god jul

God jul på er. Nu loggar jag ut.

humaniora

Uppmuntrande läsning i juletider. Precis som jag tänker med humaniora och med vikten av humaniora. Och efter Jennifer Holts presentation i förra veckan kan man också tillägga -- vem skall fundera över sådant om inte humanisterna gör det? (Tja, jo, medie- och kommunikationsvetarna, förstås, men vissa frågor som är avgörande i vår tid, som makten över bilderna och makten över informationsvägarna kräver nästan ett humanistiskt perspektiv.)

Jag är ganska överhopad med jobb såhär de sista dagarna innan jul, men jag skall se The Girl With the Dragon Tattoo i dag, hade jag tänkt.

intryck

I går kom Jennifer Holt och gästföreläste på filmvetenskapen i Lund. Jag var där inte bara av intresse utan också för att Jennifer och jag var kursare UCLA ihop för länge sedan -- hon var doktorand och jag var utbytesstudent. Sedan har jag bara träffat henne lite kort på någon konferens, men nu har hon varit gästprofessor i Stockholm och filmvetenskapen i Lund passade på att bjuda in henne. Hon talade om "the digitalization of television", vilket är ett ämne som i hennes presentation berörde så mycket av allt det som pågår just nu med Internet och 4G-mobiltelefoni, om hur man kontrollerar (eller försöker kontrollera) "the content", innehållet, dvs filmer och TV-serier och annan underhållning vilkas distributionsformer just nu är stadda i hastig förändring. Det var verkligen högintressant.

I dag tog jag sedan tåget i stället lite längre än vanligt och åkte till Köpenhamns universitet för att delta i konferensen Kroppspråk och levande bilder. Dessvärre kunde jag inte vara med hela dagen, men jag hann lyssna på Rikke Schubart som talade om vampyrer och med exemplet The Vampire Diaries diskuterade hur CGI innebär att man mycket tydligare kan visa skiftningar mellan "vampyransikte" och mänskligt ansikte, vilket också innebär att vampyrens kamp för att kontrollera sina vampyriska impulser kan visas i närbild. Mette Kramer talade om kyssar kan betyda mycket mer än bara sex -- att kyssen också är ett uttryck för "bonding" -- och analyserade den berömda kysscenen i Notorious med Ingrid Bergman och Cary Grant utifrån det. Och Henry Bacon presenterade om kroppspråk i Aki Kaurismäkis filmer.

På tåget läste jag min printout av Boken så här långt, dvs inledning, kapitel ett och kapitel två. Det är ungefär hälften av boken i något slags extremt utkastkladdskissversion, vilket jag blev alltmer plågsamt medveten om medan jag läste. Inledningen (som ju inte kommer att få sin slutgiltiga form förrän hela boken är klar) är faktiskt ganska OK och kapitel två som jag svettades så över i höstas behöver främst kompletteras, men kapitel ett behöver nog en rejäl duvning. I och med att det är en ihopskrivning och bearbetning av två artiklar jag skrivit tidigare, har den en taskig disposition, ingen riktig styrfart, och ett oklart syfte. Men jag tror inte att jag skriver om kapitel ett förrän jag skrivit tre och fyra. Det får ligga till sig helt enket.

färdig eller inte färdig

Fick besked om att min vetenskapliga slutredogörelse till Vetenskapsrådet är godkänd. Skönt, men också en lite tom känsla eftersom mailet avslutades med: "Ditt ärende avslutas och stängs." Officiellt är jag alltså helt färdig med postdoken. Känslan av att var sak har sin tid, att tiden går, att stänga dörrar och så vidare blev väldigt stark.

Ändå är jag ju, inofficiellt, inte färdig. Boken är ju under tillblivande. Så jag stänger ändå inte den dörren. Den tiden är liksom ändå inte förbi.

cities in decline

För länge sedan, i den här bloggens barndom, skrev jag om TV-serien Our Friends in the North från 1996. Jag fascinerades över hur snusket kopplades till Skandinavien -- korrumperade politiker som ville bygga som i Sverige och porrbutiksägare som köpte in film från Danmark. TV-serien utspelar sig främst i Newcastle -- en del i London men mestadels i Newcastle. Redan då visste jag ju att det fanns en verklighetsbakgrund till de här kopplingarna. Mycket av porren importerades från Danmark (fast man producerade också 8mm-porr i England) och Sverige stod i framkant vad gällde de prefabricerade betongelement som var en förutsättning för bland annat miljonprogrammet.

Vad jag inte visste då, var hur tätt förknippat med Malmö de snuskiga byggvanorna i just Newcastle var. Enligt studien Cities in Decline? A Comparative History of Malmö and Newcastle after 1945 av Natasha Vall, åkte man från Newcastle till Malmö på våren 1963 för att studera byggteknik och byggande, inklusive ett besök på Skånska Cementgjuteri (sedermera Skanska) för att titta på prefrabricerade betongelement. Man besökte förstås Stockholm och Göteborg också, men Malmö betraktades som en i högsta grad modern stad (s. 68-69). Lustigt nog är det så att den svenska TV-serie som i någon mening har inspirerats av Our Friends in the North -- Upp till kamp -- utspelar sig i Göteborg.

Jag håller på att samla ihop till ett fint inledningsavsnitt om just Malmö som stad. Det skall bara skrivas också.

gendered styles

Hm. Insåg att Charlotte berättar en liknande anekdot apropå det där med kvinnlig stil.

lite crazy

Det har varit väldigt intensivt, på gränsen till för mycket, nu ett tag. Sedan jag gjorde mitt gästspel på filmvetenskapliga seminariet i Stockholm är det som att det har gått i ett. Mycket återstår innan julledigheterna kommer, men jag tror ändå att det lugnar sig något nu. Mitt förra inlägg är faktiskt lite symptomatiskt -- å ena sidan säger jag att jag inte har tid, å den andra skriver jag ett långt och nästan maniskt inlägg.
Anyways: ett fullmatat FLM-nummer damp ner häromdagen. Tema: den kvinnliga stilen. Spännande, och jag minns hur jag läste på och grubblade över den kvinnliga stilen när jag höll på med avhandlingen och jag tror inte det finns något svar på det där (vilket inte betyder att det inte kan vara givande att utforska). Eller snarare, jag vet inte om jag kan hålla med om att det aristoteliska berättandet skulle vara mer manligt eller patriarkalt. Minns också hur jag och en väninna tog en öl efter att ha sett Heavenly Creatures på bio och jag råkade säga något om hur mycket jag gillade Peter Jacksons filmer och min kompis satte ölen i vrångstrupen och hostande fick ur sig "Menar du att det är en man som regisserat den här filmen???"

Jag läser sporadiskt Mårten Schultz blogg. Nu hittade jag det här inlägget, om möjliggörande, omöjliggörande och censur, som jag tyckte var tänkvärt. Inlägget var inspirerat av Amnestys bloggstafett om yttrandefrihet, som också kan vara värd att uppmärksammas.

Nu skall jag försöka samla ihop mig och ge mig på Boken och en artikel. Innan nästa galna våg av too much work slukar mig igen...

breaking dawn part I

Fortfarande är min agenda helt överfull. Men jag lyckades i alla fall komma i väg och se Breaking Dawn part I i fredags. Och, tja, vådan av att gå och vänta för länge och hinna bygga upp förväntningar visade sig alldeles tydligt. För jag blev nog lite besviken, tror jag. Vad gäller böckerna tycker jag att den första och sista är bäst, helt klart, men jag får nog fortsätta att vidhålla den första filmen som bäst.

Men jag är osäker på om jag bara är besviken för att jag hann läsa in mig på förhandspubliciteten och recensionerna . Dels var det diskussionen om sexscenerna. Pattinson har tydligen sagt att inspelningen av sexscenerna var jättejobbiga, regissören avbröt och sade att "så skulle inte Edward jucka". Efter att ha sett filmen kan jag bara undra varför det spelade någon roll -- vi fick ju inte se några juckningar precis, bara från midjan och uppåt med lite lagom tillrättalagda lakan. Grymt besviken (fast inte precis förvånad -- det hade ju varit en extrem avvikelse från boken, eftersom den nästan parodiskt följer klichéupplägget "Efteråt...". Filmen lämnar nästan lika mycket åt fantasin som boken gör och det vill inte säga lite). Roger Ebert -- som ju inte har läst böckerna -- kommenterar: "Yes, the most eagerly awaited deflowering in recent movie history takes place entirely off-screen."

Dels var det ju det här med förlossningsscenen. Den är ju däremot, i boken, extremt explicit, fullspäckad med blodiga detaljer och total panik. Efter att ha läst recensionerna fick jag för mig att den skulle vara en riktig gore-fest i filmen. Men, ack nej. Ja, okej, den är rätt läbbig, men den hade kunnat vara betydligt läbbigare -- i boken får man känslan av att väggarna tapetseras med blod. Ebert kallar den däremot i samma recension "the most blood-curdling scene of live childbirth in a PG-13 movie" och här är han inne på en del av problematiken med min besvikelse för han fortsätter: "Probably the sight of Bella and Edward demolishing the bedroom would have tipped it over into R territory."

För filmens åldersgräns och målgrupp är ju en intressant problematik. Det har egentligen inte varit något större problem tidigare, även om svenska filmcensuren har vacklat mellan 11-årsgräns och 15-årsgräns, vilket nog mest har att göra med att med elva år som åldersgräns är det tillåtet för barn från sju år att gå och se den med någon vuxen, medan femton år utesluter en stor del av målgruppen som är just mellan elva och femton (förutom då den där lite pinsamma kategorin Twilight-moms där alla överåriga fans -- inklusive undertecknad -- befinner sig...) USA har lite fler ratingkategorier men där tycks filmerna ha fått PG-13, vilket betyder "Parents are urged to be cautious. Some material may be inappropriate for pre-teenagers." En beskrivning som jag tycker är ganska rimlig vad gäller de här filmerna. Man kan kritisera det amerikanska ratingssystemet för mycket, men i jämförelse med den svenska åldersgränssättningen vad gäller just den här typen av mellanåldersfilmer kan jag ändå tycka att det har klara fördelar.

Sedan kan man ju fundera över skillnaden mellan film och bok. Ett blogginlägg ger inte tillräckligt med utrymme för en fullt nyanserad diskussion om den här skillnaden, men är det inte lite intressant att böcker inte åldersgränsas medan filmer gör det? Dels säger det något om det kulturhierarkiska förhållandet mellan litteratur och film, men det säger också något om vilken makt vi tillskriver de respektive medierna -- av någon anledning kan film skada men inte litteratur. Det vill säga, att å ena sidan betraktas litteraturen som "finare" än filmen men å den andra är den heller inte lika mäktig och kraftfull. Men det är å andra sidan därför att de som läser betraktas som klokare än de som tittar på film, dvs filmpubliken ses som mer påverkningsbar än litteraturläsare. I Twilight-fallet blir det extra intressant eftersom unga tjejer sällan betraktas som kloka kulturkonsumenter med god smak.

