tpb

The Pirate Bay säljs. Ja, eller köps, förstås, beroende på vems perspektiv man intar. Det är verkligen en nyhet och eftersom jag inte kan påstås vara någon expert på de här frågorna vet jag inte heller riktigt vad det innebär, men det ser ju ut som ett sätt att organisera fildelningsmöjligheterna på ett sätt som kan vara acceptabelt för både konsumenter och upphovsrättsinnehavare. Och ursprungspiraterna tycks inte bekymra sig, även om vissa av kommentatorerna till inlägget gör det.

Själv har jag funderat mycket på vartåt det hela barkar. Investeringen i en blu-rayspelare i hemmet gjordes med kluvna känslor -- kommer folk verkligen att köpa små plastskivor, om än med aldrig så god ljud- och bildkvalitet i en nära framtid? Kommer inte den mesta distributionen av underhållning i form av rörlig bild ske i form av filer som antingen streamas eller laddas hem, kommer inte de flesta hemmabiosystem så småningom att vara kopplade till internet? Samtidigt ser jag inte att den icke-betalande fildelningen är ett hundraprocentigt hållbart alternativ för there's no such thing as a free lunch och there's no such thing as a free movie heller. Pengarna måste komma någonstans ifrån - om inte från att folk betalar biobiljetter eller dvd-/blu-rayskivor så från reklamfinansering eller avgifter på något sätt. Men hur?

Ett sätt är ju att distributörerna går in och finansierar filmproduktionen. Och med distributörerna menar jag då inte Buena Vista eller Paramount utan telia och com hem, eller kanske snarare America Online (som väl var delägare till typ Warner Bros eller liknande ett tag???). För det är väl ändå tack vare bandbredder och uppkopplingar som filmer kan distribueras via nätet? Fast igen får jag ju säga att jag verkligen inte är någon expert på detta och att sia om framtiden är bland det svåraste som finns.

Ett av de papers som ingick i den panel jag var chair för, handlade om "mobisodes", TV för mobiltelefoner. Presentatören inledde sitt framförande med att säga ungefär att mobisodes var ett misslyckande men att de ändå kanske var ett steg på vägen i framtida underhållningsdistributionsutveckling.

Problematiken gäller ju inte bara filmer, övrig underhållning i form av rörlig bild, och musik, det gäller ju journalistisk och annan skriftlig, mer eller mindre intellektuell och åsiktsmässig verksamhet också. Många som startar bloggar, exempelvis, för att marknadsföra sig själva gör ju det i förhoppningen om att de skall kunna försörja sig på sitt skrivande så småningom. När det då finns så oändligt mycket bra, klokt och genomtänkt material gratis "out there", kommer det (antar jag) att bli svårare och svårare att få betalt för det man gör. Eller? Tänker jag fel i detta? Samtidigt är friheten på nätet något av det mest fantastiska som finns i dag, att vem som helst (nästan) kan skriva och vem som helst kan läsa och kommentera.

Utvecklingen oroar mig inte, men den sysselsätter mina tankar en hel del.

Det finns de som kan (betydligt) mer än jag och som har lagt ner tid och arbete på att sätta sig in i detta. Anders Mildner bloggar om "förändrad kultur och sociala medier". Isobel har diskuterat det hela ur ett författar- och internetälskarperspektiv i den stafett som Mildner initierade för någon månad sedan. Hon har också kort kommenterat TPB-försäljningen i dag.

necs-rapport

Michael Jacksons död passerade ganska obemärkt för egen del. Enligt ryktet var det någon av konferensdeltagarna som i sin powerpoint-presentation hade lagt in en liten bild på Farah Fawcett och en liten bild på Micheal Jackson på varje "slide".

