4 dagar sedan
måndag 31 maj 2010
en lång dag
En lång dag i dag: nio uppsatser i socialt arbete ventilerade. Först ett rejält pass på förmiddagen (8-12) och sedan nästa grupp på eftermiddagen (13-16.40). Jag är helt slut, faktiskt, samtidigt är det roligt att träffa studenter, roligt att ha läst deras uppsatser, roligt att höra vad de har att säga om varandras uppsatser och att själv kommentera dem, kanske få igång en diskussion om någon fråga. Och å andra sidan hålla reda på tider, försöka se till att alla får sina uppsatser någotsånär ordentligt ventilerade, att positiva och negativa synpunkter samt konstruktiv kritik fördelas och framför allt kanske, att relevanta saker blir sagda. Eftersom de dessutom skulle få synpunkter i enrum blev det inte många pauser för min del.
söndag 30 maj 2010
rip dennis hopper
Jag antar att de icke-existerande blogguppdateringarna låter antyda hur mitt liv är för tillfället: ganska hyperstressigt. Men att Dennis Hopper har gått bort måste ju noteras. Mina bloggarkolleger har redan gjort det: Kamfer-Charlotte här, Emma Gray Munthe här och Hynek här.
Själv har jag alltid gillat Hopper, utom när jag tvingade mig igenom The Last Movie en gång för många många år sedan. Min favoritscen med honom är nog emellertid den här.
Själv har jag alltid gillat Hopper, utom när jag tvingade mig igenom The Last Movie en gång för många många år sedan. Min favoritscen med honom är nog emellertid den här.
tisdag 25 maj 2010
ofokuserat
Sitter med nio uppsatser i Socialt Arbete framför mig, samt en årsredovisning för Tidskrift för genusvetenskap som måste skrivas under av hela styrelsen, i original, och gå i väg med posten senast i morgon, och Jakten på Johnny Bode som precis kommit som fjärrlån.... (Gissa vad som drar mest!) Det kliar också lite i fingrarna på mig att åka bort till Orkanen för att kolla in filmerna som jag fått från KB, men det hinner jag nog inte i dag. Däremot har jag hunnit skriva ihop en liten "entry" till ett uppslagsverk om skandinavisk film om Christina Lindberg (det gick i och för sig ganska fort).
Samtidigt är jag helorolig för min hotellbokning för Istanbulkonferensen -- har bokat ett hotellrum men inte fått bekräftelse och jag är inte så sugen på att stå på Taksim Square vid midnatt med en resväska i näven och inte ha någonstans att ta vägen.
Några djupa andetag och så åtminstone ett försök att vara systematisk.
Samtidigt är jag helorolig för min hotellbokning för Istanbulkonferensen -- har bokat ett hotellrum men inte fått bekräftelse och jag är inte så sugen på att stå på Taksim Square vid midnatt med en resväska i näven och inte ha någonstans att ta vägen.
Några djupa andetag och så åtminstone ett försök att vara systematisk.
måndag 24 maj 2010
notes on contributors
Har suttit och pillat med notes on contributors till antologin om svensk film. Svårt det där, med korta presentationer som på ett rättvisande sätt speglar de olika författarnas meritlistor. Vissa har publicerat massor, andra har tjusiga titlar och ytterligare andra har spännande forskningsprojekt som man gärna vill nämna. Å ena sidan bör listan vara demokratisk, å den andra bör det synas att vissa har varit med länge i spelet... Ack ja. Har också ordnat läsare av den, varav den ena redan har lyckats klämma hela texten och hittat några ytterst pinsamma korrekturfel! Men man får väl bara tänka att det är tur att de upptäcks nu och inte när det är försent.
Bara längtar tills den är helt färdig och man kan hålla den i sin hand. Och samtidigt är det en skräckblandad längtan, för då är det liksom kört, då är den ute i världen och kan floppa fullständigt, sågas av folk, ratas av lärare på kurser i Swedish film och bli en sådan där bok andra pratar om som varnande exempel... Fast det måste ju inte hända och skulle man låta den skräcken hindra en så skulle man aldrig få något gjort.