Som ni märker blev det genast lite komplicerat. Jag har skrivit om detta i antologin Goda sanningar som delvis ligger ute på nätet. På sidorna 171-174 skriver jag bland annat om Lex Lejonhjärta och jämför film och litteratur.

framtidsdagar och annat

Det har varit en ganska intensiv vecka. Framför allt kanske Framtidsdagen för mastern i sexologi som var ett arrangemang som vi hade organiserat för studenterna, både de som går nu och för de som precis gått ut. Inbjudna talare var två av våra doktorander, två från den allra första kullen på mastern i sexologi som berättade om förändrade arbetsuppgifter och hur man får chefer och andra att förstå nyttan av den nya kompetensen, samt två av våra medarbetare som berättade dels vad sexolog som yrke innebär och dels om hur man söker auktorisation som sexolog. Dessutom hade vi två studievägledare på plats som berättade lite om hur man kan tänka när man skall försöka planera sin framtid. Det blev alldeles lysande, mycket tack vare de spännande och belysande presentationerna som gjordes.

Samtidigt försöker jag planera vårterminen. Trots att jag börjar i Stockholm i januari, kommer jag ändå att hålla i kursen Sexualitet i ord och bild på mastern i sexologi som ges till våren. Vissa kurser är liksom bara så tätt knutna till ens egen forskning att det är svårt att släppa dem... Men i Stockholm skall jag undervisa på Swedish Film and Television Culture och det skall också bli jätteroligt. Jag ser fram emot båda kurserna, men eftersom de ligger parallellt under första halvan av terminen är själva planeringen ganska jobbig (teleportation och kloning är ju dessvärre inte riktigt görbart, liksom).

Jag håller också på att läsa ett avhandlingskapitel om svensk sexualupplysningsfilm av Elisabet Björklund som är doktorand i filmvetenskap.

Sedan är det diverse annat. Tillräckligt för att keep me busy, om man säger så. Men i kväll skall jag koppla av genom att äntligen se Breaking Dawn part I! Stort uppslaget i Sydsvenskan i helgen var vampyrernas ihållande grepp om publiken. Bland annat uttalar sig jag själv och två av de medverkande i antologin, Karin Nykvist och Pierre Wiktorin.

five years eller the pursuit of happyness del 10 009

Missade ett för mig viktigt bemärkelsedatum i fredags. Det var fem år sedan jag disputerade. När det slog mig kände jag mig nästan lite vimmelkantig. Fem år! Det är både jättekort och jättelångt. Man kan nog sammanfatta de här fem åren med att det först var två rätt jobbiga år då jag i och för sig hela tiden kunde försörja mig men å andra sidan jobbade jättemycket och var ständigt orolig inför framtiden (visstidsförordnanden, lösa timmar), och sedan två år av tillfällig respit (postdoken) och slutligen ett år av stabilisering (fast jobb, docentur).

Nu är det nya saker på gång: jag skall vara tjänstledig från lektoratet i Malmö från och med januari därför att jag har fått en forskarassistenttjänst vid filmvetenskapliga institutionen i Stockholm. Det var en av anledningarna till att jag var så nervös inför seminariet i torsdags -- i någon mening handlade det ju om att komma dit och göra ett första intryck på nya kolleger. Men det kändes faktiskt väldigt bra, så det skall nog funka. Och jag får gott om tid på mig att skriva klart min bok, vilket också känns bra, för det är så himla roligt just nu.

Men det känns märkligt att stå på tröskeln till något nytt när man precis har blivit hemmastadd i ett sammanhang. Det känns också märkligt att lämna det sammanhanget (om än bara för en period) när man trivs så bra i det. För mina sexualitetsforskande kolleger bildar tillsammans en alldeles unikt kreativ och intellektuellt spänstig forskarmiljö. Glada, nyfikna, smarta människor med breda intresseområden och spännande forskning. Högt i tak och stimulerande och samtidigt inte på något sätt kravlöst.

Om fem år befinner jag mig sannolikt i Malmö. Fem år från nu är inte lika osäkert som fem år från då. Men jag kommer ju att ha förändrats och miljön kommer att ha förändrats. Det finns inget förutsägbart.

stockholm

På väg hem efter ett kort men ganska intensivt besök i Stockholm. I går presenterade jag mitt projekt/boken på filmvetenskapliga seminariet -- det gick lite knackigt för det är svårt att sammanfatta en hel bok som än så länge delvis bara finns i fantasin, men jag fick jättebra respons och synpunkter som jag definitivt kommer att ha nytta av. Efter att ha känt mig lite nedslagen vad gäller mina möjligheter att lyckas sammanställa och bli klar blev jag nypeppad och sugen på att verkligen kämpa på med det. Min oro att det kapitel jag skickat ut handlade alldeles för lite om film kom också på skam. En av de bästa sakerna inom den akademiska världen är egentligen seminariet, när det fungerar som det skall (vilket är svårare än man skulle tro). Att presentera resultat och tankar och utbyta idéer och argument kan vara väldigt kreativt.

På en helt annan not: jag har för första gången på väldigt, väldigt länge skrivit en kultursidesartikel. Om Twilight. I Smålandsposten.

so near and yet so far away

Mycket trevligt pass på RFSUs studiecirkel sex och samlevnad i går! Det kompenserade i någon mån att jag missade Twi-Day -- alla Twilightfilmerna (utom den allra sista förstås) i ett långt maraton som avslutas vid midnatt med premiären på den senaste. Jag gick förbi Royal på väg mot Folkuniversitetets lokaler och det stod ett gäng tjejer utanför, i någon paus mellan filmerna, och tanken på att jag skulle föreläsa bara ett stenkast därifrån kändes... so near and yet so far away, liksom. Men, som sagt, det kompenserades av att den lilla gruppen som hade samlats för att lyssna och diskutera var en jättebra grupp, som var diskussionslysten utan att vara aggressiv.

Recensionerna av Breaking Dawn part I har inte varit nådiga -- en snabb koll i svenska tidningar ger vid handen att de flesta antingen lämnas ganska oberörda eller rent av mår dåligt av att se frossandet i sadistiskt våld mot kvinnokroppen. Och ja, jag har ju inte sett den, men den första delen av den sista boken ÄR ju ganska magstark. Minns hur jag läste den med stigande besatthet och en känsla av förundran under en sommarsemester för inte så länge sedan. Även om inte Twilightserien kännetecknas av så mycket skräck egentligen är den sista boken i serien en riktig orgie i The Exorcist/Rosemary's Baby/gothic gore, abjektion och monstruös förlossningsmardröm. Frågan är hur det transponerats till film. Vilket jag inte kommer att få veta än på ett tag för jag hinner nog inte gå och se den förrän i nästa vecka...

the postponement

I morgon skall jag prata om pornografi och lust på RFSUs studiecirkel sex och samlevnad. På torsdag skall jag till Stockholm och presentera mitt projekt samt det senaste kapitlet på filmvetenskapliga seminariet. Jag är inte farligt stressad över någondera (lite nervös) men det samt allt annat håller mig liksom busy... Eftersom jag inte hinner skriva något mer utförligt just nu, kan ni läsa vad Michael Tapper skriver om finfilmfans och fulfilmfans i Sydsvenskan.

Och så kan man fundera över det faktum att vad det krävde mig en hel essä att säga (ja, och så några saker till), lyckas DN klämma in i en rubrik. Jag tror att jag kallar det "the postponement of sexual gratification" eller något ditåt. Och ja, det är kanske så självklart att man inte behöver analysera ihjäl sig på det. Hm.

ny blogg

Masterprogrammet i sexologi har fått en blogg. Det är helt enkelt en informationsblogg -- många studenter eller snarare blivande studenter undrar om man kan följa utvecklingen vad gäller exempelvis nya kurser och så -- så jag tänkte att en blogg kunde vara bra att förmedla sådan info med. Jag har inte begripit mig på wordpress riktigt än, men det kommer väl...

saker gjorda:

Nu har jag skickat i väg ett kapitel för seminariebehandling. I Stockholm, dit jag reser i nästa vecka. Så har jag skickat in en annan liten text också, plus att jag skrev minnesanteckningar från ämnesgruppsmötet i tisdags och skickade iväg. Samt att utskicket av böcker till de medverkande är på gång. Just nu känner jag mig lite postmanisk.... I morgon skall jag försöka coola ner med korrekturläsning, samt admin av det lite mindre krävande slaget.

discipline and punish

Åsa Linderborg skriver i Aftonbladet om fallet med familjen som splittrades på grund av pedofilmisstankar som så småningom ledde fram till ett friande i domstolen.

Kanske hänger rädslan för det nakna ihop med sexualiseringen av hela det offentliga rummet. Vi projicerar en massa saker på våra barn, egna rädslor och tillkortakommanden. Överbeskyddar. Överreagerar. I ett stenhårt samhällsklimat med osäkra utsikter blir de tillåtande marginalerna snäva – vi tror att barnen måste disciplineras från början för att inte riskera tillhöra dem som halkar ur.

Samtidigt har det beslutats att mangadomen skall tas upp i Högsta domstolen. Vi får väl se hur fallet bedöms där, men jag hoppas att en nykter och rimlig diskussion kan bli resultatet.

gorgeous berlin

Lagom förkyld och sunkig försöker jag samla ihop mig till att komponera ihop en att göra-lista så att jag får någon struktur på allt som måste göras typ i dag. Har varit några dagar i Berlin för att koppla av och besökte bland annat den här lilla butiken. Hemsidan gör den inte alls rättvisa, det var nog något av det gulligaste och minst "sleazy" man kunde tänka sig där inne, och även skyltfönstret var sådant att man kunde gå förbi flera gånger utan att fatta att det var en sexbutik.

vissa dagar...

... är mer krisiga än andra. I dag har jag både stressat och vimsat för mycket. Kursplaner, Twilight-frågor, kallelser till ämnesgruppen, projektskisser, ett försök att skriva något slags avslutning på det där kapitlet som just nu såsar ut i ett obestämbart ingenting (men det får helt enkelt ligga till sig i några dagar...). Jag tror att jag behöver lite time-out. Kan inte tänka just nu. Försökte räkna böckerna jag fått av förlaget och det blev fel tre gånger.

fler länkar

Mangadomen fortsätter att diskuteras. Nu av Ricki Neuman i Svenska dagbladet. Bra, tycker jag, som ser många oklarheter och konstigheter kring lagstiftningen och tankarna bakom den. I artikeln citeras Olof Risberg på Rädda barnen, som menar att domen mot mangaöversättaren var rätt. Men han verkar se lagen snarare som ett verktyg i kampen mot sexualiseringen av barn än ett skydd mot sexuella övergrepp. Jag har aldrig tänkt på det på det viset -- snarare tvärtom, jag har uppfattat att pedofilskräcken får som konsekvens att vi sexualiserar barnen mer genom att dölja dem i badkläder på badstranden och se hur mer eller mindre oskyldiga beteenden kan tolkas som sexuella beteenden av en pedofil betraktare.