Fyra intensiva dagar har det varit -- paneler och paperpresentationer, keynote-talare, wine receptions (känner mig lätt marinerad vid det här laget) och prat, prat, prat... I går var den tyngsta dagen. Kl. 9.00 på morgonen var jag chair på en panel - dvs den som presenterar presentatörerna, ser till att de håller tiden samt fördelar ordet vid diskussionen. Dessutom är det en del teknik att hålla reda på. Halvfyra på eftermiddagen var det dags för min egen presentation i en panel som jag hade försökt organisera genom att dra ihop ett gäng vars texter hade i alla fall något gemensamt. Det var Elisabet Björklund som pratade om Liza Marklunds dokumentärer om HIV/AIDS i St Peterburg och Cambodia, Tommy Gustafsson som pratade om Den sista hunden i Rwanda, jag själv som pratade om Torsk på Tallinn, Buy Bye Beauty och Lilja 4-ever (dvs utifrån den där artikeln som har tjatats om och om igen här på bloggen...), Karin Sarsenov som pratade om rysk TV och Ulf Zander som pratade om Raoul Wallenberg som TV-hjälte.

Jag lyssnade också på ett flertal papers och så naturligtvis alla keynote-talarna, som var Ginette Vincendeau vars föredrag handlade om "Frenchness" i fransk film (om språkets betydelse för filmers nationalitet), Duncan Petrie som håller på med ett projekt om filmskolor och Janet Staiger som pratade om "film practices" och deras betydelse vid filmhistorieskrivning.

Stämningen var väldigt god, hela tiden, från det inledande välkomsttalet till den sista, lite improviserade lunchen. Nu är konferensen slut för i år. Nästa sommar hålls den i Istanbul.

Och jag är helt enkelt ganska mör...

konferenstime

I dag inleds NECS-konferensen i Lund. Jag har precis printat ut mitt paper (som vanligt kommer jag att gå in och peta i det med blyertspenna fram tills det är dags för mig, på lördag, att presentera).

NECS - eller European Network for Cinema and Media Studies - är en ganska nystartad filmvetarorganisation. De flesta av mina nya kolleger är på en gigantisk sexologkonferens i Göteborg (WAS), men själv skall jag umgås med "gamla" kolleger på ett betydligt mindre arrangemang. Om jag hinner rapporterar jag lite på bloggen.

hiv och porr III: riskbeteende

Förutom att jag de senaste dagarna har jobbat med översättningar och försökt korta min alltför långa och överambitiösa artikel om Torsk på Tallinn m fl till ett presentabel konferenspaper-format, har jag försökt sätta mig in lite i riskfrågan vad gäller HIV i porrbranschen. Riskbeteenden är inte mitt område, det måste jag understryka. Eftersom mitt projekt handlar om sjuttiotalet ligger det också tidsmässigt i "pre-HIV-eran", vilket gör att HIV/AIDS blir intressant först som något som förändrar förutsättningarna för den bransch jag undersöker, inte i sig.

Däremot uppfattar jag att HIV/AIDS är en högst relevant fråga både ur ett filmsociologiskt perspektiv generellt (man pratar ju ibland om "post-AIDS filmer" som t ex Fatal Attraction där den icke-monogama sexualiteten framställs som ett hot) och för den pornografiska branschen i dag. Jag uppfattar också att det är relevant för mig att sätta mig in i så många diskurser som möjligt som kan hjälpa mig att förstå såväl pornografi som sjuttiotalet. HIV är ett sådant område där diskussioner om sexualitet, riskbeteenden, sexuella script och så vidare kan bidra till en retrospektiv förståelse även för sådant som hände före HIV, så att säga.

Jag har alltså haft samtal och e-postkontakt med ett par personer för att försöka bli lite klokare. Dels med sexualupplysaren Jack Lukkerz och dels med en forskare i Göteborg och Malmö, Ronny Tikkanen, som bland annat forskat om HIV-prevention bland män som har sex med män. Det var givande, även om det kanske snarast var ett första steg än hela vägen fram. Dessutom innebar mitt samtal med Ronny Tikkanen att jag fick en första inblick i något som jag egentligen har mycket dålig koll på, nämligen gayporren.