Bara längtar tills den är helt färdig och man kan hålla den i sin hand. Och samtidigt är det en skräckblandad längtan, för då är det liksom kört, då är den ute i världen och kan floppa fullständigt, sågas av folk, ratas av lärare på kurser i Swedish film och bli en sådan där bok andra pratar om som varnande exempel... Fast det måste ju inte hända och skulle man låta den skräcken hindra en så skulle man aldrig få något gjort.
söndag 23 maj 2010
några länkar
Emma Gray Munthe citerar sig själv apropå den kontroversiella "Stoppa langningen"-kampanjen som flera andra bloggare har reagerat på. Det är ur Filmkonsts bok Filmdrinkar där hon skrev om några drinkande kvinnoroller. Läsvärt.
Mårten Schultz, vars blogg jag dyker in på emellanåt, har skrivit om akademisk frihet. Det är i och för sig ett över tio dagar gammalt inlägg, men det är också läsvärt. Han inleder med en amerikansk akademiker som kämpade för sin rätt att publicera pornografiska bilder på sin hemsida som låg på universitetets server. Eftersom jag har suttit och lyssnat på amerikaner som diskuterat gränserna för sexuellt explicit material i både publiceringssammanhang och undervisningssammanhang, samt själv varit inblandad i ett par småkonflikter om mitt val av ämne, tyckte jag att exemplet var intressant. Jämförelsen USA-Sverige likaså.
Mårten Schultz, vars blogg jag dyker in på emellanåt, har skrivit om akademisk frihet. Det är i och för sig ett över tio dagar gammalt inlägg, men det är också läsvärt. Han inleder med en amerikansk akademiker som kämpade för sin rätt att publicera pornografiska bilder på sin hemsida som låg på universitetets server. Eftersom jag har suttit och lyssnat på amerikaner som diskuterat gränserna för sexuellt explicit material i både publiceringssammanhang och undervisningssammanhang, samt själv varit inblandad i ett par småkonflikter om mitt val av ämne, tyckte jag att exemplet var intressant. Jämförelsen USA-Sverige likaså.
fredag 21 maj 2010
terminsslut
"Bra" och "dålig" porr?-seminariet gick OK i går, tror jag. Det är så mycket som händer nu att jag knappt kan tänka. Bland annat går jag in och vikarierar för min kollega Lotta Löfgren-Mårtensson som programkoordinator för mastern i sexologi. Det kommer nog verkligen att testa gränserna för min organisatoriska kapacitet som jag uppfattar har vissa skönhetsfläckar. Jag är ganska bra på att tänka i strukturer, men har sämre sinne för detaljer, till exempel. Nåja. Den som lever får se. Jag kommer också att få se mina två uppsatsstudenter lägga fram och ventilera sina uppsatser inom de närmaste veckorna -- kul och spännande.
Nu återstår innan Istanbulkonferens och semester: bli klar med Swedish film-bok, bli klar med 8mm-artikeln, skriva paper om public space till konferensen, samt jobba med Film International-numret.
Nu återstår innan Istanbulkonferens och semester: bli klar med Swedish film-bok, bli klar med 8mm-artikeln, skriva paper om public space till konferensen, samt jobba med Film International-numret.
onsdag 19 maj 2010
the pursuit of happyness
I dag har jag lämnat in ytterligare en jobbansökan. Har vid det här laget tappat räkningen. När jag fick postdoken räknade jag ut att det var typ min tjugonde ansökan som beviljades. Hoppas jag inte behöver söka tjugo jobb till innan det blir napp nästa gång...
Boken Regional Aesthetics kom häromdagen och jag fick den i handen i går. Den ser fin ut och när jag läste genom mitt bidrag -- den artikeln jag höll på med för evigheter sedan om Torsk på Tallinn, Buy Bye Beauty och Lilja 4-ever -- tänkte jag att jag inte behöver skämmas alltför mycket i alla fall.
Och i morgon skall jag alltså ha seminarium om "bra och dålig porr". Lite fånig rubrik kanske, men vi skall diskutera porrdebatten så bra och dålig i sammanhanget syftar inte på kvalitet utan på politik.