I en intervju i Dagens Nyheter säger tecknaren Lina Niedestam att det är viktigt att också tjejer får konsumera porr. Och göra porr. Hennes egen tecknade "Maran"har precis kommit ut.

Själv är jag just nu ganska busy. Planering inför våren -- då jag kommer att göra HELT ANDRA saker men ändå måste lägga en bra grund för de som tar över programkoordinatorskapet-- Twilight-småfix (fakturor, listor på vilka som skall ha boken, etc), en artikel som jag skall skriva ihop med Klara Arnberg och så puts på det kapitel jag skrivit så jag kan skicka ut det för seminariebehandling...

några länkar

Gårdagens spattighet förbyttes till lugn när jag äntligen fick hålla boken i min hand. Väntar fortfarande på den stora laddningen böcker men nu har jag i alla fall ett exemplar att visa upp och bläddra i.

Tiina Rosenberg intervjuas i Sydsvenskan om att hon fått professuren i teatervetenskap i Stockholm och därför lämnar Lund. "En professorstjänst är egentligen upplagd för en man med en familj som flyttar med. Så funkar det inte längre, den moderna familjen har åsikter", säger hon i intervjun. Den akademiska världen håller i och för sig på att förändras. I USA är det en självklarhet att man måste flytta när man har disputerat -- om man har turen att få ett jobb. Men i Sverige uppfattar jag det generellt så att man rotar sig på ett ställe och hellre pendlar än flyttar, om man inte måste. Men skall man ta med sig en familj hänger det på så mycket: bostad, skolor/dagis, jobb åt den respektive.

Viktor Barth-Kron har skrivit om debattklimatet -- nej, fel, förutsättningarna för debatt i Sverige. I artikeln pekar han på problematiken å ena sidan yttrandefrihet för många å den andra sidan en sjunkande ekonomisk bärighet och hetsen att bli hörd. Inte nog med att rubriken är filmfärgad (In space no one can hear you scream...), han gör också en jämförlse med det inslag i Kvällsöppet 1971 när Harry Schein, Nils Petter Sundgren och Vilhelm Moberg diskuterade att SVT hade visat den illa beryktade Pensionat Paradiset (1937) i TV (se klipp här). PM Nilsson svarar här.

interdisciplinary approaches to twilight

Och den kom till sist. Här är den på förlagets hemsida och här på den amerikanska distributörens.

att vänta på en bok...

Man inbillar sig, när man är ung och ny på allt man gör, att med tiden, erfarenheten och rutinen skall man bli lugnare och mer världsvan, ja, kanske till och med lite blasé. Och till viss del är det ju så -- den första undervisningen jag hade började jag förbereda flera veckor i förväg, varje föreläsning tog flera dagar i anspråk. Så är det inte längre och bra är väl det.

Men att kliva in på en ny kurs man skall ha, till en ny grupp studenter man aldrig träffat, är fortfarande extremt laddat. Man är nervös, förväntansfull, fokuserad och spänd. Man vet att de här första två eller tre timmarna i mycket kommer att forma upplevelsen av resten av kursen, både för en själv och för studenterna. Man känner dem inte heller, vet inte hur mycket de kan, hur bra inkörda på varandra de är, eller om det kommer att "klicka", om man kommer att känna att man får dem med sig.

Att hålla presentationer och föredrag i olika sammanhang är också laddat fortfarande. Konferenser, studiecirklar, temadagar -- det spelar ingen större roll, man skall presentera resultat och analyser eller sin forskning på ett lättillgängligt och pedagogiskt sätt och publiken kan vara sympatisk, kritisk, naiv, extremt kunnig och alltihop på samma gång.

Den här spänningen är ju rolig, för det mesta. Den kan vara ångestladdad, men det finns också en glädje i det. Det är kul att träffa nya studenter, kul att hålla föredrag, kul att få respons på saker från akademiska kolleger. Inte minst är spänningen också kanske nödvändig, både för att man inte skall slarva men också för att man blir lite taggad och därmed gör bättre i från sig.

Och att vänta på en bok... jag undrar om man någonsin vänjer sig eller om man ens vill vänja sig. Hur kan en ny bok kännas som business as usual? I dag kommer Twilightboken från tryckeriet. Är det sagt. Jag har väntat på böcker förr -- min avhandling och Swedish Film -- men det är samma pirrande förväntan, samma äggsjuka vankande i korridoren, samma svårighet att koncentrera sig på något annat, samma spattighet så fort telefonen ringer, samma oro i kroppen.

Jag var förstås ännu spattigare när jag väntade på avhandlingen. Det här är lite falsk historieskrivning, för så spattig är man nog aldrig som när man väntar på sin avhandling... och nu vet man ju också att spattigheten hör till. Man kan känslan, så att säga. Så någon form av lugnare har man ju blivit i alla fall.

vådan av att...

... vara porrforskare. Eller sexforskare. Varje gång jag börjar skriva in något som börjar på www.e.. i adressfältet på min browser hittar den den här adressen.

vådan av att...

... vara på en relativt ny högskola (med dito bibliotek):

skriver skriver skriver -- läser -- skriver

Jag är lite väl uppslukad av kapitelskrivandet just nu. Måste skärpa mig. Men jag hittade en massa spännande bilder som jag genast fick användning för -- det visuella känns minst sagt som en viktig del av det här kapitlet. Och sedan fastnade jag i Maria-Pia Boëthius bok om våldtäkt - Skylla sig själv från 1976. Den är ganska bra, även om jag själv ryser lite över den dåvarande trenden hos feminister att skriva "vi kvinnor" som om kvinnor var en homogen grupp som man kunde utse sig själv till talesperson för... Men den är välskriven och vibrerar av ett starkt patos, journalistisk pålästhet, driven argumentation och retorisk skicklighet. Jag använder den ju snarare som ett tidsdokument än som en historisk källa och på så vis är den alldeles utmärkt användbar.

måndag

Sitter och städar i mitt kapitels notapparat som emellanåt är en sorglig djungel. Hur ofta jag än säger åt studenterna när jag handleder att de aldrig skall lämna trassliga referenser med ord som "någonstans? KOLLA!" någon längre tid, får jag erkänna att jag själv har gjort det. Men i dag blev det stora röjaredagen och nu har jag bara några noter kvar (där de artiklar och böcker jag hänvisar till rent fysiskt finns på annan plats än jag själv)... Det känns alldeles utmärkt. Lyckades beställa några kompletterande böcker också, som jag tror kan vara relevanta i sammanhanget. Kan dessutom meddela att den där post it-lappen nu kan åka ner...

Fick ett författarformulär från Nordic Academic Press att fylla i inför släppet av vår Twilight-bok. Av ren nyfikenhet -- den har ju inte ens kommit från tryckeriet ännu -- gick jag in på amerikanska Amazon och kollade. Och man blir lite knäsvag av glädje och nervositet (förväntan?) när man ser sådant här.

Och så har jag läst ut Scandinavian Blue, som avslutas med en epilog där det berättas vad som "hände sen" med många av de personer som figurerar i boken. Ett bra grepp, för det är ofta man undrar.

mastern i sexologi och lite läsning

Här är en liten intervju med en student -- eller fd student skulle jag väl säga eftersom hon blev klar med sin uppsats häromveckan -- på mastern i sexologi. Jag vill än en gång påpeka att nästa gång mastern startar är till våren och ansökningstiden går ut om några dagar.

Har snart läst ut Scandinavian Blue som jag påbörjade för länge sedan. Den har legat med bokmärket på s. 57 jättelänge och det är konstigt för den är ändå vad man skulle kunna kalla en "easy read". Men det var något annat som var mer akut att läsa och sedan blev den liggande. Den fokuserar mest Danmark, även om Sverige får vara med en del också. Jag bekymrar mig dock för några småfel som jag hittat och undrar om där kan finnas fler -- den danska scenen kan jag inte lika bra som den svenska (fast å andra sidan tycks det gälla för Stevenson också) -- så där kan det finnas fler småfel... Den här recensenten tyckte i alla fall att den var bra.

Samtidigt läser jag också Ottar och kärleken om Elise Ottesen-Jensen. Har inte kommit så långt ännu i den.

den ultimata bortgjordheten

Mattias Oscarsson skriver om von Triers uttalande i Cannes och att han nu tänker vägra ge intervjuer. Ibland tänker jag att det hemska med von Triers dumma skämt (eller vad det nu var), var att det var så alldeles uppenbart misslyckat. Han satt där och svettades och trasslade in sig och det blev bara mer och mer pinsamt och det fanns liksom ingenting i världen som kunde rädda det. Den ultimata provokationen blev den ultimata bortgjordheten. På ett sätt tror jag att jag slår ifrån mig för att det är den stora scenskräcken, lärarskräcken -- att säga något som man tror skall tas som ett skämt, inse att ingen skrattar, försöka förklara bort det, inse att man trasslar in sig och säger något ännu dummare, känna hur hela publiken antingen hatar en eller vrider på sig och önskar att de vore någon annanstans för att de vill inte se eländet av någon annans egenskapade förödmjukelse. Och det finns ingen väg därifrån, för man står (eller sitter) där framme och måste göra det tills föreläsningen/föredraget/presentationen/whatever är över. Jag tror inte heller att von Trier är nazist. Hans slutord tycks mer uppgivna inför det hopplösa i situationen än ärligt menade.

Huga. Jag blir kallsvettig bara jag tänker på det.

Anyways. Är trött och ganska upptagen av att just nu, som det känns, ligga efter med allting. Så går det när man skriver för mycket och inte kan slita sig... jag är alldeles snart klar med redovisningen till VR i alla fall.

sidan 25

Upptäckte till min glädje att jag har skrivit 25 sidor på mitt kapitel! Jag är nu i det underbara stadiet att jag borde göra annat men har svårt att slita mig. Samtidigt är det fullt av egna kommentarer i stil med "KOLLA!" eller "Utveckla eller ta bort" eller "Ev diskutera mera" eller "Flytta till intro"... Jag tror också att jag behöver gå igenom mina anteckningar och artiklar för att kolla att jag är med, att jag har rätt referenser och hänvisningar, och att det inte är några resonemang jag bör föra som jag har missat.

Men nu måste jag slita mig och göra annat. Har en lång och oformlig att göra-lista.

steve jobs

Inte helt oväntat -- han hade haft cancer länge -- har Steve Jobs avlidit. Trots mina mer eller mindre okunniga tirader mot apple här på bloggen får jag ändå erkänna att jag är berörd. Han har liksom funnits där i hela mitt liv på något sätt... och hans betydelse går inte att överskatta. Har suttit och letat efter en reklamfilm för Macintosh jag minns från min barndom men bara hittat den här, som i och för sig är jättekänd. En annan som delats på fb är denna.

ditt och datt och frustration

I dag skall ni läsa Kalle Lind om Bonnieroperan, Bonniers och FiB/Aktuellt.