Vad gäller heteroporrindustrin i San Fernando valley: det HIV-test som görs regelbundet tycks vara ett som heter HIV/PCR DNA qualitative test och är tydligen ett tämligen säkert test för att upptäcka HIV-smitta på ett tidigt stadium. Dessvärre är det så att HIV smittar som allra mest typ precis innan det syns att man har det (liksom t ex vattkoppor...) De resonemang jag läst, bland annat på Renegade Evolutions blogg men också i någon av artiklarna, om att porrsex och kondom inte är ultimat ur smittorisksynpunkt eftersom man håller på länge, byter partner och byter ställning vilket innebär både risk för skav och irritationer och risk för att kondomen skall glida av eller gå sönder. Täta tester är att föredra, menar kvinnliga porrskådisar.

Samtidigt hänger det systemet på att skådisarna har en hög grad av medvetenhet och självbevarelsedrift och kräver att få se alla medverkandes intyg innan inspelningarna. Förutsatt detta, är det sannolikt inte ett större riskbeteende att ha sex utan kondom inom (den amerikanska, valley-producerade) porren än att ha sex med många partners utan kondom utanför porren. (Tilläggas bör att jag fortfarande inte vet hur man gör med tester och liknande inom t ex den svenska porren eller i det europeiska produktionscentrat Budapest.)

långt inlägg om...

... bland annat Vera Chytilová och Mai Zetterling på weird science. Läsvärt!

Och ja, jag är naturligtvis inte opartisk: avhandlingen som nämns i texten är den som är avbildad på denna blogg.

jump cut

Nytt nummer av e-Jump Cut ligger ute på nätet nu. Ett av numrets teman är pornografi. Jag har inte hunnit läsa alla artiklarna ännu men jag kan ju flagga för att svenske litteraturvetaren Magnus Ullén bidrar med en artikel om pornografi och onani, och amerikanen Jon Lewis skriver om fenomenet art-house porn. Där finns också en artikel om dokumentärfilmer om kvinnliga porrstjärnor av Belina Smaill som verkar högst intressant.

Jon Lewis skrev också en artikel i det nummer av Film International som jag var gästredaktör för tillsammans med en kollega. Lewis bok Hollywood v Hardcore kan rekommenderas.

hiv och porr

Jag skrev i förrförra blogginlägget om HIV-fall i porrindustrin i San Fernando valley, Kalifornien. Nu har Renegade Evolution skrivit om samma sak, ur sitt perspektiv som porn performer. Ren är, såvitt jag förstått, aktiv på östkusten men det är den närmaste inside-rösten jag har hittat så här långt.

Vidare, enligt den artikel i AVN business som Ren länkar till, är det olagligt i Kalifornien att kräva av en anställd att den skall testa sig och visa att den inte är smittad (sympatiskt ur ett samhällsperspektiv). Hela systemet med tester bygger -- om jag förstått det rätt -- alltså på ett slags frivillig (om än kanske nödvändig) överenskommelse mellan frilansande skådisar som arbetar på kontrakt och producenter.

Jag skrev i inlägget att man får betrakta det som ett riskbeteende att vara porrskådis -- efter att ha läst Ren och de texter hon länkar till har jag blivit lite tveksam till min slutsats. Om det endast har upptäckts en handfull fall sedan 2004 i en industri som är noga med att självsanera för att man vill undvika delstatlig och federal reglering kanske man inte kan säga att det är så stor risk? Ärligt talat, jag vet inte. Jag skall försöka hitta någon kvalificerad synpunkt på detta.

Återkommer i frågan.

Uppdatering: Hittade en svensk blogg med ett inside-perspektiv, om än på Moore. Renegades blogg är ju sannolikt privat, på blogspot, medan den här då eventuellt är betald av Moore.