Boken Regional Aesthetics kom häromdagen och jag fick den i handen i går. Den ser fin ut och när jag läste genom mitt bidrag -- den artikeln jag höll på med för evigheter sedan om Torsk på Tallinn, Buy Bye Beauty och Lilja 4-ever -- tänkte jag att jag inte behöver skämmas alltför mycket i alla fall.
Och i morgon skall jag alltså ha seminarium om "bra och dålig porr". Lite fånig rubrik kanske, men vi skall diskutera porrdebatten så bra och dålig i sammanhanget syftar inte på kvalitet utan på politik.
måndag 17 maj 2010
confessions of a porn scholar II
Har ägnat långhelgen åt att -- förutom studentuppsatsläsning och genomgång av antologisättning -- läsa Ebba Witt-Brattströms bok Å alla kära systrar!. Jag har alltid gillat Ebba Witt-Brattström, lite paradoxalt eftersom vi inte precis står på samma sida vad gäller flera frågor. Men hon satt som åhörare på en konferenspanel en gång där jag som dåvarande liten doktorandkart presenterade ett paper och ställde någon vänlig, initierad och icke-patroniserande fråga. Och jag gillar hur hon och Horace Engdahl är liksom intellektuella in their own right, utan att vara ett klassiskt "intellektuellt par" av vilka det finns så många i historien.
Men boken väcker kluvna känslor i mig. En del av mina generationskamrater har påtagliga minnen från den här tiden, mammorna satt i köket och diskuterade kvinnofrågan medan linsgrytan och råriset kokade på spisen. Man gick på folkfester och hade batikfärgade kläder och var med i sitt första demonstrationståg i sittvagnen. Vissa minns detta med ett slags romantiskt skimmer, men många ryser och fnyser när den tiden kommer på tal.
Jag har inga sådana minnen. Jag lärde känna kvinnorörelsen i efterhand, i ensamhet, på åttiotalet, när jag letade efter något slags identitet, något slags kunskap, perspektiv som låg utanför dem som vi lärde oss i skolan. En kunskap eller ett perspektiv som kunde hjälpa mig att make sense of the world. Nu, långt efteråt, känns det som att jag har gått igenom så många olika faser och känslor inför det där med feminismen och kvinnorörelsen att jag har som flera sedimenterade lager i mig, både positiva och negativa.
En känsla när jag läser är avundsjuka -- vad roligt de verkade ha, och vilken styrka de verkade finna hos varandra! Jag fascineras över hur min vattendelare med den svenska feminismen -- porrmotståndet -- tas för given. En annan känsla är aversion, och den aversionen har med något som nästan inte kan hjälpas att göra, som ligger i tidens och rörelsens natur, så att säga, och det är den där kopplingen till socialismen som i efterhand, åtminstone för mig, känns problematisk. Witt-Brattström sade i en intervju att hon har skrivit boken för att unga tjejer skall veta vad Grupp 8 och kvinnorörelsen åstadkom. Jag kan inte tycka annat än att självklart skall de ha "due credit", för saker som dagisutbyggnaden, föräldraförsäkringen, den fria aborten och, inte minst, motståndet som fällde sexualbrottsutredningen. Vad jag också tänker är att om vår kultur och vår kulturs diskurs påverkar vad vi talar om och hur vi talar om det, har kvinnorörelsen inneburit en extremt viktig motdiskurs.
Samtidigt kan jag inte låta bli att tänka att delar av den där extremt viktiga motdiskursen arbetade sig in i makten och blev, i alla fall under en period, en integrerad del av en maktdiskurs. Jag som har lite av motståndsromantiker i mig tänker mig också att den därmed korrumperades, men det är kanske bara irrationellt egentligen. Men jag minns hur jag med förvåning läste om alla partiledare som plötsligt var feminister (när var det, på nittiotalet någon gång?) och tänkte för mig själv att hallå, då kan man ju inte vara feminist, inte om alla som sitter vid makten är det... men de låtsas nog bara? Eller är det bra, tar de de här frågorna på allvar nu? Kan det verkligen vara så? Eller egentligen är det nog bara Alf Svensson som tar frågan på allvar eftersom han är den ende som inte kallar sig det?
