloggar jag läser, utan vad jag uppfattar som en lagom samling av sexualitet, journalistik/medier, och film. Jag läser fler bloggar rent privat. Blogglistan har varit lite inaktuell ett slag, så jag har städat. Helt plötsligt slutade Gustav Almestads Pillow Talk-blogg uppdateras och jag vet inte varför. Först tänkte jag bara att han tog en paus, men sedan upptäckte jag att massor hade skrivits som jag hade missat för den stod kvar på samma gamla inlägg. Har försökt åtgärda det men är inte tillräckligt Internet-savvy, uppenbarligen. Tog alltså bort den tills vidare. Har lagt till Weird Science.

den hade liksom kunnat vara så bra

Nu har jag läst ut Black and White and Blue: Adult Cinema from the Victorian Age to the VCR av Dave Thompson. Den var inte så bra, tyvärr. När man hittar fel så snart han rör sig på områden där man själv kan något, blir man ju naturligtvis misstänksam även vad gäller områden där man skulle vilja lära sig något... Till exempel förklarar han att Sverige, som första land i världen, släppte porren fri 1967 och strax därefter följde Danmark i Sveriges spår. Detta är naturligtvis, som alla läsare av denna blogg borde veta, felaktigt. Danmark släppte porren fri 1969 -- då hade man redan släppt den litterära porren fri 1967 men den bildporren dröjde alltså tills 1969. Därefter följde Sverige i Danmarks spår och släppte porren fri 1971. Anledningen till felaktigheten tror jag ligger i att Thompson tycks utgå från att Vilgot Sjömans Jag är nyfiken - gul från 1967 är liksom den första "fria" porren i Sverige, trots att han själv påpekar att den inte är porr. Men jag är inte helt säker, och det har att göra med att den lite "easy-going" stil som Thompson använder i sin bok är inte helt tydlig alla gånger. Han litar på att innuendos, hänvisningar till "red-blooded males" och filmbeskrivningar skall göra jobbet åt honom. Och det gör de kanske. Men när till och med en sådan som jag, som alltid är nervös för att det skall vara jag som har fel, kan hitta felaktigheter i en text -- hur många felaktigheter kan där då inte vara på det hela taget?

Synd, tycker jag. Den hade liksom kunnat vara så bra.

Annars har jag suttit hela kvällen och glott på klipp ur Citizen Schein. Eller ja, ur DVD-samlingen till boken som utkommer snart. Och tänkt på den ljumma sommardag 2003 då jag vandrade från tunnelbanan mot villan i Danderyd för att intervjua den då ganska åldrige Schein för min avhandling.

lindberg och annat

Lyfter sista lasset på antologin nu -- ja, mer arbete återstår, till och med mycket mer arbete, men det här är det sista textproducerande momentet. Resten handlar om att få till en enhetlighet, att putsa referenslistor, att dubbelkolla och korrigera alla svenska och engelska titlar, att välja bilder och fatta estetiska beslut.

Samtidigt förbereder jag Christina Lindbergs besök på kursen Sexualitet i ord och bild. Hittade en artikel om när hon var på Göteborgs filmfestival nu för någon vecka sedan, "Christina Lindberg har fått revansch" i Svenska Dagbladet. Det är ett fascinerande liv hon har levt och hon har en enorm integritet, som sannolikt också var anledningen till att hon redde ut att vara utvikningsmodell, nakenfilmstjärna och hatad av svenska feminister. Det förment dubiösa i att klä av sig upprör så till den milda grad att många år senare (1998) används det mot henne (om än bara för att få till en klatschig avslutning) i en debatt om tjuvjakt.

Och så börjar jag återfå styrfart vad gäller projektet. En tredje artikelidé tar form -- jag har ju åtminstone två artiklar på G men den här skulle på något sätt handla om "urban space", "gendered space", "sexual space", "public space" och "negotiated space". Tidigare har jag tänkt att det är svårt att länka loss det från resten. Men om mitt proposal till NECS blir antaget är det en bra början på att formulera den teoretiska biten av projektet.

pornobutikk

OK -- förkylningen verkar ha givit med sig, så i dag äntrade jag öresundståget mot KPH, steg av på Hovedbangården och vandrade genom råkylan längs Vestebrogade till Blue Movie. Och mycket riktigt, när jag frågade efter gamla filmer gick innehavaren ner i källaren och återvände med en kartong full med 8mm-filmer (det var egentligen bara tre-fyra filmer i flera exemplar). De hade en massa gammal litteratur också, pornografiska böcker från sextio- och sjuttiotalet, främst sextiotalet. Samt DVD-samlingar med gamla filmer. Böckerna är ju egentligen det enklaste att få lite koll på eftersom tryckåret står angivet och 8mm-filmerna hade också utgivningsår angivet men DVD-utgåvorna blir ju lite chansningar. Någon av dem hade "colorclimax" tryckt på framsidan och då gissar jag att det är bröderna Theanders filmer.