buy bye beauty

Med anledning av artikeln om Torsk på Tallinn m fl filmer såg jag i dag om Buy Bye Beauty och den efterföljande debatten i TV3s Folkhemmet med en ganska oförglömlig Robert Aschberg (som frågade Hollender: "Hur fick du erektion?" och fick det lite märkliga svaret: "Det var inte lätt."). Det var fascinerande, dels som en resa tillbaka i minnet för jag såg det när det begav sig, dels som en riktigt aggressiv debatt på svensk TV: Carl Johan de Geer kallade Mats Gellerfelt för "amatörfilmkritiker" och Gellerfelt kallade de Geer för "slafskonstnär". Inger Segelström var så upprörd att orden nästan stockade sig i halsen och Göran Olsson, dokumentärfilmskonsulent från Svenska Filminstitutet verkade faktiskt emellanåt stå och drömma sig bort. Nåja, det kanske inte är så kul att stå och bli påhoppad för att ha givit pengar till en porrfilm, för det var så Hollender beskrev det när Segelström anklagade honom för att ha brutit mot svensk lag genom sexköpet. Sexköpslagen hade bara ett par år på nacken då, på våren 2001.

Trots att detta är länge sedan i Internet-år (som lite grann motsvarar hundår), finns en Aftonbladet-artikel på nätet om det.

För er som inte minns Buy Bye Beauty var det alltså en dokumentärfilm av Pål Hollender, vid den här tiden mest känd som Robinson-Pål. I korthet gick den ut på att svenska (och andra västerländska) företag i Lettland betalade så låga löner att de kvinnor som jobbade för dem inte hade något annat val än att också prostituera sig. De som drog fördel av denna prostitution var svenska (och andra västerländska) affärsmän som befann sig i Riga på affärsresa. För att ytterligare illustrera denna poäng betalade han ett antal kvinnor för att ha sex med honom inför kameran. Därav Aschbergs fråga om erektionen. Därav Segelströms och Gellerfelts upprördhet. Därav mitt intresse för filmen.

Jag har ofta tagit upp den när jag undervisat, i anslutning till diskussioner om Lilja 4-ever och hur man som svensk man egentligen tar sig an problematiken med att ur - som också påpekades i folkhemsdebatten - ett i det närmaste kolonialt perspektiv skall försöka skildra de förtrycktas och exploaterades situation. Lukas Moodyssons och Pål Hollenders strategier är så gott som diametralt motsatta. Moodysson skapar en fiktionsberättelse "based on a true story" och jobbar med en melodramatisk struktur, inlevelse och empati med huvudpersonen, och skickligt konstruerade emotionella effekter. Hollender gör en om än ganska suggestiv och lite stökigt manipulativ dokumentärfilm, vars effekter snarast tycks bestå i en intellektuell del, där vi skall förstå det ekonomiska sambandet, och en emotionell del, där vi skall överväldigas av känslor av äckel, kränkning och obehag. Moodysson blev nationell genushjäte på kuppen. Hollender utsågs, enligt egen utsago, till "rikskräk".

jag är lite sent på det...

... men det har varit nya fall av HIV i den kaliforniska porrfilmsindustrin. För några år sedan stängde hela San Fernando valley ner porrproduktionen under några månaders tid eftersom man hade upptäckt fall av HIV. Den amerikanska porrbranschen försöker skydda sig mot risken med HIV genom täta tester av de medverkande. Kondom är mycket ovanligt.

Ur ett rent kommersiellt perspektiv är det förståeligt -- kondomer är det bästa skyddet för sexuellt aktiva mot sexuellt överförbara sjukdomar men... tja, det finns ju något... präkigt? över kondomanvändning som kanske inte riktigt passar in i den pornografiska fantasin. Och porren är ju ganska styrd av vad som säljer. Som John Stagliano (aka Buttman och också HIV-smittad sedan 1997) säger i slutet av den länkade artikeln: "The market determines whether or not this [condoms] will be shown. A government agency the size of Los Angeles couldn't stop it. It's not going to change."

Ur ett hälsoperspektiv är det problematiskt. Att vara porrskådespelare blir ett riskbeteende som alla kanske inte är medvetna om. En av dem som bär på HIV sedan 2004 säger att de regler om regelbundna tester som finns, gjorde att han kände sig trygg utan kondom.