Och naturligtvis vill samhällsförändrande rörelser ha makt och inflytande. Det är ju enda sättet man kan få genom de förändringar man vill. Men det blir en olöslig paradox med cirkelresonemang som inte går att komma ur.
Jag har inte läst ut boken. Men det tycks mig som att Ebba Witt-Brattsröm ändå känner att världen och den unga generationen behöver få veta den här historien eftersom vårt samhälle, i hennes ögon, lider av ett slags backlash. Silikonbröst och rakade kön, vägra vara offer och så vidare... Och man skall inte underskatta hennes maktposition -- hon är trots allt professor i litteraturvetenskap. Boken är utgiven på Norstedts förlag och har fått en hel del publicitet, recensioner i Expressen, Dagens Nyheter, Göteborgsposten, Aftonbladet, den tidigare länkade intervjun i DN och en i Sydsvenskan bara för att nämna ett axplock. Även om inte alla recensioner är odelat positiva (Ann Heberlein skriver bra men kritiskt i DN, t ex), är det ändå så att när Ebba Witt-Brattström skriver så läser man (i alla fall på kultursidorna).
Och det är ju någonstans bra. Trots mina kluvna känslor och mina invändningar är jag glad för boken, den är välskriven, rolig och givande läsning. Och den visar att i alla fall några av de där rösterna som höjdes fortsätter att höras.
Men boken väcker kluvna känslor i mig. En del av mina generationskamrater har påtagliga minnen från den här tiden, mammorna satt i köket och diskuterade kvinnofrågan medan linsgrytan och råriset kokade på spisen. Man gick på folkfester och hade batikfärgade kläder och var med i sitt första demonstrationståg i sittvagnen. Vissa minns detta med ett slags romantiskt skimmer, men många ryser och fnyser när den tiden kommer på tal.
Jag har inga sådana minnen. Jag lärde känna kvinnorörelsen i efterhand, i ensamhet, på åttiotalet, när jag letade efter något slags identitet, något slags kunskap, perspektiv som låg utanför dem som vi lärde oss i skolan. En kunskap eller ett perspektiv som kunde hjälpa mig att make sense of the world. Nu, långt efteråt, känns det som att jag har gått igenom så många olika faser och känslor inför det där med feminismen och kvinnorörelsen att jag har som flera sedimenterade lager i mig, både positiva och negativa.
En känsla när jag läser är avundsjuka -- vad roligt de verkade ha, och vilken styrka de verkade finna hos varandra! Jag fascineras över hur min vattendelare med den svenska feminismen -- porrmotståndet -- tas för given. En annan känsla är aversion, och den aversionen har med något som nästan inte kan hjälpas att göra, som ligger i tidens och rörelsens natur, så att säga, och det är den där kopplingen till socialismen som i efterhand, åtminstone för mig, känns problematisk. Witt-Brattström sade i en intervju att hon har skrivit boken för att unga tjejer skall veta vad Grupp 8 och kvinnorörelsen åstadkom. Jag kan inte tycka annat än att självklart skall de ha "due credit", för saker som dagisutbyggnaden, föräldraförsäkringen, den fria aborten och, inte minst, motståndet som fällde sexualbrottsutredningen. Vad jag också tänker är att om vår kultur och vår kulturs diskurs påverkar vad vi talar om och hur vi talar om det, har kvinnorörelsen inneburit en extremt viktig motdiskurs.
Samtidigt kan jag inte låta bli att tänka att delar av den där extremt viktiga motdiskursen arbetade sig in i makten och blev, i alla fall under en period, en integrerad del av en maktdiskurs. Jag som har lite av motståndsromantiker i mig tänker mig också att den därmed korrumperades, men det är kanske bara irrationellt egentligen. Men jag minns hur jag med förvåning läste om alla partiledare som plötsligt var feminister (när var det, på nittiotalet någon gång?) och tänkte för mig själv att hallå, då kan man ju inte vara feminist, inte om alla som sitter vid makten är det... men de låtsas nog bara? Eller är det bra, tar de de här frågorna på allvar nu? Kan det verkligen vara så? Eller egentligen är det nog bara Alf Svensson som tar frågan på allvar eftersom han är den ende som inte kallar sig det?