Själva butikken -- som legat där sedan 1972 -- var lite labyrintiskt uppbyggd med rum och hyllor som var utplacerade så att det skapades rum och när jag tänker efter påminner det om hur Grottan ser ut, det är bara det att här var det mer elaborerat. Det fanns helt enkelt en möjlighet att glida in i sin lilla "nisch" (i dubbel bemärkelse eftersom varje nisch hade en eller ett par specialiteter) och vara ganska diskret där. Intressant, för jag har inte tänkt på det tidigare, men det ger ju naturligtvis upphov till funderingar om offentligt och privat och själva organisationen av rummet/rymden. Jag har alltid tänkt på det som en utomhusfråga eller vad man skall säga, att porrbutikerna och klubbarna låg längs gatan och att det påverkade/påverkar en offentlig miljö och att konsumera pornografi i den miljön är att konsumera den offentligt, men här var det som om man försökte skapa privata rum i en offentlig miljö (och då inte bara de privata visningsrummen). Det ser exempelvis inte ut så på Taboo -- trots att där finns privata visningsrum och filmerna är i ett eget rum längst in i butiken är själva det första butiksutrymmet man kommer in i väldigt öppet och luftigt i jämförelse.

Det som inhandlades förpackades också diskret i bruna papperspåsar.

udsalg i porrbutik

Den intensiva fasen kulminerade med undervisning i går på kursen Sexualitet i ord och bild -- en heldag som avslutades med att Björn Fritz från Konsthistoria och visuella studier i Lund höll en gästföreläsning om sexualitet i konsten från Venus från Willendorff till dildodesign. Sedan tog jag hem över saltslaskiga vägar, genom höga plogvallar och på hala cykelbanor och blev sjuk. Trist.

I Köpenhamn stänger "världens äldsta porrbutik". Eller ja, om "det är världens äldsta porrbutik är Jesper Strauss inte helt säker men det bör åtminstone vara världens äldsta lagliga porrbiograf (med ett tiotal salonger i form av bås) helt enkelt eftersom Danmark var först i världen med laglig porrfilm och Blue Movie var först i Danmark med filmvisningar." Och, faktiskt, till och med där är det inte helt säkert för Danmark hade en lag som sade att man var tvungen att ha biograflicens för att få driva biograf och många av de första ställena som visade porrfilm i Köpenhamn hade inte det (i alla fall om jag förstått Berl Kutchinsky rätt). Det vill säga, porrfilmerna var lagliga fr o m 1969, men alla biografer var inte lagliga.

Självklart har ju internet med saken att göra, att porrbutikerna tvingas stänga ner. Men de påtalar i artikeln, precis som att man har rensat på Istedgade (SDS-artikel här), att det också i hög grad handlar om stadsplanering och kvadratmeterpriser som skjuter i höjden. Jag skulle tippa att en av anledningarna till att man har gått så hårt åt Christiania de senaste åren har med det att göra också. Ytan är helt enkelt för värdefull för att man skall ha plats för saker som fristadsexperiment och de som har råd att flytta in gillar inte heller att ha snusket utanför dörren. Även om det handlar om tre olika delar av Köpenhamn (Vesterbro, Istedgade och Christianshavn) är alla tre centrala delar av staden.

Så snart jag kryat på mig bör jag styra kosan mot Köpenhamn. Udsalg i porrbutik som funnits sedan 1965 -- i think it's time for some serious shopping!

fortsatt intensivt

Undervisade på Orkanen i går, om queerteori. Det var kul, fast jobbigt -- när man skall gå in och göra en enstaka insats sådär (jag skall träffa samma studenter en gång till om tre veckor), tenderar föreläsningen att bli en ganska kraftig urladdning. Jag var rätt trött efteråt, men satt och jobbade några timmar i alla fall innan jag tog mig hem.

Skickade in ett proposal till en konferens i söndags. Det är den där NECS-konferensen som var i Lund i somras. I år skall den vara i Istanbul, lite coolt. Jag återser gärna Istanbul även om jag får erkänna att jag drar mig för att åka dit sommartid. Mitt paper -- om det blir antaget -- kommer att utgå direkt från mitt projekt eftersom konferensens tema är "Urban Mediations" och mitt projekt handlar ju, bland annat, om "urban space" eller snarare "negotiated urban space".

Annars fortsätter stressen. Guldbaggegalor, filmfestivaler och kampen om Stieg Larssons eftermäle snurrar förbi i bakgrunden, men jag hinner bara snabbkolla och inte sätta mig in, inte kommentera. Läs Hynek och FLM om Göteborgs Film Festival och om Roy Anderssons utspel i Svenska Dagbladet.