Läs också här, här och här.

summering

Så här vid vårterminens slut är det läge att summera den första fjärdedelen av min postdoktid och försöka planera lite framåt. Jag är rätt lättad över att jag gjorde den korrekta bedömningen att ansökan skulle gälla två år och inte ett, som jag först tänkte, för projektet är egentligen ganska omfattande och mitt största problem är fortfarande hur jag skall avgränsa det. Jag kan också säga att det här första dryga halvåret har gjort mig än mer övertygad om projektets relevans, både ur ett filmhistoriskt perspektiv och ur ett mer allmänt socio-kulturellt perspektiv. Att det handlar om porr må låta knäppt, idiosynkratiskt, icke-seriöst och sensationalistiskt, men projektet innebär att genomlysa dels vissa saker i den svenska filmhistorien som är i någon mening marginaliserade i den officiella historieskrivningen, dels bidra till den internationella porn studies-forskningen och slutligen att resonera kring saker som offentlighet, genus, sexualitet, politik och samhällskultur.

Jag har under våren skrivit tre texter som har direkt anknytning till mitt projekt, två av dem samförfattade. En av dessa, "Porren inför lagen", samförfattad med filmvetaren och historikern Tommy Gustafsson, kommer i Historisk Tidskrift i höst. Den andra är inför NorLit-konferensen i augusti och den tredje (också samförfattad) vågar jag inte prata för mycket om innan jag fått bekräftelse på att den blir publicerad. Man skall akta sig för akademisk hybris. Utöver detta har jag skrivit en artikel om Stefan Jarl som jag inte heller riktigt vet vad som händer med, en artikel tillsammans med litteraturvetaren Ann Steiner till ett läromedel i sexologi, samt att jag under sommaren måste bli klar med den där artikeln om Torsk på Tallinn, Buy Bye Beauty och Lilja 4-ever, som just nu vållar mig en himla massa huvudbry.

Utöver detta har jag undervisat, presenterat mitt projekt i olika sammanhang, deltagit i seminarier här på institutionen och på min gamla arbetsplats i Lund, jobbat med en antologi om svensk film (som för tillfället innebär en del strul) och varit på konferens.

En del av det jag hållit på med under våren är ju eftersläpningar från förra året, saker jag tog på mig innan jag visste att jag skulle få några postdokpengar. Nu har jag flera nya artikeluppslag som kommer direkt ur projektet, som jag kommer att jobba med framöver. Och det ser jag fram emot. (Härligt att se fram emot tiden efter semestern...)

Men nu: paperskrivning inför konferens i nästa vecka samt övrigt småplock.

eclipse

Läste ut den tredje boken i Twilight-sagan i går. Det har varit - emellanåt - andlöst spännande läsning, men jag får ju erkänna att jag nog tyckte att första boken var bäst. Blev liksom lite besviken på att ja, de kommer att ligga med varandra och ja, Edward kommer att bita Bella MEN jag ville nog ha lite mer än att bjudningskorten till bröllopet skickades ut. När man har läst tre böcker i väntan på the big bite och the first sex... så tycker jag att det blir lite anti-klimax när man inte får något alls, inte ens lite förskönande omskrivningar. Däremot håller jag inte med recensenten i Svd - ytlig och pratig tyckte jag inte att den var. Bara att jag känner mig lite snuvad på konfekten.

Fjärde boken sägs vara Edwards berättelse. Jag kommer naturligtvis att läsa den också. Jag kommer naturligtvis också att se filmerna allteftersom de kommer ut.

avskaffande av filmcensuren för vuxna

I mitt hundrade inlägg på den här bloggen kan jag skriva att filmcensuren är föreslagen att avskaffas. Man skulle kunna säga äntligen.

Fast det är inte riktigt sant -- 1964 års filmcensurutredning lade fram ett betänkande 1969 som hette Filmen - censur och ansvar där man också föreslog ett avskaffande av filmcensuren. Det betänkandet slängdes i papperskorgen efter sedvanligt remissförfarande med instanser som inte lät sig bevekas av utredningens argument. Samma öde kan detta betänkande mötas av... men kanske har tiderna förändrats, kanske är det politiskt möjligt i dag det som inte var politiskt möjligt för fyrtio år sedan.