Och naturligtvis vill samhällsförändrande rörelser ha makt och inflytande. Det är ju enda sättet man kan få genom de förändringar man vill. Men det blir en olöslig paradox med cirkelresonemang som inte går att komma ur.
Jag har inte läst ut boken. Men det tycks mig som att Ebba Witt-Brattsröm ändå känner att världen och den unga generationen behöver få veta den här historien eftersom vårt samhälle, i hennes ögon, lider av ett slags backlash. Silikonbröst och rakade kön, vägra vara offer och så vidare... Och man skall inte underskatta hennes maktposition -- hon är trots allt professor i litteraturvetenskap. Boken är utgiven på Norstedts förlag och har fått en hel del publicitet, recensioner i Expressen, Dagens Nyheter, Göteborgsposten, Aftonbladet, den tidigare länkade intervjun i DN och en i Sydsvenskan bara för att nämna ett axplock. Även om inte alla recensioner är odelat positiva (Ann Heberlein skriver bra men kritiskt i DN, t ex), är det ändå så att när Ebba Witt-Brattström skriver så läser man (i alla fall på kultursidorna).
Och det är ju någonstans bra. Trots mina kluvna känslor och mina invändningar är jag glad för boken, den är välskriven, rolig och givande läsning. Och den visar att i alla fall några av de där rösterna som höjdes fortsätter att höras.
onsdag 12 maj 2010
jobb
I dag på morgonen träffade jag en kollega som jobbar i USA -- vi åt frukost tillsammans och pratade jobb. Hon medverkar med en text i antologin om svensk film och är generellt väldigt duktigt, helt enkelt.
Annars känner jag mig rätt utmattad. Lite beror det kanske på dagens extremt ruggiga väder, men det har varit en lång och intensiv termin som ännu inte är slut. Allting känns som om det är "ett sista lyft" som gäller -- antologin skall harvas ett par varv med bland annat bilder, korrekturläsning och index, de två uppsatser jag handleder skall gås igenom en sista gång innan inlämning, Bergmanartikeln skall bearbetas, 8mm-artikeln skall färdigställas och ett lektorat skall sökas...
I nästa vecka skall jag prata om porr med en grupp studenter i socialt arbete. Det skall bli kul.
Annars känner jag mig rätt utmattad. Lite beror det kanske på dagens extremt ruggiga väder, men det har varit en lång och intensiv termin som ännu inte är slut. Allting känns som om det är "ett sista lyft" som gäller -- antologin skall harvas ett par varv med bland annat bilder, korrekturläsning och index, de två uppsatser jag handleder skall gås igenom en sista gång innan inlämning, Bergmanartikeln skall bearbetas, 8mm-artikeln skall färdigställas och ett lektorat skall sökas...
I nästa vecka skall jag prata om porr med en grupp studenter i socialt arbete. Det skall bli kul.
tisdag 11 maj 2010
bordellmammas visor
I flera olika sammanhang har jag stött på hänvisningar till Johnny Bodes Bordellmammas visor, en samling snusklåtar som släpptes 1968, faktiskt i Malmö av Rondex. En av mina informanter pratade sig varm för den, till exempel, framför allt låten "Runka mig med vita handskar på"... Enligt svenska wikipedia släpptes den på CD 1995.
Nu hittade jag den på det som förut var Statens Ljud- och bildarkiv, numera en avdelning av Kungliga Biblioteket. Den slinker naturligtvis med i en beställning av bland annat också den danska filmen Bordellen (som visades på Rio i Malmö, hösten 1972), Sexuella paradis jorden runt (Victoria, hösten 1973), Bocken i Tyrolen (Grand, hösten 1975), och en titel som nämnts här på bloggen tidigare, nämligen Upp med händerna! Ner med byxorna! (Plaza, hösten 1974).
Bordellmamma kom visst ut med visor på tyska och julvisor också, kan man se i mediedatabasen, fast inte då med Johnny Bode. Självklart skall jag förresten låna boken Jakten på Johnny Bode också.
Det där deppet från för någon vecka sedan har släppt. Efter seminariet med historikerna känns det som om ångesten över 8mm-filmerna har släppt, som att jag har hittat en strategi som kan tänkas fungera.