Själv har jag haft en ganska improduktiv dag i dag -- jag intalar mig att man behöver också sådana dagar men det är frustrerande lik förbannat. Har rotat en del i begreppet "pornografisk föreställning" och var gränsen går för att det skall räknas som sådan. Insett att jag skulle behöva hjälp av en jurist. Hittat ett korrfel på baksidan av Twilightomslaget (åtgärdat). Pratat i telefon med en möjlig framtida student. Svarat på mail. Läst en uppsats som jag skall examinera. Putsat på min redovisning till Vetenskapsrådet men jag måste nog ringa dit och prata med någon för jag är osäker på vad de vill ha.

bokproduktion

Nu är den alldeles snart klar, Twilightboken. Om inte annat är den snygg -- och det kan jag säga eftersom det inte är jag som har designat omslaget!

Den andra boken kämpar jag på med. I går gjorde jag tabeller över butikerna och klubbarna i Malmö och i dag har jag lärt mig hur man gör diagram. Det är inte i brist på kreativitet jag gör det utan med diagrammen och tabellerna tydliggörs dels den stora rörligheten inom branschen (på Möllevången är det nya klubbar/butiker nästan varje år till exempel) och dels kan man också urskilja vart de här ställena koncentrerades så småningom. I början av perioden, 1971, är det massor av ställen och med stor spridning över staden. I mitten på sjuttiotalet, strax innan razziorna och utredningarna, koncentreras spridningen till vissa stadsdelar. Det blir också mer klubbar och färre butiker. Efter razziorna försvinner klubbarna (åtminstone i annonserna) och de få etablissemang som finns kvar är butiker. Andra ställen försvinner på grund av stadsplanering -- de som fanns i området Lugnet försvann när kvarteren där revs ner. Jag hittade ett foto i Malmö i skimmer och skugga som visar Lugnet 1975, ett totalt wasteland av tomma tomter som ger ett nästan chockerande intryck. Att man kallade det bombhål förstår jag.

skimmer och skugga

Har beställt den här boken. Elise Ottesen-Jensen är en jättespännande personlighet ur den svenska sexualupplysningshistorien och jag ser verkligen fram emot att läsa den. Kanske jag äntligen kan släppa min fantasy-besatthet för den här verkar lovande som nattduksbordsbok. Jag kan alternera mellan den och Michael Tappers clintan-bok, som inte är tillnärmelsevis lika tjock som hans avhandling...

Håller fortfarande på att återhämta mig efter september månads många olika slags framträdanden. Det var Skiftesföreläsning, Scandinavian Society for Sexual Medicine, Kulturnatten och Som en Pascha-debatt och jag får erkänna att det tar på krafterna. Inte så mycket själva förberedelserna, utan det som kräver är den koncentration och det fokus man har när man väl står där. Trots att jag nu har gjort ett antal olika föredrag och samtal inför publik händer det fortfarande inte att jag går upp sådär lite avslappnat, som om det inte var något särskilt. Naturligtvis har man en viss rutin, men nervositeten inför det hela finns där ändå, och koncentrationen medan man står där är alltid -- och måste vara, tror jag -- en del av det hela. Jag klagar inte, för det är nästan alltid jätteroligt, men bara för att något är kul betyder inte att det inte kräver.

Men nu sitter jag och prickar in sexklubbar på en karta och jämför stadsdelar medan jag läser i Malmö i skimmer och skugga -- en jättefin bok om stadsbyggnad i Malmö 1945-2005. Där kan man läsa bland annat:

Modsen dök upp på gatorna med långt hår, underliga kläder och utmanande attityd. Inspirationen kom bland annat från Rolling Stones, som spelade i staden 1965. Allt låg dock inte bara i ett frigörande skimmer. Droger och narkotika började skörda många offer. Många malmöiter tyckte att staden började bli hotfull på ett sätt som den inte varit tidigare. I början av 1970-talet stod Malmö inför sociala problem som såg annorlunda ut än de gjort trettio år tidigare. (Tykesson & Magnusson Staaf, 2005: 95)

Det finns en film om Stones spelning och Malmös musikscen på sextiotalet, Rolling Like a Stone.

dragon tattoo

Måste erkänna att jag är så sugen och nyfiken på den här. Både av professionella skäl -- för Sverige-bilden (Fincher har ju talat om en "Swedish noir") och synen på sexualitet -- men också för att jag är så förtjust i hela millenniefenomenet.

avslagen

I går var det då paneldebatt om filmen Som en Pascha av Svante Tidholm på Gäddan på Malmö högskola. Det var jag och Sven-Axel Månsson och så, via Skype, filmens regissör. Moderator var Kristin Järvstad. Det hela var en rätt stor affär, med först filmvisning och sedan faktiskt två timmars diskussion vilket är väldigt länge. Debatt är väl för mycket sagt -- det låter som folk som sitter och skriker i TV och så var det ju inte här.

Men det var rätt intensiva två timmar av hyperkoncentration och i dag är jag följaktligen lite avslagen. Stirrar på mitt dokument med kapitlet till Boken utan att ens förstå vad jag själv skrivit. Hm. Också sådana dagar behövs och det är bara att envisas.

Några okommenterade länkar:

I går kom beskedet att också hovrätten friar mannen i det så kallade BDSM-fallet.

Den amerikanska militärens policy om "don't ask, don't tell" är äntligen över. Läs också här och här. Och här listar NY Times en rad länkar.

Och Lars von Trier vinglar. Eller velar?

sssm och vampyrer

Det blev ett hektiskt veckoslut, med Scandinavian Society for Sexual Medicine-presentation i fredags i Stockholm och samtal om vampyrer på Kulturnatten i Lund på lördagkvällen. Det var helintressant att få vara med i fredags -- ytterligare två längre sexologiska utbildningar presenterades, en i Danmark och en i Norge, samt också en kurs på Karolinska Institutet. Två läkemedelsrepresentanter pratade kort om sina utbildningar (ett för mig nytt och intressant inslag) och sedan fick två forskare lägga fram sina ännu tentativa resultat. På kvällen var det middag som jag fick lämna vid kaffet eftersom jag skulle hinna med flyget hem. Jag får medge att jag var ganska nervös inför hela upplägget -- jag menar, jag och en massa läkare... -- men det gick bra och folk var trevliga och lätta att ha att göra med. De ställde en del besvärliga frågor under min presentation, men det var bra och rimliga besvärliga frågor.

Och nu på förmiddagen har vi precis skickat in index till Twilight-boken! En sista koll och sedan går den i tryck -- helt enormt.

off to stockholm

I morgon åker jag till Stockholm för att presentera mastern i sexologi på Scandinavian Society for Sexual Medicine. Är lite nervös. Har ändå lyckats sitta med index till Twilightboken i några timmar i dag.

lite länkar

I dag har jag inte skrivit något nytt på kapitlet, bara petat i det, strukit, skrivit om, kortat meningar och justerat. Måste städa i notapparaten, den ser ut som en ogräsåker...

Och så damp nästsista Twilight-korret ner! Häpp. Plus att jag har ett avhandlingskapitel att läsa, ett antologikapitel att gå igenom ändringar i och en massa admin som vanligt.

Så jag är ganska busy. Men under tiden kan ni läsa om:

Våld i lesbiska parrelationer. En norsk masteruppsats har undersökt fenomenet.

Den gravida mannen. I Sverige hade inte detta varit möjligt -- sterilisering har varit ett krav vid könsbytesoperationer. Jag tror att det är under förändring men vet inte hur det går.

Och att Fantastisk FilmFestival öppnar biljettluckan i dag.

mer funderingar kring snuskfilter

Jag har gått och grämt mig lite över att jag kallade det en "icke-fråga". Det var ett försök till ett retoriskt grepp där jag skulle utgå från det lite triviala eller bagatellartade för att sedan i texten visa att det inte var så sabla trivialt som det vid en första anblick kan tyckas. För jag tycker att en tydlig tendens i samhället är att vi skyggar för det obehagliga -- vi kan inte ta debatten med sverigedemokraterna, vi vågar inte diskutera barnporrlagstiftningen, nätet är fullt av våldsporr (vad nu det är) som man helst inte ens bör titta på, och så vidare... Det finns en stark beröringsskräck där det är som att man tror att man blir "smittad" av ett ämne eller en åsikt eller ett fenomen om man ens funderar över det.

Och det kan väl vara lämpligt om man sitter vid en elegant middag med människor man knappt känner där alla konversationsämnen bör vara icke-kontroversiella och ofarliga. Det kan också vara lämpligt om man befinner sig i en tågkupé med främmande människor. Man måste ju visa hänsyn och respekt för människor omkring sig. Men UB är ingen tågkupé eller ett middagsbord. UB är en forskningsmiljö. Och även om man självklart skall visa respekt och hänsyn för människor omkring sig även där finns det andra saker som också är viktiga. Som att inte begränsa forskningen, till exempel.

Det andra jag har grämt mig över är att när jag skrev det där om nyfikna banktjänstemän eller mellanstadielärare så kunde det uppfattas som lite nedlåtande. Det var inte meningen. Nyfikenheten är en av de viktigaste egenskaper vi har och en jätteviktig drivkraft. Utan nyfikenhet kan vi inte lära oss något. Utan nyfikenhet dör forskningen. Utan nyfikenhet stannar världen och den personliga utvecklingen. Nyfikenheten kan vara problematisk -- curiosity killed the cat -- och sadistisk, men om människor slutar undra "vad händer om man gör så här?" eller "varför är det så här?" eller ens bara "vad är detta?" så har vi ett stort problem.

Det tredje uppmärksammade en kommentator här på bloggen (kolla kommentarsfältet) mig på. Eftersom jag är lite trög var jag tvungen att få lite mer ledtrådar innan polletten ramlade ner, men självklart kan man koppla detta till det hemliga rum där de oanständiga föremålen från Pompeji ställdes ut. Walter Kendrick skriver om det i The Secret Museum, där han beskriver hur man hade svårt att förhålla sig till att å ena sidan behövde man bevara det som grävdes fram för just forskning och spridande av kunskap. Å den andra kunde man inte -- tyckte man -- offentliggöra allt, eftersom då skulle kvinnor, barn och annat löst folk få ta del av "snusket" som det fanns en hel del av. Man löste det genom att placera allt som man inte tyckte var passande för allmänheten att ta del av i ett hemligt rum, som den bildade manliga eliten fick tillträde till. De som alltså hade den nödvändiga bildningen och distanserade förhållningssättet till pornografiskt material. Kommentatorn såg direkt att här finns en jättetydlig koppling -- om man har ett vetenskapligt syfte (dvs man är forskare som skall forska om pornografi och har det rätta, intresselösa, förhållningssättet) så får man tillträde till materialet (att porrsurfa). Det är inte ett särskilt, fysiskt rum, men ett symboliskt sådant.