Det torde i alla fall vara uppenbart för de flesta att filmcensuren har blivit förbisprungen av utvecklingen, precis som den framsynte filmgranskare som när Martin Scorseses Casino granskades 1995 påpekade: att i framtiden kommer filmer att kunna finnas tillgängliga på Internet och då blir det omöjligt att censurera dem. Han blev utröstad och filmen klipptes. (Klicka på bilden om du vill ha den större!)



Med tanke på hur långsamma telefonmodemen var på den tiden och att de flesta filmer inte fanns tillgängliga i digitaliserat format för den bredare publiken (laserdiscen var ingen hit, DVD-formatet på väg) var det kanske inte så konstigt att de övriga filmgranskarna inte höll med honom.

utrecht, CGI och silikonbröst

Utrecht-konferensen är över och jag är hemma igen. Det var så stressigt innan jag åkte att just nu känns det bara som att jag befinner mig i ett hål av tysthet och tomhet. (Det kan i och för sig ha att göra med att jag inte har sovit sådär många timmar i natt...)

Paper-presentationen gick bra, eller i alla fall helt OK. Det var första gången jag presenterade ett paper tillsammans med någon och vi hade delat upp presentationen mellan oss. Vår panel var lite decimerad, av märkliga anledningar som jag inte riktigt har någon koll på eftersom jag inte var panelorganisatör. Så det var jag och Klara Arnberg från Umeå universitet och så var det Doris Allhuter från Austrian Academy of Science. Doris håller på med pornografi med CGI - computer generated images - och hennes presentation var helintressant. Tydligen utgår CGI-konstruerade pornografiska kroppar från ett slags standardiserad mansmodell och dito kvinnomodell. Sedan lägger man till "morphs" för att få dem att ändra utseende. Det finns olika morphs för manliga och kvinnliga könsorgan, det finns "natural gravity morphs" för bröst så att de skall se "naturliga" ut osv. Doris paper handlade främst om olika etniska och rasmässiga morphs. Jag skulle gärna läsa hennes arbete närmare, dessvärre är det mesta på tyska och min tyska... leaves something to be desired. Det är lite intressant också i relation till film. Människor är bland det svåraste för CGI att få till bra och realistiskt. Det finns en anledning till alla träsktroll-, monster-, dinosarie-, leksaksfilmer som är dataanimerade eftersom den mänskliga kroppen, de mänskliga rörelsemönstren och de mänskliga dragen är svåra att få till bra. (Naturligtvis har detta också att göra med att de flesta av dessa filmer är familje- eller barnfilmer och lägger sig liksom jämte den tecknade filmen rent traditionsmässigt.)

Men projektet öppnar också upp för möjligheter till jämförelser. Som Doris påpekar bygger CGI-porren vidare på den vanliga porren - genrekonventioner som cum shots, sexuella ställningar osv - men samtidigt menade hon att till exempel bröstimplantat inte finns (ännu i alla fall). Kanske ställs det högre krav på vad som uppfattas som "naturligt" inom CGI än med levande skådespelare? Eller finns det inget "behov" när man kan skapa en stor byst inom programmet? Fast mitt intryck av silikon (eller snarare saltvatten som det oftast är frågan om i USA) är att implantaten inte är där för att heterokillar gillar silikonbröst utan för att signalera porr, som i sig är en signal som har en viss attraktion.

Någon gång vill jag skriva om silikonbröst, om bröstförstoringarnas historia och vad opererade bröst egentligen betyder i vårt samhälle. Det låter kanske knäppt, men jag tror att det kan bli intressant och jag märker också att det finns en i det närmaste reflexmässig reaktion på bröstförstoringar (bröstförminskningar uppfattas mer som en barmhärtighetsgärning, är mitt intryck, och det talas sällan om dem) som är negativ. För tydlighetens skull - jag är absolut ingen silikonförespråkare och tycker rent personligen att operationer bör tas på största allvar - men jag kan också se att föreställningar om bröstförstoringar är minst sagt onyanserade. Det finns (skadeglada) undersökningar som visar att bröstförstorade tjejer mår psykiskt sämre, men bröstoperationer är ju så mycket mer än bara Big Brother-stjärnor, och den skadeglädje varmed nyheten rapporterades säger en del.