Nu hittade jag den på det som förut var Statens Ljud- och bildarkiv, numera en avdelning av Kungliga Biblioteket. Den slinker naturligtvis med i en beställning av bland annat också den danska filmen Bordellen (som visades på Rio i Malmö, hösten 1972), Sexuella paradis jorden runt (Victoria, hösten 1973), Bocken i Tyrolen (Grand, hösten 1975), och en titel som nämnts här på bloggen tidigare, nämligen Upp med händerna! Ner med byxorna! (Plaza, hösten 1974).
Bordellmamma kom visst ut med visor på tyska och julvisor också, kan man se i mediedatabasen, fast inte då med Johnny Bode. Självklart skall jag förresten låna boken Jakten på Johnny Bode också.
Det där deppet från för någon vecka sedan har släppt. Efter seminariet med historikerna känns det som om ångesten över 8mm-filmerna har släppt, som att jag har hittat en strategi som kan tänkas fungera.
måndag 10 maj 2010
ett steg på vägen mot bok
Sitter med en första sättning av vår antologi. Det tog mig nästan en vecka att ta mig mod till att börja bläddra i den -- tänkte att jag kommer bara att se alla icke-korrigerbara fel och bli helt knäckt -- men jag printade ut den och satte den i en pärm som jag har burit med mig. Tills jag i morse samlade allt måndagsmod och började bläddra...
Det var, naturligtvis, inte så farligt. Sättningen är gjord jättesnabbt, så det finns en rad korrigeringar som bara har med det att göra (t ex står det "kapitel 1" på flera ställen, vilket är både fel siffra och på svenska...) och sedan finns det ju en massa annat småmeck. Men jag börjar inte spontangråta när jag läser mina egna inledningar, till exempel, och det är nog ett gott tecken. Just nu är den på 361 sidor men det tillkommer sidor på slutet för index och dylikt så det blir en tjock lunta om vi inte lyckas komprimera den något.
Är rätt glad ändå. Det har varit en skakig färd men den går mot sitt slut.
Det var, naturligtvis, inte så farligt. Sättningen är gjord jättesnabbt, så det finns en rad korrigeringar som bara har med det att göra (t ex står det "kapitel 1" på flera ställen, vilket är både fel siffra och på svenska...) och sedan finns det ju en massa annat småmeck. Men jag börjar inte spontangråta när jag läser mina egna inledningar, till exempel, och det är nog ett gott tecken. Just nu är den på 361 sidor men det tillkommer sidor på slutet för index och dylikt så det blir en tjock lunta om vi inte lyckas komprimera den något.
Är rätt glad ändå. Det har varit en skakig färd men den går mot sitt slut.
fredag 7 maj 2010
kvällspinglan
Julia Svensson har skrivit om side 9-pigen i dagens Sydsvenskan. Det är en intressant och välskriven artikel som försöker att inte moralisera, bara reflektera över olikheterna på vardera sidan om en bro.
Vad hon inte tar upp är att på sjuttiotalet hade Kvällsposten "kvällspinglan": en mer eller mindre (oftast mer) avklädd ung kvinna med en liten kort bildtext om vem hon var. Kvällsposten hade också i början av sjuttiotalet serien "snyggast på jobbet" -- för att inte tala om att man en sommar hade en bikinitävling. Folk fick pyssla ihop en bikini av sina gamla köksgardinen, ölkapsyler eller något överblvet garn, skicka in den till KvP och få sin bikini förevigad påhängd på någon välformad modell.
Ibland reser man geografiskt, ibland i tid. Kulturkrockarna kan dock bli desamma.
Vad hon inte tar upp är att på sjuttiotalet hade Kvällsposten "kvällspinglan": en mer eller mindre (oftast mer) avklädd ung kvinna med en liten kort bildtext om vem hon var. Kvällsposten hade också i början av sjuttiotalet serien "snyggast på jobbet" -- för att inte tala om att man en sommar hade en bikinitävling. Folk fick pyssla ihop en bikini av sina gamla köksgardinen, ölkapsyler eller något överblvet garn, skicka in den till KvP och få sin bikini förevigad påhängd på någon välformad modell.