Det är en ständig frågeställning i förhållande till pornografi och censur. Någon är mer lämpad än någon annan att ta del av ett visst material. Det är till och med så att man uppfattar att vissa har en förmåga att avgöra vad andra inte klarar av. Människosynen i det är horribel: elitistisk, överlägsen, nedlåtande och, faktiskt, i förlängningen, en begränsning av det demokratiska samhället.

Icke-fråga? Knappast.

hopp och förtvivlan

Närmast explosivt med kapitlet i dag! Trots att jag också varit upptagen med koordinatorsplikter. Dagen har varit full av träffar med olika syften - en dejt med informatören om informationskampanjen för den tidigarelagda programstarten, en spontan dejt med enhetschefen om lite allt möjligt, en annan dejt med en av lektorerna här som vi hoppas skall kunna komma in och undervisa på programmet lite grann framöver, samt en fjärde med studievägledarna inför den Framtidsdag med studenterna vi planerar i november. Jag satt och jobbade med kapitlet drygt en och en halv timme i morse och kom knappt en halv sida och det kändes väldigt väldigt kämpigt (typ: jag har forskat på detta i över två år och jag har INGENTING att säga, gaaaaah... och hur skall jag någonsin lyckas skriva den här boken, jag kan lika gärna ge upp och dra något gammalt över mig...)

Men när dammet efter alla träffar hade lagt sig satt jag först en stund helt slut och sedan öppnade jag dokumentet igen och nu har jag skrivit två och en halv sida! Och helt plötsligt känns det som att jag har inte bara någonting utan massor att säga...

Det var två citat från Simon & Gagnon, de där med sexuella script, som satte igång mig. Båda citaten finns i det länkade blogginlägget samt i mina anteckningar till det här kapitlet.

Forskning -- och inte minst den del av forskningen som innebär skrivande -- kan göra den mest stabila person lite personlighetskluven.

så kan det också vara i september

Det blev en intesiv början på veckan med Skiftesföreläsning på måndagkvällen, ämnesgruppsmöte (som jag då i egenskap av programkoordinator liksom håller i) och därefter seminarium med två forskare från Nigeria som pratade om prostitution och trafficking. I dag har jag jobbat på Boken och skrivit rent anteckningarna från mötet och skickat ut dem. Tagit det ganska lugnt med andra ord.

Skiftesföreläsningen gick bra, tror jag. Det kändes som om vi var ett ganska sammansvetsat team som höll den och som att våra pass hängde ihop utan att vi upprepade vad den andre sagt. Det var också en av de vackraste platser jag föreläst på -- Orkanens bibliotek med stora fönster ut mot hamnen och havet och åt sidan såg man en gyllene sol som var på väg ner med torson alldeles svart framför den...

deviance

Har förberett kvällens skiftesföreläsning, om lust och olust, där jag är en av tre presentatörer. Nu sitter jag och kämpar med min bok -- ett fruktansvärt frustrerande men emellanåt jätteroligt arbete. Har suttit en lång stund och grubblat över kapiteldispositionen och vad som återstår att göra. Suck. Det är så störigt också för att även om jag har massor med skrivet material, är det ändå så att varje artikel/kapitel/paperpresentation inleds med en introduktion som radar upp vissa viktiga kontextuella fakta som är basically the same. Dessa kommer ju nu att hamna i en introduktion men jag måste gå igenom allting för att se att allt finns där, att det inte upprepas och att det passar ihop med sådant som är och kommer att bli helt nyskrivet.

Men just nu skriver jag om sexbutikerna som sexuella rum, något som jag har gjort tidigare i ett annat sammanhang men då med fokus på hur sexbutiker har förändrats. Den äldsta undersökning om porrbutiker jag har hittat handlar om "Hiding in Pornographic Bookstores" av David A Karp och publicerades 1973. Då talade man om "deviance", alltså avvikande beteende. Det är förvisso en amerikansk undersökning, men föreställningen om sexbutiksbesökare som avvikare fanns också i Sverige. Sexbutikerna uppfattar jag egentligen som mycket mer spännande platser än klubbarna -- mycket mer utrymme för just avvikande beteende och udda intressen. Men samtidigt är jag (fortfarande!) mer osäker på klubbarna än vad jag är på butikerna som jag ändå tycker att jag har bildat mig en ganska god uppfattning om vid det här laget.

några funderingar kring snuskfilter

På ett sätt är detta en icke-fråga. Det kan jag förstå att folk tycker att det är störigt om någon sitter bredvid en och porrsurfar på biblioteket. Och det finns en policy på Lunds universitet som säger att man inte får porrsurfa på universitetets datorer. Det är naturligtvis moralism, men det är också ett sätt att försöka skydda datorerna från virus och annat. Och använder man en dator som inte är ens egen eller ett nätverk som inte är ens eget får man ju respektera att användandet är villkorat. Kan jag tycka.

Men. Några stora och ganska tungt vägande men. För det första är jag skeptiskt till sådana där filter. De är oftast ganska klumpiga. Jag har studenter på mastern i sexologi som jobbar på ungdomsmottagningar och som berättat att de kan inte på jobbet gå in och söka till exempel kondominformation för att regionen har satt filter på datorerna och kondom=snusk=fastnar i filtret. Den här bloggen skulle nog mycket väl kunna stoppas av ett sådant filter, lite beroende på hur det var konstruerat, trots att den torde vara något av det mest rumsrena som kallats något med porr någonsin.

Sedan kan man fråga sig vad det är man är rädd för? Att besökare ägnar sig åt "annat också uppenbarligen" än forskning? Jo men det gör nog rätt många därinne, emellanåt -- kollar facebook och chattar med kompisar och läser bloggar och kollar upp senaste skvallret eller nästa helgs rockkoncerter. Eller är det att UB skall få dåligt rykte, typ "där vill jag inte sitta och plugga för där sitter en massa snuskgubbar och porrsurfar"? Eller att det skall bli en invasion av pornografer som ockuperar datorerna?

Självklart skall man respektera de regler som finns på ett bibliotek eller på ett universitet (glöm inte att det i grunden är Lunds universitets datorpolicy som gäller). Men det betyder inte att reglerna inte kan diskuteras. Och jag tycker att ett porrförbud är problematiskt för att universitet är förknippade med den fria tankens rörlighet (eller borde i alla fall vara det) -- och om datorn i vår tid i hög grad har blivit en förlängning av våra tankar är det att begränsa tanken att begränsa datorn. Ett slags moralpanik eller egentligen en beröringsskräck vad gäller just porr är dessutom begränsande redan i sig och föder fördomar, myter och okunskap.

Slutligen, det där lösenordet, som man kan få om man "behöver besöka porrsidor i vetenskapligt syfte", låter mycket som ett slags brasklapp eller snarare en läpparnas erkännande av forskningens frihet. För varför skall just porr vara undantaget som man behöver ett lösenord för? Varför inte för att gå in på rasistiska hemsidor eller för att söka på bombrecept eller för att läsa på den där självmordssajten med tips och råd om hur man skall ta livet av sig? Och hur visar man att man forskar om det, hur motiverar man det där vetenskapliga syftet? Måste man ha fått forskningspengar eller räcker det med att säga att man gör en liten studie för en artikel? Behöver man bifoga sitt CV så att det framgår tydligt att man faktiskt är forskare och inte bara en nyfiken i en strut banktjänsteman eller mellanstadielärare? Vad är egentligen ett vetenskapligt syfte?

Bara genom att kräva ett lösenord så misstänkliggör man porr som forskningsämne. Och vem är det egentligen som skall godkänna ansökan?

Det är inte att jag inte förstår att folk kan tycka det är obehagligt att främlingen bredvid en sitter och kollar på porr. Jag har full förståelse för det, tro det eller ej. Men jag tycker ändå att ett snuskfilter och ett porrförbud är ett större problem än en eventuell snuskgubbe (eller snuskgumma för den delen) på stolen bredvid.

scms 2012

Så. Har skickat in mitt proposal till SCMS-konferensen nästa år i Boston. Nu är det bara att hålla tummarna.

tidigarelagd programstart för mastern i sexologi

Även om jag nämnt det tidigare här på bloggen vill jag påpeka det än en gång och klart och tydligt denna gång. Nästa programstart för mastern i sexologi är vårterminen 2012, inte höstterminen samma år som var planerat. På grund av ett ganska massivt söktryck har vi tidigarelagt programstarten.

Det betyder att man söker i höst redan, från och med den 15 september skall man kunna söka på studera.nu. Just nu kan man inte hitta programmet där, men det skall komma inom kort. Den nya, uppfräschade utbildningsplanen finns här.

Tanken är att om söktrycket håller i sig skall vi ha antagning och programstart var tredje termin.

tiefer revisited

Här kan man se och höra Leonore Tiefer om Female Sexual Dysfunction. Jag har tagit upp Tiefer här på bloggen förr, om hennes bok Sex is not a Natural Act, men också i anslutning till filmen Orgasm Inc.

Tiefer för ett slags korståg för upplysning om sexualitet i motstånd mot vad som kallas "medikaliseringen av sexualiteten". Även om viagra och andra sådana preparat i det korrekta sammanhanget har varit och är till stor hjälp för många, finns det en reducerande uppfattning om sexualiteten som en rad funktioner, organ och aktiviteter som utesluter psykiska, sociala och kulturella sammanhang och förklaringsmodeller. Vad som sägs av Tiefer och även i dokumentären Orgasm Inc är att problemet "female sexual dysfunktion" är ett påhitt av läkemedelsindustrin -- man vill ha en kvinnlig motsvarighet till viagra som är en av de största säljframgångarna i modern läkemedelshistoria, men man vet inte riktigt vilket problem denna motsvarighet skall lösa. Lubrikation eller övrig fysiologisk beredskap för sex? Eller det vaga "lust"? Och vad är då det? Och framför allt när man definierar sexualitet ur ett ganska snävt, biomediciniskt perspektiv -- Tiefer säger att man gör en analogi mellan sex och matsmältning när man kanske kunde vinna på att göra en analogi mellan sex och dans.

Annars: pular med Jarl-artikeln och ett proposal till nästa års SCMS-konferens. Och så en massa admin, som alltid.

jarl revisited

Tidigt på vårterminen 2009 skrev jag en text om Stefan Jarl för en antologi. Texten var ett resultat av ett proposal jag hade skickat in våren 2008, långt innan jag visste om jag skulle få några forskningspengar. Men jag skrev den och skickade in den i alla fall. Som så ofta när man skickar in saker kände jag mig lite blahabla över texten, den var nog inte så bra, den håller säkert inte måttet, vad är det de vill ha egentligen osv. Och Jarl är liksom egentligen inte mitt område, så det kändes lite dumt på det sättet också. Att jag hade kommit att skicka in ett proposal med Jarl som ämne hade med en massa olika omständigheter att göra som inte riktigt var aktuella längre. Eftersom jag inte hörde ifrån redaktörerna på länge, lade jag den emellertid mentalt åt sidan, tänkte att om det inte blir något av så får jag väl ta fram den om jag är sysslolös någon gång och se om det går att göra något åt den.