Nåja, jag får väl koncentrera mig på mitt nuvarande projekt i första hand...

texten...

.... inskickad! Dvs den om porr och genre. Är lite missnöjd med hur bråttom det blev på slutet -- brukar planera mitt arbete bättre än så. Men jag kommer absolut att återkomma till ämnet framöver, det var spännande.

Nu åker jag till Utrecht!

översättningsproblem

Jag sitter just nu och skriver en text på engelska om porr som filmgenre. Det är jätteintressant och spännande och jag tvingas verkligen fundera över begrepp, gränsdragningar och idéer. Lustigt också att läsa gamla recensioner och artiklar från då när det begav sig, och eftersom jag för detta ändamål har släppt Malmö-fokus och även tittar på Stockholmstidningar ser jag ju annonserna för sexklubbar och porrbiografer i Stockholm med lite andra ögon. Det fanns flera porrbiografer i Stockholm som visade porr non-stop. De kallade sig exempelvis som Lido "stripograf" och Lido hade också stripshow och sex shop.

Det svåra är att översätta från svenska till engelska på ett sätt som gör att man fångar tidsandan rent språkligt. Ord som "sex-porrlustspel" till exempel. Eller "En gång talades det om dansk gladporr, hur intelligent och med vilken humor danskarna handskades med pornografin." Eller, ur censurakterna, ord som "erinra", "förekommen anledning", "härvid". Jag är inte så dålig på engelska och jag har inga större problem att förstå kanslisvenska, men att därifrån översätta kanslisvenska till en acceptabel kansliengelska???

På en annan not: eftersom jag såg om Terminator 2 häromdagen och helt plötsligt blivit sugen (vilket jag inte trodde efter att ha sett trean) på Terminator Salvation, kan jag rekommendera Jacobs text på FLM apropå den senaste filmen.

docentföreläsningar och tidningsrubriker

Docentföreläsning i går. Jag är lite imponerad av min nya arbetsplats -- här har hållits fyra docentföreläsningar av människor med mer eller mindre nära anknytning till den grupp jag är kopplad till sedan jag började i december. Det är vad man skulle kunna kalla fart på verksamheten... Fast å andra sidan kan det också vara så att man tänker mer på det och lägger märke till det på ett annat sätt när det faktiskt hålls docentföreläsningar, vilket inte gjordes på min gamla arbetsplats.

Nåja, i går var det alltså dags för Lotta Löfgren-Mårtensson. Hon pratade om sexologiämnets framväxt vid Malmö Högskola. Artikeln om föreläsningen har inte lagts ut ännu, men annonseringen av den finns här. Det var intressant. Hon påpekade att också Carl von Linné var sexolog och höll en serie föreläsningar som sedan gavs ut under titeln "Om sättet att tillhopa gå".

Annars skriver jag mot klockan nu. Trots stressen är det rätt skönt när det ena efter det andra blir klart och det känns som om man kan fokusera på en sak i taget i stället för att hålla alla bollar i luften i samtidigt. Har hittat en massa roliga artiklar i svenska tidningar från sjuttiotalet som skall analyseras, bland annat en om att "Sexbiograferna ökar liksom publikens krav: 'Sex så ni storknar' - sedan kaffe med dopp" i DN den 20 december 1970 och en om "Porrfilmen - en storindustri som bara växer" i Aftonbladet den 5 maj 1974. Kvällstidningssensationalism speglas också i rubriksättningen "Försiktig filmsommar - sexvågen fortsätter" i Kvällsposten den 19 april 1970 eftersom det står mycket litet om sexfilmer i artikeln.

Utrecht på fredag (konferens).

Och följetongen om Bergmans hus fortsätter. Se också Variety.

Uppdatering: Bergmans hus nu också på Kamferdroppar.