Ibland reser man geografiskt, ibland i tid. Kulturkrockarna kan dock bli desamma.
om stockholm
Temadag sex med gymnasieelever avlöpte väl, tror vi i alla fall. Från vår sida sett var det lyckat, i alla fall, så får vi väl se vad eleverna säger i utvärderingen.
Läs FLM om Stockholm i filmen apropå nyheten att David Fincher skall spela in The Girl with the Dragon Tattoo i Stockholm.
Läs FLM om Stockholm i filmen apropå nyheten att David Fincher skall spela in The Girl with the Dragon Tattoo i Stockholm.
torsdag 6 maj 2010
är det där jag?
Alltid lite konstigt att höra sig själv. Kulturradion på P1 gjorde ett program om Mai Zetterling och nu ligger det ute på nätet. Programmet är en snyggt mixad collage av många olika röster om Zetterling och jag tycker att de har gjort ett bra jobb. Framför allt med att välja bort de flesta av mina grodor och öh:anden och liksomanden! Ändå tycker jag att det är lite småjobbigt att höra min egen röst och mina egna formuleringar.
seminarium i går och temadag i morgon
I går presenterade jag mitt forskningsprojekt och inledningen på Size Does Matter-artikeln på Seminariet för historiska studier. Det var trevligt och givande, även om jag hade önskat att jag själv hade haft mer att ge. Helt plötsligt kunde jag i alla fall se lösningar på min artikel och nu tror jag att jag vet hur jag skall disponera den. Satte mig också i morse och skrev om min disposition till det som förhoppningsvis skall bli en bok och noterade att jag faktiskt har gjort en hel del av arbetet -- problemet är bara att även om en hel del är gjort är det också en hel del som återstår.
I morgon är det temadag sex för ett gäng gymnasieelever som kommer och besöker oss. Jag skall prata i tjugo minuter om sex och kärlek på Internet och pornografi.
I morgon är det temadag sex för ett gäng gymnasieelever som kommer och besöker oss. Jag skall prata i tjugo minuter om sex och kärlek på Internet och pornografi.
onsdag 5 maj 2010
och det här...
.. är intressant. Det är en film som kan bli katastrofalt misslyckad eller extremt bra. Linda Lovelace's liv var fullt av motsägelser och problematiska... tja, val, i brist på bättre ord. Om de baserar filmen helt och fullt på boken Inferno/Skärseld tror jag att det lätt kan bli en "captivity story" -- om en ung kvinna som råkar i klorna på onda krafter (främst då Lovelace's pojkvän Chuck Traynor) och som lyckas frigöra sig efter många vedermödor. Försöker man få med andra aspekter av hennes liv -- just de där motsägelsefulla, om hennes betydelse för porrmotståndsrörelsen men också hennes återvändande till porrbranschen som en retrokultstjärna som i och för sig inte gjorde mer hardcore material men som i alla fall lät sig beundras -- då skulle det kunna bli riktigt bra. Fast svårt.
Korrigering 100506: Linda Lovelace's bok som på svenska heter Skärseld, heter på engelska Ordeal och ingenting annat. Det är filmen som skall heta Inferno. Sorry, det gick lite för fort...
Korrigering 100506: Linda Lovelace's bok som på svenska heter Skärseld, heter på engelska Ordeal och ingenting annat. Det är filmen som skall heta Inferno. Sorry, det gick lite för fort...
tisdag 4 maj 2010
måndag 3 maj 2010
återhämtning
Förra veckan avslutades så hektiskt att jag fortfarande inte riktigt hämtat mig. Vi levererade det där antologimanuset -- kryss i taket. Lyckades faktiskt, mitt i alltihop, dessutom prestera några sidor på Size Does Matter-artikeln så att jag till sist hade en någotsånär sammanhangande inledning att skicka in.
Medan jag samlar krafter inför nya tag kan ni läsa bloggen En man med ett skägg om oväntade bildtexter i Svensk filmografi 7: 1970-1979. Eller NY Times om David Bordwell.
Medan jag samlar krafter inför nya tag kan ni läsa bloggen En man med ett skägg om oväntade bildtexter i Svensk filmografi 7: 1970-1979. Eller NY Times om David Bordwell.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)