I somras fick jag kommentarer av en av redaktörerna. (Det kan ta låååång tid inom akademin ibland.) De är rimliga och det skall nog gå att justera artikeln enligt önskemålen. Men naturligtvis har jag varit tvungen att läsa om den. Och det var kul, för den var inte riktigt så blahablahig som det kändes när jag skickade in den. Tvärtom läser jag den faktiskt med viss entusiasm. Och det är en så konstig känsla, nästan som om det är någon annan som skrivit den eftersom det är så länge sedan jag skrev den och jag har inte ens tänkt på vad den handlar om sedan dess.

planering, terminsstart

Dagarna är fulla av planering och fixande. Eftersom vi har tidigarelagt masterns programstart behöver vi informera om det -- mastern i sexologi kommer alltså att ges nästa gång från och med vårterminen 2012 redan, i stället för hösten som vi först hade tänkt. Den nya utbildningsplanen är klar men kurserna längre fram i programmet har inte fått reviderade kursplaner ännu och det skall göras i höst. Det låter jättetrist när man beskriver det så här, men det är kul att ha örnperspektiv på en utbildning på det här sättet. Jag tycker ju att administrativt ansvar alltid skall roteras -- dels för att ingen skall "fastna" i administration men också för att alla som jobbar med en utbildning skall få en chans att få en överblick. Nu har jag varit koordinator i drygt ett år.

Det femte september skall jag och två kolleger prata på en Skiftesföreläsning här på Malmö högskola. Jag kommer att prata om min pilotstudie -- användandet av sexuellt explicit material i medicinsk sexforskning. Den sextonde skall jag till Stockholm och prata om mastern och den 21 september skall jag sitta i en panel och diskutera filmen Som en pascha här i Malmö. Det är nog den tjugoförste jag är mest nervös för -- jag har aldrig suttit i en panel förut. Eller, jo det har jag förresten. Är nog därför jag är nervös...

Men den pedagogiska kursen examinerades i tisdags! Och jag har läst ut Michael Tappers avhandling.

tyngdlyftning

Alternerar just nu mellan två rejäla tegelstenar: Michael Tappers avhandling på uppemot 900 sidor om svenska polisberättelser 1965-2010, Snuten i skymningslandet och den femte delen i A Song of Ice and Fire, A Dance with Dragons av George RR Martin på över 1000 sidor. Den förstnämnda är ju en form av jobblektyr, även om den inte är så jobbig att läsa utan tvärtom ganska kul -- framför allt när det handlar om böcker man läst och filmer man sett, vilket är de flesta av de som behandlas. Tapper går igenom svenska polisberättelser från Sjöwall&Wahlöö till Stieg Larsson. I hans period ingår ju "min" tid, sjuttiotalet, och han tar upp och nämner eller diskuterar fenomen som prostitutionsutredningen, sexualbrottsutredningen och Geijeraffären -- av naturliga skäl eftersom en av dem han diskuterar är Leif GW Persson. Trots att det är jobbläsning är jag emellertid tvungen att sitta och läsa typ i sängen eller i soffan så att jag kan luta den mot benen när jag läser för, hm, lätt risk för mjölksyra annars...

A Dance with Dragons är däremot helt och hållet avkopplingsläsning. I kölvattnet av mitt Twilight-projekt har jag ramlat in på fantasy och i somras läste jag nästan bara fantasy. De första fyra i serien hade jag med mig på semestern i pocketformat. Jag hade egentligen tänkt att bromsa där, men på grund av en sömnlös natt läste jag ut den fjärde boken lite oplanerat i Tromsö och kände mig omedelbart tvungen att köpa den femte, nyutkommen, endast tillgänglig i inbundet jätteformat. Kände mig som en idiot när jag pregade ner den i handbagaget som raskt blev mer än dubbelt så tungt.

Ett praktiskt perspektiv på läsandet: alla böcker borde egentligen alltid vara i pocketformat.

Det finns ju läsplattor förstås.

slumpartad lyckoträff

Föreläste om svensk film för de internationella studenterna i dag. Det har blivit ett återkommande inslag som jag gör vid varje termins början. I ett par veckor innan den officiella terminen sätter igång får de nyanlända studenterna ett slags introduktion -- information naturligtvis, men också runtvisningar och föreläsningar om allt möjligt svenskt. Bland annat då också om svensk film.

Jag gillar det. Det är väl därför jag tackar ja till det varje termin. Jag vet inte om jag gjort det fem eller sex gånger vid det här laget. Men i dag var det extrakul för av någon anledning blev det en sådan där föreläsning när saker och ting klaffar: man märker att studenterna är med, ens försök till skämt faller i god jord (och det är inte helt lätt -- varken att få studenter att skratta när man inte känner dem eller att skämta på ett annat språk än sitt eget), man får lite spontana frågor från publiken och ens egen interna lite halvt intränade, halvt intuitiva kontinuitet fungerar. En bra föreläsning är ju ofta ett slags slumpartad lyckoträff mellan planering, omständigheter och improvisation. Trots att föreläsningen blev försenad på grund av att de som var där före oss trodde att de hade den längre tid, trots att jag fick prata utan mick i en ganska stor sal med mycket folk i, trots att jag hade missuppfattat organisatören och trott att de skulle se på film precis efter mitt pass... Ibland funkar det så -- strul får på något sätt en att kicka igång på ett bra sätt.

Och att föreläsa när det klaffar -- tja, det är något av det roligaste som finns. Jag hoppas att studenterna hade lika kul som jag...

slutet på semestern

Mot slutet av semestern brukar jag klättra lite på väggarna av längtan efter att allt skall återgå till det normala igen. Jag har ett behov av rutiner -- annars såsar jag lätt ihop och sedan blir jag rastlös och frustrerad av att ha såsat ihop. Så när semestern tar slut, folk återvänder till sina arbetsplatser, bibliotek och annat börjar med ordinarie öppettider, bussar börjar gå enligt vintertidtabellen och så vidare så känner jag hur något faller på plats i mig. Jag tror att jag skriver det varje år men så mycket jag njuter av att gå på semester i början av sommaren är det ändå en minst lika stor njutning att gå tillbaka till arbetet när semestern är slut. (Hm. Borde jag söka hjälp???)

Den här hösten innebär en del förändringar. Mina postdokpengar är slut så nu går jag över på mitt lektorat på 100%. Det betyder mindre tid för forskning, men jag har en del övertid från i våras så jag tror att jag skall hinna skriva en del i alla fall. Jag är kvar på Malmö högskola och kvar som programkoordinator på mastern i sexologi, så till det yttre är det inga stora skillnader.

I helgen var jag i Tromsö på Nordiska historikermötet. Jag och min kollega Tommy Gustafsson som är filmvetare/historiker skrev för ett par år sedan en artikel ihop som vi presenterade nu i Tromsö. Det var en bra panel med en lagom publik för att det skulle bli lite diskussion.

Strax innan Tromsö gick jag igenom en del av korrekturkommentarerna till Twilight-boken. Jag fick lämna en rätt stor andel av dem till min redaktörskollega och bävar för att registereländet kommer att hamna på mina axlar...

Och i går skrev jag klart mitt paper för den pedagogiska kurs jag påbörjade i våras. Det tog längre tid än jag hade räknat med att få det klart men det var skönt att få det gjort.

joel ohlsson

Jag kommer hem från semestern och möts av ett mail -- och ett minnesord i Sydsvenskan -- om att min och många, många andras förste filmlärare har gått bort. Joel Ohlsson undervisade i filmvetenskap vid Lunds universitet och jag mötte honom på den tredje delkursen på Drama, teater, film som jag började läsa vårterminen 1993. Undervisningen skedde i den sal i Absalon som då kallades 025:an, nere i källaren med ett litet fönster uppe vid taket, filmaffischer på väggarna, och något så mystiskt (då: 1993) som en vidskärmstv hängande längst framme vid tavlan. Joel kom in i sin gråa kavaj och polotröja och tycktes kunna prata helt fritt, utan anteckningar. Anekdotrikt. Humoristiskt. Vi tyckte mycket om Joel. En del av mina kursare (inte jag) svor när vi skrev tenta i filmhistoria som var betydligt svårare än de hade räknat med, men det var ingen som inte tyckte att resultaten var rättvisa...

Han gav mig också min första lektion i hur man skriver akademiska essäer när jag bad om detaljerad kritik på en essä om Hitchcock jag hade skrivit -- han sågade mig (välförtjänt) längs med fotknölarna på ett väldigt lärorikt sätt.

När han skulle gå i pension var jag precis nybliven doktorand och fick därmed till min glädje vara med i den vänbok som publicerades då, Mannen med filmkameran. Det var heller ingen slump att jag och min medredaktör Anders Marklund valde att tillägna vår bok Swedish Film till Joel Ohlsson. För oss alla som satt där i den där lite bunkeraktiga källarsalen gläntade Joel på dörren till the magic of movies. Jag hoppas att han förstod hur mycket vi uppskattade det.

lived space och humaniora

Triggad av en kommentar här på bloggen läste jag i går en artikel som legat på hög och väntat länge: "Sex and the Revanchist City: Zoning Out Pornography in New York" av Marilyn Adler Papayanis. På nittiotalet rensade New Yorks borgmästare Rudy Guilani ut Times Square -- porrbutikerna, porrbiograferna, sexklubbarna och prostitutionen drevs bort bland annat genom en zoningslagstiftning som förbjöd den typen av verksamhet inom 500 feet (160 meter, typ) från bostäder och andra sådana verksamheter. Det vill säga både koncentration av porraffärer och belägenhet i närheten av bostäder förbjöds. Papayanis analyserar processen som ett utraderande av det som Henri Lefebvre kallar "lived space".

I går fylldes min facebook-sida med kommentarer på Svenskt näringslivs utspel om att humaniorastudenter skall få sämre studielån eftersom de har svårare att få jobb. Bättre att läsa till civilingenjör. Eftersom jag själv en gång i tiden, under en (faktiskt ganska kort) period av arbetslöshet svor över mitt eget val att läsa humaniora -- dessutom hopplösa humanioraämnen som inte ens kvalade in mig på lärarutbildningen -- kan jag på ett sätt förstå synpunkten, även om själva slutsatsen (sämre studiemedel) är tokig. I dag är jag däremot väldigt, väldigt glad att jag läste humaniora -- jag kan inte tänka mig ett roligare jobb än det jag har och jag är så glad att jag stuck it out trots att det var lite pestigt i några månader (fick ganska snabbt ett vik som fritidspedagog så jag var inte arbetslös mer än en sommar). Och även om det inte leder till ett botemedel för cancer eller förnyelsebara energikällor, har jag svårt, till och med mycket svårt, att se att det inte skulle vara nyttigt eller viktigt.

Felet ligger inte hos de som väljer att läsa humaniora. Felet ligger i ett samhälle som där en humanistisk examen är så lite värd, där man alltid måste gå en yrkesutbildning (bibliotekarie, lärare, journalist) för att räknas på arbetsmarknaden. (Då, den gången jag svor, fick jag på arbetsförmedlingen höra att "men du kan ju ingenting"...) Utomlands finns det ett otal exempel på humanister som har blivit chefer inom branscher som i Sverige skulle fnysa åt en humanist. Jag tror att detta håller på att förändras hos oss, sakta men säkert, för den kunskap som humanister har -- till exempel om Harry Potter -- är nödvändig i en värld där kultur både produceras och konsumeras i en alltmer global och medial värld. Per Svensson i Sydsvenskan påpekade hur ekonomiskt drivande ett sådant fenomen som Harry Potter är.

Den massiva kritiken mot Svensk näringsliv talar ju också sitt tydliga språk -- eller så var det bara ett alldeles osedvanligt korkat uttalande. Eller så var det smart -- man kan ju liksom inte klaga på uppmärksamheten.

life is good

Mmmm... skrev två sidor på mitt kapitel i går och ytterligare en sida i dag. Reviderade och översatte delar av den inledningskladd jag skrev för länge sedan också. Tar förmiddagen till skrivande och på eftermiddagen svarar jag på mail, fixar lite admin och läser. Det känns enormt lyxigt och just nu känns det som om jag skulle kunna jobba hela sommaren i detta lugna tempo. Men det blir bara en knapp vecka till för i nästa vecka är det dags för min årliga totalsemester.

För den som är intresserad av Ingmar Bergman kan den här länksamlingen vara av intresse.

sex och kontext

Hemma från NECS-konferensen -- det var kort men intensivt och jag hann inte med så mycket mer än att presentera själv, vara chair på en panel och lyssna på keynote-föreläsningen. Som blev avbruten precis när talaren, den alltid lika lysande Richard Dyer, hade hunnit börja (ironiskt nog att tala om "silence") av att brandlarmet gick. Hela den månghövdade publiken fick vackert traska ut och det tog lång tid (en halvtimme? Fyrtio minuter?) innan vi släpptes in igen

NECS har blivit en stor konferens på bara några år. Det innebär att det också är en mötesplats för europeiska filmvetare, vilket är både trevligt och givande. Nästa år skall det vara i Lissabon och därefter, tror jag, diskuteras Prag.

Jag höll mitt paper på en panel som handlade om censur, distribution och visning -- i vanlig ordning stack mitt paper av. Tror inte det var många andra papers överhuvudtaget som upprepade ordet "genitals" vid ett flertal tillfällen. Inser att jag har blivit lite bortskämd eller yrkesskadad av att vara i den här miljön i Malmö där det inte är något konstigt att prata om sex och att jag måste träna på att på ett lyhört och rimligt sätt presentera min forskning. När jag för första gången kom i kontakt med forskarprogrammet Kön, sexualitet och socialt arbete (februari 2008) minns jag hur jag helt plötsligt INTE kände mig som ett freak eller ett cirkusdjur för att jag pratade om porr. Men jag har kanske tappat känslan för att de flesta människor, utanför den här sfären, tycker att sex kan vara jobbigt/pinsamt/privat att prata om? Det är alltid svårt att veta hur saker landar.

Jonas Holmberg skriver i Expressen om svenska synden och nypuritanismen och nämner mig och ett sidospår i mitt projekt. Kul!

pustar -- snart -- ut

Dammet börjar lägga sig. Terminslut kan vara så vansinnigt intensiva och i år kändes det som om det var ännu mer intensivt än vanligt. Kombinerat med mitt försök att stressa av innebar det att bloggen fick ligga åt sidan lite. I morgon åker jag till London på konferens och i nästa vecka skall jag ägna mig åt städning -- av både mitt rum och alla lösa trådar på mina att göra-listor. Jag skall också plocka fram mitt kapitel som legat lite för länge nu och se vad som behöver göras med det, så att jag inte behöver förlora någon tid när semestern är över.

Och så har jag bokat Tromsö-resan i augusti -- Nordiska historikermötet -- där jag skall prata om mitt projekt utifrån en artikel jag skrev ihop med en filmvetar/historiker-kollega.

sexualitet och funktionshinder

Och precis när jag lägger sista handen vid rättningen av tentorna på kursen Sexualitet och funktionshinder har Sydsvenskan en serie på temat. Eftersom jag blev tvungen att i någon mening erövra ett område som inte var mitt från början (alls!) och eftersom det var en mycket liten grupp studenter, blev det en jättespännande kurs. Ett perspektiv som vi dock inte hann prata om är det som mannen i den här intervjun tar upp:

Driften som tog honom bort från bilden av den döende åttioåringen, som gjorde honom till basketproffs och en kille med stolta axlar på krogen, har en baksida.

– Jag blev väldigt självisk. Jag var tvungen att ha en hjärna som sa till mig att jag är bäst hela tiden, för att överleva. Allt har handlat om att jag kan göra vad jag vill. Men med en sådan hjärna är det svårt att få förhållanden att funka.

Man kan inte hinna med allt på en kurs. Men om mina studenter (som sannolikt ägnar sig åt välförtjänt ledighet just nu) ser detta, kan de gott gå in och läsa. I dag var det bland annat min föregångare på kursen, Lotta Löfgren-Mårtenson, som blev intervjuad.

Annars: Utbildningsplanen blev slutligt antagen i dag. Fakultetsstyrelsen var sista instansen som skulle ta den.

Paper inför London-konferensen som jag skall till på fredag är färdigskrivet. Yes! Och ppt är komponerad.

WAS och annat

Det var länge sedan jag hann blogga och det har hunnit hända en hel del. Bland annat WAS konferensen -- eller snarare WAS kongressen -- i Glasgow som var helintressant. Det var lite kombinerad konferens- och personalresa med oss på sexologprogrammet och ett helt gäng med studenter var också där. Jag presenterade (eller ställde ut?) en poster, vilket var lite kul eftersom jag aldrig gjort det förut. Postern handlade om ett forskningsprojekt jag överväger att ta mig an och som jag hade gjort en liten liten minipilotstudie för att se om det fanns något att hämta. "The Use of Sexually Explicit Material in Medical Sex Research" heter det och jag skall presentera motsvarande studie i ett paper på NECS-konferensen denna vecka. Ett paper som måste skrivas klart i dag och i morgon...

WAS var en ganska spretig tillställning. Naturligtvis är alla stora sammanhang med viss nödvändighet spretiga -- SCMS spretar och drar åt alla håll med stumfilm och avantgardefilm och dokusåpor och Bergmanpaneler och John Ford-paneler och "post 9/11" och sexploitation och porn studies och CGI-effekter och Spielberg och så vidare. Men eftersom WAS består av så många olika slags forskare och icke-forskare, medicinare och kulturhistoriker, sexterapeuter, sexualupplysare och biståndsarbetare var både hardcore neurologforskare (som undersökte en enda hormonreceptor i hjärnan och hur man kunde blockera den för att fördröja en för tidig pubertet) och tantra-sexterapeuter. På en panel sade en kristen predikant att man bör ha Jesus som sexuell förebild, i ett annat sammanhang framhölls betydelsen av penisrörelser. Jag var på paneler om ofullbordade äktenskap, om sexualitet och funktionsnedsättningar, om kultur och sexualitet, om normalitet och sexualitet, om samlagssmärtor och en massa annat.

Veckan innan dess var jag i Göteborg och satt i betygsnämnden för en avhandling i filmvetenskap. Bo Widerbergs TV-teater av Niklas Persson Webjörn var det som försvarades. Det var spännande och trevligt -- eftersom det var första gången var det lite som att se "bakom kulisserna", hur det går till egentligen. Min enda (mig veterligen) tabbe i sammanhanget, insåg jag så fort jag hade gjort den, var att jag inte vände mig om och nickade mot publiken när betygsnämnden presenterades och mitt namn nämndes. Det skall man göra men det var inte nonchalans från min sida utan bara orutin. Måste komma ihåg det till nästa gång.

I övrigt: Twilightboken nästan klar -- ett supersnyggt omslagsförslag sitter nu på min dörr. Jag håller på och rättar tentorna på kursen Sexualitet och funktionshinder. Och om typ två minuter skall jag diskutera "idéskiss 2" på den pedagogiska kurs jag går...

off to glasgow

Och nu, alldeles strax, skall jag i väg till tåget och till flyget för att bege mig till Glasgow för World Association of Sexual Healths konferens där jag skall presentera en poster för första gången i mitt liv. Har ett stort åbäkigt rör med min poster (90x120 cm!) och en kollegas -- är livrädd att jag skall glömma det någonstans...

Det är jättemycket som hänt som jag inte hunnit blogga om, bland annat betygsnämndande i Göteborg för en avhandling om Bo Widerberg.

aprilskämt?

Eller i alla fall lite väl förhastade slutsatser. Alternativt: man ser det man vill se.

hur det går...

Twilight-texterna kom från språkgranskaren i går!! Snyggt och prydligt i numrerade mail som vi började skicka ut i går och som skall fortsätta skickas ut i dag till de respektive bidragsförfattarna.

Utbildningsplanen är under behandling i diverse instanser -- i dag utbildningsnämnden.

Mitt kapitel i den där andra antologin (den som jag inte är redaktör för) fick en del konstruktiv kritik i förra veckan av mina kolleger och skall bearbetas i helgen, hade jag tänkt. Inlämning måndag.

Undervisningen är snart avslutad -- studenterna lämnar in sina uppsatser senast i morgon och i morgon är också sista tillfället på den kurs jag har varit ansvarig för.

Min poster för WAS konferensen är nästan klar. Jag behöver jobba lite med texten, men vad man skulle kunna kalla "designen" är färdig. Det var faktiskt jättekul att göra poster! Sheer fun, no pain.

Mitt paper till NECS-konferensen är ännu inte påbörjat men jag har bra koll på vad det skall handla om.

Och jag lär mig mer och mer om sexual space. Det känns som om jag har haft (på en liten skala) ett slags diskursivt och teoretiskt genombrott under våren.

bergman, dna och berlin eller mater semper certa est

Har precis återvänt efter en blixtvisit i Berlin för att hinna fånga Bergman-utställningen innan den stängde (vilket den gör i dag). Jag trodde inte egentligen att jag skulle få tid till det, men ibland får man bara ta sig tid helt enkelt. Och nu, i efterhand, inser jag att ibland blir man så insnärjd i sin egen stress att man tappar perspektivet och då är det inte så dumt att bryta den. Med, exempelvis, ett snabbt besök i Berlin.

Efter torsdagens stora DN-avslöjande fick utställningen en något annan dimension. Framför allt den del av utställningen som kallades "prolog" där det talades om Bergmans liv och självbiografi och hur dessa är sammanvävda med hans verk. Jag tycker själv att DN-artikeln låter som ett aprilskämt, men ändå kunde jag inte låta bli att luta mig fram över breven från Karin och Erik Bergman efter Jungfrukällan och samtidigt känna -- vad tänkte de? Vad visste Karin, vad kände Erik? För det är lite fascinerande att det inte är, som med von Trier, pappan som skulle vara en annan pappa, utan det är de facto mamman som inte är självklar.

Och samtidigt tänker jag att vår fixering vid det biologiska föräldraskapet kanske aldrig har varit större än nu. Den svenska 1900-talshistorien tycks vara full av barn som adopteras bort, syskon som är halvsyskon, barn som växer upp med en storasyster som visar sig vara mamman (och mamman är mormor) och så vidare. Det kanske inte är så himla märkvärdigt, när man tänker efter, kanske inte en så stor sensation som det är i vår tids och vår kulturs ögon.

Det roligaste på utställningen var annars bakom scenen-filmer från Höstsonaten, när Ingmar Bergman och Ingrid Bergman dividerar om scenen där hon skall lägga sig på rygg. Samt det brev som Bergman fick efter en oscarsnominering, där Academy of Motion Pictures Arts and Sciences påpekar (på förekommen anledning?) att bilden av oscarsstatyetten inte får användas innan filmen har vunnit. Och Bergmans sura svar.

filmkritik och filmvetenskap

Intressant diskussion om vad en filmkritiker är och vad som skiljer akademikern från kritikern. DavidBordwell skriver om cinefili eller kanske snarare på svenska cineastisk filmkritik (finns det en gradskillnad mellan dessa två? har cineasten ett sunt kärleksförhållande till filmen medan cinefilen är lite pervers/nördig/överdriven? eller är orden utbytbara synonymer?) Filmkritik, menar Bordwell, handlar om "evaluation and appreciation". Men ärligt talat, jag vet ingen som är mer filmbesatt än Bordwell även om han, som han säger, ägnar sig åt att "postpone evaluation" för den akademiska forskningens skull. Han får svar av Chris Fujiwara, som menar att "evaluation" egentligen inte är en stor del av filmkritiken.

Den svenska filmkritiken och akademin är kanske inte riktigt så separerade . Vi har åtminstone en handfull filmkritiker i dagspressen som också är akademiker. Och tidskriften FLM innehåller bland annat texter skrivna av filmvetare (Jan Holmberg, Maaret Koskinen m fl). Jag kan rekommendera Charlotte Wibergs text om svensk filmkritik i Solskenslandet: svensk film på 2000-talet för den som vill läsa om detta.

mer länkar apropå mangadomen

Carl-Michael Edenborg (vertigomannen) skrev i dag i Aftonbladet om barnporrlagstiftning. Läs hans egen kommentar till inlägget här.

Och i går var det en intervju i Sydsvenskan med mangaöversättaren.

denna vecka har jag...

... skrivit klart ett antologikapitel, presenterat den nya utbildningsplanen i två olika instanser, lyssnat på två gästföreläsningar (av samme gästföreläsare) samt underhållit nämnda gästföreläsare, undervisat och skapat ett utkast till den poster jag skall presentera på WAS i Glasgow (den blir jättefin!). Antologikapitlet var i början av veckan ett paper à 3000 ord som alltså blev mer än dubbelt så långt i färdigt skick. Det återstår att se om det blev sammanhängande: i nästa vecka skall vi ha manglingsseminarium så jag lär väl få mina fiskar varma.

Det betyder att jag har inte hunnit ägna vare sig Bamse-debaclet eller Lars von Trier-debaclet någon större tankemöda. Bamses samarbete med Migrationsverket är säkert lika klandervärt som folk tycker -- eftersom jag inte läst serien kan jag inte säga mycket mer. Det som har fascinerat mig är de vänner på facebook som nästan tycks känna sig personligt kränkta över att deras barndomshjälte lånat sig till detta. Även om jag tycker att mycket i Bamse är bra, har jag alltid (eller i alla fall i vuxen ålder) uppfattat Bamse som lite ideologiskt ambivalent och småproblematisk, inte alls någon perfekt hjälte på något sätt.

När jag först hörde nyheten om Lars von Trier, tänkte jag att äntligen lyckades han kläcka ur sig en provokation som enade folk mot honom. Till sist hittade han den där gränsen man inte får passera. Men när jag tittar på klippet igen, ser jag bara en lång intrassling som inte funkar. Alls. (Läs också här.)

det roliga...

... när man känner att på något sätt proppen lossnar och man hittar artikel efter artikel med relevant innehåll och hjärnan nästan spricker av hyperaktivitet och man vill bara få ner alla tankar på papper så snabbt som möjligt.

Och samtidigt...
... känslan av att proppen alltid lossnar lite för sent, att tiden rinner ut, att man inte kommer att hinna bearbeta alltihop utan måste lämna det halvsmält i ett par veckor och sedan försöka ta tag i det igen.

Jag har en post it-lapp på väggen med en sak jag måste foga in i det kapitel jag just nu tycker att jag aldrig lyckas skriva klart. Längtar efter den dag jag kan ta ner den för att jag har skrivit in det på rätt plats.

apropå sexuella rum...

... fick jag precis den här bilden på mail från en kollega:



Uppdatering: Skylten är uppsatt av konstnärer -- inte av Köpenhamns kommun. Se vidare här. Tack till farsanmittilivet som kommenterade. Men ärligt talat, vad gäller de sexuella rummen, och kampen eller förhandlingen om dem, är detta ändå alldeles utmärkt intressant. Det gick från en liten lagom kul grej till att helt plötsligt bli en (konstnärligt) kommentar.

slutet på filmen o.s.v.

Jan Holmberg (filmvetare från Stockholm) är recenserad i Expressen och i Dagens Nyheter (hittar inte på nätet så det tycks vara i pappersversionen endast). Holmberg disputerade i Stockholm och har jobbat bland annat på Cinemateket och Malmö högskola och är just nu VD för Stiftelsen Ingmar Bergman. Hans bok Slutet på filmen O.s.v är en personlig betraktelse över digitaliseringen av filmmediet och även om jag ännu inte läst den har jag hört honom föreläsa om ämnet i olika sammanhang.

Att film är svårt att bevara är en av de första kunskaper man lär sig när man börjar läsa film. Det är ett faktum som i allra högsta grad påverkar våra möjligheter att veta, i det närmaste ett fundament för filmvetenskapen. Digital information är ännu svårare att lagra i ett beständigt format. Vi lever i en tid när allt kan spridas men ingenting bevaras (fast det där är inte riktigt sant -- en av de filmer jag tittade på när jag undersökte amatörporr på nätet var från nittiotalet).

Jag skall inte lägga ut texten här utifrån mina minnesfragment från seminarier med Holmberg, utan självklart läsa boken å det snaraste. Men redan på förhand kan jag gissa att även om han och jag rent temperamentsmässigt skiljer oss åt i frågan om slutet på filmen kommer det att vara tankeväckande och rolig läsning.

saker som fladdrar förbi

Som ni säkert har förstått blir det inte mycket tid över till att blogga nu. Det är utbildningsplanen, pedagogiska kurser, undervisning, inlämning av Twilightbok till språkgranskning, samt skrivande för hela hela slanten. För att inte drabbas av total härdsmälta (runt påsk var det väldigt, väldigt nära), har jag tvingat mig själv till stenhård prioritering.

Ändå fladdrar vissa saker förbi som man mitt i alltihop går och funderar på.

Just nu är det låten "Om sanningen ska fram". Hörde den först som en sådan där passive-aggressive maskulinistsång om den ack så svåra mansrollen. Sedan läste jag Julia Skotts blogg och insåg att hon hade helt rätt i att den också -- till stor del i alla fall -- skulle kunna sjungas av en tjej, att "typ hälften av textraderna precis lika gärna kunde sjungas av en bitter tjej som är trött på hur det klyschfunkar när Tjejer och Killar ska Umgås". Sedan insåg jag att den hette just "Om sanningen ska fram" och att han faktiskt sjunger "om sanningen ska fram vill du ligga med mig då?". Det finns en dubbeltydighet i den. Å ena sidan dubbelspelet, klyschfunkandet, å den andra sanningen. Så jag har tänkt om. Jag gillar den.

"den storslagna ironin"

Jag har lätt frustrerad letat efter K special: Censur - en thriller på svtplay eftersom jag missade den på TV i torsdags. Tänkt för mig själv att eftersom den gick i repris ett par gånger (sent, sent på natten, långt efter att trötta akademiker har gått och lagt sig) kanske det var anledningen till att den inte dykt upp ännu men via några facebook-kommentarer hittade jag den här artikeln.

Eva Beckman som är chef och ansvarig utgivare säger:

- Jag är inte dummare än att jag ser den storslagna ironin i det hela. Men programmet innehålla grova våldsscener och jag måste ta hänsyn till att barn riskerar att se detta på SVT Play.

Hade jag inte varit så irriterad över att jag inte kommer att kunna se det, hade jag nog fortfarande skrattat.

i tidningen...

... fanns för några dagar sedan den här debattartikeln. Om kontrasten -- eller snarare kontrasterna -- mellan det fina att skaffa barn, det kliniska och lätt absurda i situationen med en sjuksköterska som lämnar över en plastburk, och det grova och, som artikelförfattaren ser det, både kvinno- och mansförnedrande med porrtidningarna inne i det lilla privata rummet där man skall ordna fram det där spermaprovet.

Och jag har sådan förståelse för den anonyme debattskrivaren. Hela situationen är i sig redan besvärande och gillar man inte porr är det klart att man blir ännu mer störd av att hitta den i rummet. Samtidigt kan jag inte låta bli att se framför mig Gayle Rubins sexualitetshierarki med den fina, reproduktiva, äktenskapliga, tvåsamt heterosexuella sexualiteten och ute i utkanterna den grova, råa och promiskuösa sexualiteten. Och det finns en anledning till att porren finns därinne i rummet, en anledning som kanske är otrevlig att tänka sig om man av olika skäl -- personliga eller ideologiska -- är emot pornografi. För många människor (inte bara män) funkar porren. I en situation som i övrigt kanske är påtagligt avtändande kan ett extra stimuli möjligen behövas. Och anledningen till att porren bara finns där, antar jag, är för att ingen skall behöva fråga efter den.

Och i dagens Sydsvenskan handlade det om stängningen av Christiania. Det är lite sorgligt eftersom Christiania var ett så fantastiskt vattenhål i Köpenhamn -- jag har både promenerat där och tittat på alla de lustiga husen, festat där under studentåren och tagit med långväga gäster dit för att visa upp det. Hur det än blir i framtiden kommer det inte att bli det samma och i den perfekta världen skulle Christiania K-märkas. Jag misstänker -- som med Istedgade och världens äldsta porrbutik -- att det i hög grad handlar om gentrifiering och exploatering av vad som med tiden kommit att bli värdefull tomtmark. Även om inte Christiania har utmärkt sig för snusk utan för knark är det i grunden en ekonomisk fråga.